Under söndagen gjorde Skellefteå AIK årets första träningspass. På isen var Elias Stenman och Måns Forsfjäll tillbaka – långt innan de förväntades vara hemma igen.
– Det är jätteskönt att vara hemma, säger Stenman.
Men samtidigt hänger besvikelsen kvar. Det är några få dagar sedan Juniorkronorna förberedde sig för en match mot USA som eventuellt skulle ställas in.
– Vi visste att det inte var helt hundra att matchen mot USA skulle bli av. Så vi var på matchvärmning som vanligt och började läsa att fler matcher hade ställts in efter det. Sedan kom Montén (Tomas, förbundskapten) och sa att matchen blev inställd, och det blev lite deppigt. Men så fick vi beskedet om turneringen, berättar Forsfjäll.
– Det var ju tråkigt då matchen blev inställd, men jag hade inga tankar på att hela turneringen skulle bli inställd. Men bara fem minuter senare när vi satte oss på bussen så var allting inställt. Det var en chock, det var svårt att ta in, lägger Stenman till.
JVM blev två matcher långt för det svenska landslaget.
– Jag vet egentligen inte riktigt vad jag tänkte. Det är något man har kämpat för hela livet, att få spela i ett JVM, och så blir det såhär. Det var ju ingenting man trodde, säger Forsfjäll.
Snabbt började kritik mot arrangemanget komma till ytan. Hotellet var öppet även för personer utanför JVM, och under tiden som turneringen spelades anordnades ett bröllop med 100 gäster.
– Det var upplagt för att bli ett fiasko, säger Forsfjäll och får medhåll av sin lagkamrat:
– Ska jag vara helt ärlig tycker jag att det är en skandal. Det är katastrofalt skött av IIHF (internationella ishockeyförbundet, reds. anm.). Som jag har förstått det är det Albertas regler att om en person smittas så ska alla sättas i karantän. Om man vet det på förhand så måste man ha en helt stängd bubbla. Vem som helst fattar ju att utan en bubbla och med tester varje dag kommer någon att smittas.
Morgonen efter beskedet kom också nästa smäll – smittan hade letat sig in även i det svenska laget.
– Just då led jag bara så fruktansvärt mycket med Wallstedt (Jesper, målvakt). Det är riktigt jobbigt att sitta på ett hotell i tio dagar i Kanada utan symtom, just då ville man ju bara hem så fort som möjligt, berättar Stenman.
Övriga i laget fick påbörja hemresan som planerat – men ingenting blev som planerat när en kvinna kollapsade på flygplanet, och lagläkaren Ryan Allenby var en av flera som påbörjade hjärt- och lungräddning.
– Vi hörde i högtalarna att de sökte en läkare, så vi väckte vår lagläkare (Ryan Allenby). Han såg lite vinglig ut först, han hade nog sovit ganska djupt, men det gick fort innan han förstod allvaret, säger Elias Stenman och fortsätter:
– Det var en heroisk insats av vår läkare och de andra.
– Det hände en sektion bakom oss, så vi såg inte riktigt vad som hände. Jag hörde att hon var vid liv när vi landade på Island, så man hoppas ju att det gick bra för henne, minns Måns Forsfjäll.
Spelarna landade till slut i Stockholm, kort innan tolvslaget på nyårsafton.
Hur känns det nu, har allt som hänt sjunkit in?
– Man känner fortfarande en liten tomhet att det inte blev något mer spel, men samtidigt är det bara att acceptera det. Nu fokuserar jag på att komma tillbaka till klubblaget och spela så bra som möjligt och göra det till ett roligt slut.
Stenman håller med:
– Det känns fortfarande lite konstigt. Det fick från noll till hundra och det är svårt att ta in. Jag tycker att vi hade något bra på gång. Vi var kanske inte förhandstippade, jag tror många var förvånade över hur bra vi faktiskt spelare. Jag tror vi kunde ha gått långt, vi hade alla ingredienser för att gå hela vägen och då känns det ju extra surt nu.
IIHF har öppnat för att turneringen kan spelas klart senare under året. Men hur det kommer bli får framtiden utvisa.
– Det är klart att alla hoppas att det ska gå att fixa på något sätt. Men jag hoppas att det sköts bättre den gången i så fall, säger Elias Stenman.
Hemma har ju AIK fortsatt gå bra medan ni har varit borta. Hur känns det att kliva in där igen?
– Det känns bra. Jag tycker att man känner att det är självförtroende i laget. När man är ett vinnande lag är det lätt att utvecklas själv också, det är bara att följa med på tåget. Det är skönt att ha något här att tävla om också, säger Stenman och får medhåll:
– Det känns såklart bra, det är ett bra go i laget. Det gäller bara att fortsätta nu den sista delen av säsongen, säger Forsfjäll.