"Det är ju lite olika stora storlekar på rinkarna och lite olika spelsystem jämfört med Sverige, så det ska bli jättekul att testa och se om det är något som kanske passar en bättre", säger Axel Holmström om det nya äventyret i Vasa.
Axel Holmström har spenderat sommaren i Skellefteå, och det börjar dra ihop sig inför flytten över Kvarken. Men när Norran träffar honom i Arvidsjaur har han hälsat på familjen i några dagar.
– Så fort man parkerar bilen hos mamma är det som att man andas ut och stressen försvinner. Man trodde att det där skulle försvinna med åren, men det är alltid skönt att komma hem i några dagar, säger han.
Om en dryg vecka går flyttlasset till Finland, till ett nytt land, ny liga och ny stad.
– Det ska bli jättespännande, framför allt att testa något nytt. Det är ju lite olika stora storlekar på rinkarna och lite olika spelsystem jämfört med Sverige, så det ska bli jättekul att testa och se om det är något som kanske passar en bättre.
Skönt också att de flesta också pratar svenska?
– Ja, det var också en del av beslutet så klart. Närheten geografiskt, att det är nära hem, plus att det är mycket svenska i stan gjorde att det gick ganska snabbt att bestämma sig när det väl tog fart. Det kändes bra i magen och hade lite med det att göra. Och speciellt efter säsongen som var så känns det skönt att få testa något helt nytt.
Det har gått några månader, men minnet är fortfarande starkt för Holmström. Med 4–1 i matcher stod det klart att Brynäs höll sig kvar i SHL – på bekostnad att HV71 föll ur.
– Man har ju pratat lite sinsemellan och med familj och vänner, och jag tror att säsongen tog hårdare på en än man trodde att den skulle göra när det var slut. Man trodde att det skulle vara jobbigt en stund efteråt och sedan kunde man gå vidare och se fram emot nästa säsong i stället. Men jag har nästan behövt undvika att tänka på det, just för att man tog en större smäll mentalt och fysiskt än man trodde först, säger han och fortsätter:
– Hela juni tror jag att jag undvek att försöka tänka på hockey över huvud taget. Det var så negativt och destruktivt på sluttampen. Hela säsongen har varit en kamp att försöka vända allting till något positivt, och det har inte gått. Det kändes som vi grävde oss djupare och djupare ned och till slut kunde vi inte komma upp. Det tyckte jag att man såg i sista serien mot Brynäs, jag tyckte inte riktigt att vi hade krafterna att utmana på ett bra sätt.
Världsläget har ju gjort att man varit ganska isolerad, tror du att det kan ha påverkat? Att det har varit nästan bara hockey?
– Det tror jag absolut. Man har ju varit i slutspel några gånger där man är i slutspelsbubblan och det enda du gör är att tänka och spela hockey. I år har det varit så från sekund ett, man har inte kunnat släppa det. Man har varit så djupt investerad i att försöka lösa situationen att man valt bort andra grejer och började ta med sig matcherna hem på ett helt annat sätt. I slutändan så hade vi vänt på varenda gruskorn, kändes det som. Det är ju utmattande på ett sätt man inte har varit med om förut. Det tror jag man såg på isen också, tyvärr, säger han och lägger till:
– Jag tror ingen av oss, varken fans, ledare eller spelare, var föreredda på att det kunde gå så söderut som det gjorde. Men förhoppningsvis kan alla inblandade lära sig något av det också.
"Jag har nästan behövt undvika att tänka på det, just för att man tog en större smäll mentalt och fysiskt än man trodde först", berättar Axel Holmström om degraderingen från SHL.
Axel Holmström valde att försöka undvika hockey i så stor mån han kunde. Han följde varken hockey-VM eller Stanley cup, och fokuserade på att träna hårt inför den kommande säsongen.
– Det var väldigt skönt att släppa isen för en stund, och matcherna och taktikbiten och bara få träna på i gymmet. För första gången någonsin har jag känt att det är lite skönt att koppla bort hockeyn. När väl juli kom så började man vilja gå på is igen och började se fram emot det som kommer i stället och att få lägga sitt fokus där i stället, på något som inte alls känns jobbigt utan bara inspirerande.
Vad har du för förväntningar på att gå till Vasa?
– Mest att åka dit och först och främst få en bra roll och få spela så mycket som möjligt. Jag vet att Vasa i flera år har varit en gränspuck till att ta sig till slutspel, och nu gör de en liten satsning på att komma högre upp. Förhoppningsvis blir det en rolig resa att vara med på. Det är något jag ser fram emot, att hjälpa Vasa att etablera sig högre upp.
Det låter som att du är förväntansfull?
– Det är absolut den känslan man har i kroppen. Jag är förväntansfull över den här nya resan som vi förhoppningsvis kan starta med Vasa. Det ska bli roligt.