Det här är sportens baksida. Bakom den oerhörda glädjen kommer också den nattsvarta sorgen.
Skellefteå AIK har kvalat varje år sedan damlaget återuppstartades, och den här gången var de närmare än någonsin. Men när det gällde som mest fanns inte den sista pushen.
Det finns så mycket att kommentera efter den här förlusten. Den stormande föreningen som AIK ställdes mot, det faktum att AIK:s laguppställning som presenterades i lördagsmatchens programblad var fyra (!) år gammal. Att utvisningarna under dagens match alltså skrevs in som matchstraff – när det handlade om kvittade tvåor.
Men vi kan också prata om det faktum att Göteborg har kvalat alla år sedan de 2017 gick upp i högsta ligan. Att sedan just Göteborg gick upp har inget lag bytts ut, och att SDHL i praktiken just nu är en stängd liga.
Att glappet mellan SDHL och division I är för stort har lyfts otaliga gånger – och jag ser många kommentarer som, på ett eller annat sätt, menar samma sak. En specifik kommentar jag sett under direktrapporten i dag är att "AIK inte räcker till”. Det är så enkelt i hockey, AIK gjorde inte fler mål än Göteborg. På det sättet finns det en klar vinnare.
Den stora förloraren är damhockeyn.
Att ett lag som gått från klarhet till klarhet de senaste månaderna inte kan ta det hela vägen mot ett Göteborg, som tagit en poäng fram till kvalserien började måste diskuteras. Ska det krävas att, som vi ser Frölunda gör nu, värva ihop ett lag med toppspelare för att ta sig upp i högsta ligan? Är det verkligen så vi vill att damhockeyn ska utvecklas?
Att Göteborg tar segern handlar om små marginaler till deras fördel. Med fler mål vinner man matcherna, och det är i effektiviteten som AIK förlorar. Det ska sägas, det var en jämn serie. Det ska vara en utmaning att kunna ta sig upp – men det ska inte vara så omöjligt som det har varit.
Steget med NDHL och den nya seriestrukturen är ett bra första steg på vägen. Att kunna samordna damettorna ge bättre förutsättningar är ett måste i det här läget. Men vi får inte glömma att SDHL-lagen också kommer att fortsätta utvecklas och kunna dra nytta av sina möjligheter.
Någonting måste hända, och det hos alla parter. Det måste finnas ett system och en plan för att plana ut kurvan. Allt handlar om i vilken ände man väljer att börja.