Låt oss säga att AIK förlorat semifinalserien mot Frölunda med 4–2 i matcher, sedan gästerna bland annat vunnit den andra semifinalen i norra Västerbotten på övertid. Det hade varit svagt, men ändå fått anses vara en godkänd avslutning på en bra säsong med många höga insatser.
AIK har som ambition att vinna, och att summera säsongen med en final i CHL och en semifinal i SHL får anses vara tillräckligt nära för att man med trovärdighet ska prata om sig själva som en utmanare även i framtiden.
Nu, med två tappade matchbollar efter 3–1 i matcher efter de inledande fyra semifinalerna är det bara att konstatera att en förlust på torsdag skulle innebära en fiaskostämpel på säsongen för AIK – och att tyngden av finalförlusten i Genève skulle anses vara än tyngre.
I takt med semifinal-segrarna har insatserna ökat, liksom risken för ett fiasko.
Att som tabelltrea förlora en semifinalserie mot tabellfyran är inget fiasko, men att förlora den trots ledning med 3–1 i matcher och två matchbollar på hemmaplan får nog anses vara det.
Mycket står på spel på torsdag, där jag fortfarande anser AIK vara favorit, och lyckas de svartgula vinna match 7 kommer vi att prata om vinnarvanan och den mentala styrkan hos Robert Ohlsson och hans lag.
Förlorar AIK på torsdag kommer förlorarstämpeln att sitta där, och den blir svårare och svårare att bli av med.