Som att jag kände gruffet i luften redan utanför

20–23. Det är ingen skottstatistik jag konstaterar, det är utvisningsminuterna. Skellefteå AIK och Örebro tilldömdes tillsammans en halv matchs speltid på botbänken – ändå faller det bara två powerplay-mål den här eftermiddagen.

”Någon minut in i matchen sa jag att ”den här kvällen lär bli gruffig” för mig själv”, skriver Johanna Salo i sin krönika.

”Någon minut in i matchen sa jag att ”den här kvällen lär bli gruffig” för mig själv”, skriver Johanna Salo i sin krönika.

Foto: Ola Westerberg

Ishockey2023-09-23 19:16
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ibland är det som att man kan känna var en match barkar långt innan den första pucken är släppt. Jag börjar ha några års erfarenhet av journalistyrket, och ibland är det som hela kroppen vet vad som väntar innan man ens fått se det. Någon slags magkänsla, kanske lite intuition efter att ha lärt känna lag och spelstilar.

Den här lördagen tog jag ett djupt andetag precis innan jag gick in genom dörrarna på Skellefteå Kraft arena. Någon minut in i matchen sa jag att ”den här kvällen lär bli gruffig” för mig själv.

Det var som att jag kände gruffet i luften redan utanför.

16 utdelade tvåminutare efter två perioder senare: jag tog ett nytt djupt andetag medan jag kontrollerade så jag inte hade missat någon siffra i kolumnen.

”Det är väldigt mycket hockey just nu”, skrev min kollega Erik i liverapporten under eftermiddagen. Det går nog inte att sammanfatta det så mycket bättre. Domarna hade att göra – och det var inte alltid helt uppenbart vad som försiggick.

Jag kommer inte ge mig in i diskussionen om huruvida domarna gjorde rätt eller vad som missades eller hur det skulle ha blivit, det finns många andra som vet mer om regelboken än jag gör. Men jag kommer konstatera att i 18 minuter och 10 sekunder av den här matchen hade något av lagen numerärt överläge.

Det är en klyscha så god som någon att special teams är en viktig komponent i spelet, att när ligan är så jämn betyder det mycket när utvisningarna faller. Men om de haglar? Ja, om något säger väl den här matchen att det är svårt att hela tiden ställa om.

AIK hittar in till ett mål den här kvällen i numerärt överläge, Örebro likaså. Men det föll 31 utvisningsminuter den här matchen, bortsett från de 12 som utdelades på slutsignal. 

Vi har i många år fått se en stark boxplay-formation i AIK, men det finns frågetecken i årets upplaga om vem det är som ska kliva fram och göra målen. Det blir lika tydligt i powerplay – det finns avslut, styrningar, i tredje perioden viner det bara runt Jonas Arntzen i målet. Men noll puckar sitter i nätet.

Lördagens möte bör inte bli den match som varningsflaggen borde lysa. Den här sönderhackade matchbilden kommer inte återses tillräckligt ofta för det. Men att AIK behöver kapitalisera på fler av de lägen som ges – det är i mina ögon en självklarhet.