Skellefteå AIK valde att vila en hel drös spelare inför matchen mot Belfast hemma. Hela nio ordinarie spelare saknades i uppställningen, varav tre officiellt är på skadelistan. Men på isen tog en hel drös andra spelare plats – och som de tog för sig.
Theo Keilin fick äran att spela i förstaformationen, och tackade med den första poängen i A-lagströjan. Alexander Hellnemo fick ställa sig mellan stolparna från start, och hittade en bra rytm där han stod för åtminstone en riktigt kvalificerad räddning.
Hela tre spelare gjorde A-lagsdebut – Lukas Johansson, Leo Bergström och tidigare nämnda Hellnemo. Hela tre spelare är för unga för att ha tagit av gallret – det numera välkända namna Axel Sandin-Pellikka, lillebror Zeb Forsfjäll och dessutom Oskar Vuollet.
Det fanns inte en enda spelare med mindre speltid än fyra och en halv minut, och faktum är att Axel Sandin-Pellikka fick mest istid av alla, följd av Elias Salomonsson.
En sak är säker – framtiden ser ljus ut. Det går inte att säga något annat.
Det finns något spännande över hela situationen att Skellefteå AIK valde att lyfta upp så många juniorer. Det finns ett förtroende för den egna verksamheten och något värmande i att se att spelarna växer med uppgiften. Se bara en sådan som Pellikka, som har spelat en hel del med AIK den senaste tiden, och trots sitt galler var på den mer rutinerade sidan av laget den här kvällen. De tar ansvar när de får det.
Det finns många frågor att ställa kring varför det återfinns nio juniorer på planen den här tisdagskvällen. Men det ska inte frånta de unga spelarnas insatser.
För faktum är att de stod på planen i den här matchen, de var där när det hände. Och de var i högsta grad en del av att gruppspelssegern bärgades mot Belfast.