Det är märkligt vad som blir bestående av en händelse. Hyllningen av Jimmie Ericsson kantades av en hel del kritik. På något sätt var det också tillkortakommanden som folk i allmänhet, lite cyniskt, har påpekat inför helgens hyllning av Jocke Lindström.
Den här gången kändes det som om allt satt där det skulle. Det var värdigt, vackert och väldoserat. Ingenting blev för mycket eller för länge. Det var kort, koncist och otroligt kraftfullt.
Klacken och publiken fick också utrymme att jubla mellan uppvisningarna. Det var emotionellt och så oerhört välförtjänt.
Lindströms karriär har varit av sällan skådat slag och hyllningen kunde verkligen leva upp till i stort sett samma sak.
I Sverige är vi generellt dåliga på att hylla våra stora hjältar. Den här lördagen blev ett skönt undantag med en ceremoni värdig den fantastiska karriär AIK-legendaren Lindström har levererat.
Dessvärre kunde den stora hyllningen inte lyfta AIK mot serieledande Brynäs. Energin spelarna fick räckte inte.
En säsong kan ha många ansikten. Att gå in och dra för stora penseldrag över en kortare tidsperiod eller enstaka matcher riskerar att vara för drastiskt. Jag dömde ju ut laget inför slutspelet ifjol och vi vet ju alla hur det slutade.
AIK har haft dåligt tendenser vid många tillfällen under de här 15 åren laget har slutat har haft det som sämst och slutat sexa med utträde i kvartsfinal.
För så sent som för några veckor sedan skrev jag att det inte det inte skulle ta ”slut” den här säsongen. Föreningen är stark och har klarat så många utmaningar genom åren att det nästan har blivit något odödligt över lagets sätt att nå framgångar.
När man börjar addera alla misstag och missräkningar under den här säsongen har det börjat smyga sig på en teori om att det kanske är på väg åt ett annat håll den här säsongen.
Försvaret är fortsatt ihåligt och det känns som om för många saker spretar för mycket. Sportsliga ledningen med ßErik Forssell och Niclas Lundkvist sopade rent hus förra året med dubbla SM-guld och promotion. En framgångssaga av sällan skådat slag och har förstås skapat lite svängningsutrymme för den sportsliga duon, men framgången från ifjol är historia.
Vardagen i Skellefteå AIK är allt annat än guldkantad just nu. J20-laget har det jobbigare än på länge. Damlaget gör det bra i SDHL, men hamnade i tufft läge när tio poäng försvann efter en administrativ miss.
Förlusten mot Brynäs visade på många sätt hur långt från toppen AIK är. För även om laget ligger på sjätte plats, lär den placeringen inte bestå om inte fundamenten stabiliseras. Och det kommer inte att ske av sig självt.
Den här lördagen var det ceremonin av Lindström som var det bestående. Resten kan vi glömma.