Först Melker Karlsson. Sedan långtidkontrakt med Pär Lindholm.
Nu står det även klart att backprofilen Jonathan Pudas återvänder med ett färskt fyraårsavtal.
Efter två år som General Manager är det enkelt att konstatera att Erik Forssells arbete får högsta betyg.
Idag har AIK en trupp som andas stor bredd, ungdomlighet, rutin men framförallt en sylvass spets som mer och mer börjar likna den under guldåren.
För samtidigt som Forsell, i samarbete med sportchefen Niclas Lundkvist, landat stora värvningar i redan nämnda namn har även guldkorn i form av Oskar Nilsson, Arvid Söderblom, Jesper Frödén och Rickard Hugg plockats in.
Smarta, och ofta prisvärda, drag som bildar en homogen helhet. Dessutom har utvecklingskurvan på i stort sett alla spelare pekat spikrakt uppåt de två senaste åren.
Mitt i allt detta fortsätter klubben att jobba efter att minst 50 procent av alla spelare i representationslaget ska komma från egna led. Det har hyllats många gånger tidigare, men tåls att lyftas på nytt.
När man ser lag som HV71 och Brynäs, tidigare storlag vars lagbyggen i mångt och mycket havererat, är det märkligt att inte fler klubbar jobbar efter Skellefteå AIK:s tydliga modell.
För den är inte bara en oerhört kostnadseffektiv väg att vandra utan även det som ger laget en tydlig lokal förankring, vilket i mångt och mycket är det viktigaste fundament av dem alla.
Med Pudas tillbaka har AIK 16 spelare under kontrakt inför kommande säsong. Mycket talar för att Niclas Burström och Melker Karlsson också kommer att kunna adderas. Det betyder att ungefär tre fjärdedelar av truppen, redan i mitten av mars, är spikad, vilket ger hela organisationen lugn och ro inför framtiden. Särskilt i dessa ovissa tider.
För mig personligen, i den yrkesroll jag har, känns det extra inspirerande att två norrbottniska citatmaskiner i form av Pudas och Oskar Nilsson kommer att finnas i AIK samtidigt nästa säsong.
"Det blir lätt att sälja tidningar då", skojade Pudas när undertecknad pratade med honom under torsdagen.
Att ett lag har tydliga profiler är viktigare än vad folk kanske tror. Som under AIK:s guldår då vi fick se en spexande Oscar Möller, en Jimmie Ericsson som alltid hade något intressant att säga, och en Pierre-Édouard Bellemare med alltid glimten i ögat, för att nämna några.
Det finns som sagt mycket som är positivt i Skellefteå just nu.
Vill det sig väl betalar det av sig redan denna vår. Med klubbens fjärde SM-tecken.