Det finns möten i livet, små som stora, där man verkligen känner att det är två olika vägar som korsas. Alla val som har gjorts och tillfälligheter som har skett har lett fram till den punkten där två verkligheter möts på mitten.
När man är helt ny på jobbet, medan någon annan gör sina sista veckor innan pensionen.
Den där bilresan efter påsk, när jag rör mig mot kusten för att fortsätta jobba och alla andra är på väg mot Hemavan för en veckas skidåkning.
Eller varför inte ett möte mellan serieledande Skellefteå AIK och tabelljumbon Djurgården – nu i nytt format – en tisdagskväll i februari.
I AIK har allting gått rakt uppåt, och toppen har hela tiden varit ett faktum. Hos gästerna har det mesta inte alls rullat på, förutom i slutet. Ett tränarbyte, en hel drös av nyförvärv, och det ser inte längre lika mörkt ut i Stockholm.
Men det var känslan av ett David och Goliat-möte som skulle äga rum. David (Djurgården) har ingenting att förlora, och går med allt han har från första skridskoskär. Han satsade allt på sina styrkor, gjorde allt för att utnyttja svagheter och ge Goliat en match. Det, förstås, tills Goliat insåg sitt enorma övertag.
AIK steppade upp, och Djurgården såg inte alls lika starka ut längre. Även om det var ett helt annat lag än tidigare möten under säsongen var de inte tillräckliga för att rå på serieledarna. Det var tydligt.
Dagen till ära var Goliat i formen av Linus Karlsson. Han var inblandad i allt – varje irritationsmoment, varje situation. Han blev uppretad – något som tydligt inte var en nackdel för hemmalaget. Jag har sällan skådat någon som ville ha en puck så mycket som Karlsson i powerplay, och när han väl serverades den drämde han snabbt in den i nätmaskorna.
När AIK hittade fram till ett helt rent friläge var det förstås nummer 94 som var framme – men den gången hann han inte med sitt eget avslut.
Man brukar visserligen tala om David och Goliat-striden som en vinst för den uppenbart underlägsne parten. Men här finns det ingen sådan tvist. 99 av 100 gånger ska den stora jätten vinna, och det här är en av de gångerna. När AIK satte upp ett än högre tempo och helt plötsligt rasslade in några snabba i slutet av matchen stod det också klart igen.
Visserligen möttes AIK:s och Djurgårdens vägar under tisdagskvällen. Men det finns också ett enda sätt som kurvor möts – när de inte är parallella.