AIK har haft för svag lägstanivå under den här semifinalserien. Det fungerar inte mot rutinerade Brynäs, som har en sällsynt förmåga att levererar det som behövs. Inte så mycket mer.
Hållbarhet ur ett hockeyperspektiv helt enkelt.
AIK har blandat. Höga toppar, men ännu djupare dalar. Laget fick inte ihop det den här säsongen.
Samtidigt, stort grattis till Brynäs. Det är svårt att inte bli imponerad lag som är nykomling i år.
Det går att analysera årets AIK-säsong ur många synvinklar. Tidigt var AIK den stora favoriten tillsammans med Färjestad.
Sett till den bakgrunden har årets säsong varit ett fiasko. AIK var aldrig nära att slåss om de övre placeringarna i tabellen, men en imponerande spurt har på många sätt rätat upp föreningens torn.
Framgångarna på slutet gömmer inte misstagen. Sportchefen Niclas Lundqvist och Erik Forssell har sannerligen fått bekänna färg.
Att Petter Granberg ratades fick rejäla svallvågor. Sällan har en enskild spelare varit så saknad, som Granberg har varit.
Historien med tränaren Robert Ohlsson började förra sommaren. Robban ville lämna, men blev kvar.
Sedan blev han sparkad och hela historien lämnade en besk eftersmak på flera sätt.
I efterhand får allt ses som ett haveri, som definitivt hade kunnat undvikas.
När läget var som tyngst för AIK, var diskussionen om det nedersta strecket inte uppåt väggarna.
Lyfter vi blicken och börjar titta från när AIK hade det som sämst, finns ändå en del glädjeämnen.
En ny VD, Daniel Fåhreaus, kom in och han har hittat en bra modell för att locka tillbaka publiken till arenorna.
Trots svag samhällsekonomi och sällsynt ojämna prestationer har stödet för laget varit påtagligt stort.
Alla sex slutspelsmatcher var sålda till sista plats.
Laget växte med uppgiften. Än hur mörkt det ser ut känns det ändå som ett lag med Pär Lindholm, Oscar Lindberg och Arvid Lundberg aldrig kan misslyckas.
AIK kunde maxa allt på det som fanns kvar av serien och det gav en femteplats. Ett resultat som ändå är över den höga ribban, som är sjätteplats. AIK har varit som sämst sexa sedan säsong 2008/2009 och nu fortsätter den trenden att leva vidare.
I kvartsfinal ställdes AIK mot ett Färjestad, som inte heller kunde leva upp till hypen. Vinsten över värmlänningarna gjorde att slutbetyget för säsongen ändå måste med en bit över godkänt.
AIK:s J20-lag hade en liknande resa, där laget gick från ett strykgäng till att se nästan oslagbart ut. De föll med flaggan i topp i finalen mot Djurgården.
Framtiden ser riktigt spännande ut med tanke på framgångarna bakom a-laget.
***
Reglementet och bedömningarna måste ses över. Jag har skrivit det förr och skriver det igen: Dagens bedömningar och reglemente är på väg att förstöra sporten ishockey i Sverige. Jonathan Davidssons tackling på Theo Lindstein ska inte vara en utvisning ens. Det är inte undra på att vi numera aldrig har några internationella framgångar. SHL må vara välmående ekonomiskt i dag, men på sikt kommer sporten att dö om den här utvecklingen fortsätter.
***
Säsongen är över. Det innebär att Linus Lindströms tid är över i Skellefteå AIK Jag hoppas att det inte är för evigt. Centern med det stora hjärtat satt på läktaren och såg när laget åkte ur. Det är svårt att känna lite vemod att han inte fick avsluta på ett bättre sätt. Förhoppningsvis är det inte det sista vi har sett av ”Lirre” i svart-gult.