Isabell Palm firar 10 år i SDHL

Säsongen 2011/12 gjorde Palm sin debut i SDHL, som då hette Riksserien, och sedan dess har hon varit ständigt inslag i högsta serien.

– Tio år i ligan känns sjukt, tiden har verkligen gått fort. När man tänker tillbaka på allt man har gjort så inser man att man har varit med om rätt mycket. Sedan är det kul att se tillbaka och se hur mycket damhockeyn har utvecklats under dessa år.

Och du har också vunnit guld och spelat i landslaget?

– Ja, det har blivit både ett SM-guld och ett SM-silver och jag har fått spela finaler, vilket är riktigt, riktigt roligt. Sedan är det alltid en ära att ta på sig den svenska landslagströjan och spela mot de bästa spelarna i världen. Att möta USA och Kanada är något annat än SDHL.

Vid en närmare titt på Palms statistik under dessa tio säsonger är det lätt att fastna på antalet utvisningsminuter.

439 utvisningsminuter. På 227 matcher.

– Jag såg något om att jag var först att nå över 400 minuter, och då tänkte jag att "jaja, man ska vara bra på något. Hellre ökänd än okänd", säger hon och skrattar, innan hon fortsätter.

– Jag var lite mer vild förut, men många ser på mig på samma sätt nu som då, så den ryggsäcken kommer jag nog aldrig att bli av med.

Är du en ovanlig spelartyp i SDHL?

– Jag spelar fysiskt och är inte rädd att gå in i situationer och vissa säger att jag spelar "killhockey". Under åren har jag fått lära mig var gränsen går och hur aggressivt jag kan spela utan att bli utvisad, även om jag aldrig kommer att kunna undvika det. Domarna i ligan vet vem jag är och brukar säga att de har ögonen på mig, så det är något jag måste vara medveten om.

Hur är det? Att ha ögonen på sig?

– Det är lite frustrerande då jag tycker att andra spelare kan göra värre saker på isen. Men är jag på isen så blir det ofta en utvisning. Sedan är jag ganska stor också vilket gör att jag syns mer och att det kanske ser värre ut än vad det är, säger den 178 centimeter långa forwarden, vars spelstil uppskattas av lagkamraterna.

– Många brukar säga att de hellre har mig i sitt lag än möter mig ute på isen, säger hon och skrattar.

Isabell Palm är hemma i Ursviken efter att ha genomfört sin tionde säsong i SDHL. Var hon spelar nästa säsong är ännu inte bestämt.

Foto: Erik Grahn Lundgren

Redan inför gymnasiet gick flyttlasset för första gången från Skellefteå, och sedan dess har hon inte bott i hemstaden. Men under somrarna är Skellefteå, och Ursviken, hennes hem.

– Varje sommar när jag kommer hem så känner jag hur fantastiskt det är att vara i Norrland och Skellefteå. Och när jag ska åka härifrån blir det lite separationsångest, men Skellefteå kommer alltid att vara mitt hem. Sedan får vi se om jag kommer tillbaka hit, säger hon och ler.

Då menar du som spelare?

– Exakt, haha.

För efter två säsonger i Linköping HC är det inte helt klart med en fortsättning i klubben, där hon förra säsongen var lagkamrat med Skelleftetjejen Malou Berggren.

– Jag har ett kontrakt med LHC om jag vill vara kvar där, säger Palm.

25-åringen besväras fortfarande av den höft- och ljumskskada som spolierade stora delar av säsongen som gick.

– Det blir en lite speciell situation i sommar i och med att jag är skadad. Det som är viktigast nu är att jag hamnar i en klubb som vill hjälpa mig att bli helt bra och klubbarna jag har pratat med låter villiga att hjälpa till. Det pågår en liten diskussion nu om hur vi ska gå tillväga då det inte alls är säkert att jag kan spela i början på nästa säsong.

De två senaste säsongerna har Palm spelat för Linköping HC. Klubben är ett alternativ även för kommande säsong.

Foto: Peter Calen

Ett beslut om framtiden är nära, och snart vet Palm om hon ska flytta ut ur lägenheten i Linköping.

– Jag trodde ju aldrig att någon klubb skulle höra av sig då jag kommer från en säsong där jag knappt har spelat. Men nu har jag flera alternativ, vilket känns tryggt och skönt.

Under sina tio säsonger i SDHL har Palm sett svensk damhockey ta stora kliv, men också märkt av vilka starka åsikter som finns om sporten hon utövar.

– Det är klart att det ibland blir frustrerande och då skulle man vilja ringa upp dem och berätta hur det egentligen ligger till. Sedan har det varit spelare i ligan som pratat om att vi har en dålig produkt, vilket har gjort mig lite frustrerad. Som säljare skulle du aldrig säga att "den här grejen är jättedålig, köp den ändå"? Om vi vill att folk ska komma och se matcherna måste vi sälja in damhockeyn bra.

Som ung tjej var det en självklarhet för Palm att spela med killar, och lika självklarhet var det för hennes lagkamrater.

– Jag har bara positiva erfarenheter av det från min tid i Clemensnäs, men jag vet att många unga tjejer idag misstrivs när de spelar med killar. Jag är otroligt stolt över hur klubben tog hand om mig och det är tack vare det som jag kommit dit jag är idag.

Vilka var dina förebilder som ung spelare?

– Jag visste otroligt lite om damhockey när jag var liten och hade inga kvinnliga förebilder. Mina förebilder var Peter "Foppa" Forsberg, min pappa och min bror.

När Isabell Palm var liten visste hon inte om att det fanns ett landslag för damer. I dag återfinns bland annat 25 landskamper och ett VM på meritlistan.

Foto: Bildbyrån

Fram till idag har det blivit 25 landskamper och ett VM för 25-åringen som när hon var ung inte ens visste om att det fanns ett landslag för damer.

– När jag var liten hörde man ingenting om damhockey och jag visste inte ens om att det fanns ett landslag, så jag trodde att jag skulle spela i landslaget med killarna. Det var egentligen när jag var 15 år och skulle söka till hockeygymnasiet som jag insåg att jag inte längre kunde spela med killar.

Under säsongen som var lanserade SDHL, tillsammans med en av ligans sponsorer, en satsning för att skapa fler kvinnliga förebilder inom damhockeyn. En av spelarna som fick chansen att medverka var Isabell Palm.

– Visserligen känner jag mig fortfarande som en junior, men jag är nog inte det efter tio år i ligan, säger hon och skrattar.

Satsningen gick ut på att unga tjejer fick ringa videosamtal till erfarna spelare i SDHL för att få svar, inspiration och vägledning.

– Det är jättekul att få höra vad tjejerna säger. Redan innan det här var det många tjejer som skrev till mig på sociala medier för att ställa frågor om hur det är i SDHL, som ska flytta för att gå hockeygymnasium eller bara om hur min vardag ser ut.

Hur har det gått till?

– Tjejerna har fått boka in sig på en tid och sedan har man fått ta det som det kommer. Vissa är lite blyga och då får man öppna upp och ställa lite enkla frågor i början, men sedan börjar frågorna komma.

Vad har du fått höra?

– Många berättar att de inte trivs med att spela med killar. I mindre städer är det enda sättet och det är tråkigt att det är så, speciellt eftersom att man i ung ålder är ganska likvärdiga och då är det konstigt att se bort från någon bara för att hon är tjej.

Palm beskriver sina egna upplevelser av detta mentorskap som enbart positiva, och när frågan om en fortsättning även kommande säsong kom på tal var svaret givet.

– Jag vill absolut fortsätta med det här, det har varit skitkul att få förtroendet och det tar inte alls mycket tid. Den tiden vill jag absolut lägga ner för att peppa unga tjejer att fortsätta spela hockey.

FAKTA

Vad är "Norran bjuder på glass"? Under sommaren kommer Norran lansera en ny intervjuserie där lokala idrottsprofiler, som vi tycker känns lite extra spännande, får berätta om sina äventyr och utmaningar – eller något annat som vi gärna vill veta mer om.

Vem är Isabell Palm? Clemensnäs HC-produkten har gjort tio säsonger i SDHL, som tidigare hette Riksserien, och 25 landskamper för Sverige. Nu är 25-åringen hemma i Ursviken i väntan på att ett beslut om var hon spelar sin hockey kommande säsong.