Det var en utskåpning av det ovanligare slaget när AIK på torsdagskvällen klädde av Oskarshamn och gjorde lika många mål på 60 minuter än vad de gjorde på 360 minuter mellan hemmamatchen mot Luleå och bortamatchen mot Trinec.
Att i en liga så jämn som SHL göra sju mål på ett lag är sällsynt och den offensiva spelglädje AIK visade mot Oskarshamn vittnade om ett lag som befinner sig i det absoluta slutet av den målfattiga tunneln – ett lag som inte bara ser ljuset där i slutet, snarare ett lag som behöver kisa för att inte bländas av det. Vad jag vill säga med mina metaforer är att AIK visar tydliga tecken på att de tyngre tiderna denna säsong är förbi och att mycket var väldigt bra i går.
Ändå handlade mer om Oskarshamn än Skellefteå när jag scrollade igenom nyhetssajter och sociala medier innan jag släckte ljuset på torsdagskvällen.
Och här är jag den första att krypa till korset med ett erkännande om att även jag sällar mig till den skaran då jag i går delade klippet på Pär Lindholms sagolika soloåkning på X, före detta Twitter, med en inledande maskerad hyllning till Pär men avslutade mitt inlägg med att kraftigt ifrågasätta Oskarshamns försvarsspel.
Varför måste jag vara så svensk och ens lägga fokus på försvarsspelet?
Varför måste nyhetsartiklar vinklas mot Oskarshamn i en sådan match?
Varför handlar fler inlägg på X om hur dåliga Oskarshamn var och inte fler inlägg om hur bra AIK var i går?
Vi svenskar har en förmåga att kritisera och lyfta det dåliga allt för ofta, likt väl som vi har en oförmåga att berömma något bra alldeles för sällan. Det faller sig naturligare för oss att lyfta det dåliga än att fokusera på det bra.
För även om Oskarshamn helt klart har haft bättre kvällar än den de hade i går i Skellefteå Kraft arena var den stora anledningen till att matchen slutade som den slutade att hemmalaget i svartgult var på spelhumör. Att AIK klev ut med en självklarhet i spelet vi inte sett dem göra tidigare denna säsong och som belöning för det fick 1–0 redan innan alla i publiken hunnit sätta sig på plats i arenan.
Det var AIK som plockade fram sina bästa sidor och främst det som gjorde att matchen slutade 7–0, och jag tycker AIK förtjänar att berömmas mer för det än att tvingas läsa saker där det mellan raderna antyds att de bara vann för att de mötte ett dåligt hockeylag.
Likt väl som att Pär Lindholm förtjänar att berömmas mer för sitt otroliga solomål utan att behöva höra det där ordet som vi svenskar borde lära oss att utelämna. Ordet jag tänker på är "men".
Pär Lindholms mål var snyggt men Oskarshamns försvarsspel var ju för dåligt.
... eller som jag själv skrev i går på X: "Men Oskarshamn? Förlåt, men denna sekvensen visar verkligen varför de är sämst i SHL."
Jag kan bättre än så.
Du kan bättre än så.
Vi alla kan bättre än att välja det negativa över det positiva.
Och AIK förtjänar mer än så. AIK förtjänar att hyllas för insatsen mot Oskarshamn. Med en trupp som börjar få tillbaka nyckelspelare såg vi i går hur bra ishockey de kan spela och vilket förbaskat bra hockeylag som finns i vår stad.