Theo Keilin passerade 100 spelade minuter i SHL under matchen mot Linköping.
Tio raka segrar. Jag stannar där och smakar på orden – tio matcher utan att förlora.
Det är inte precis en enskild händelse, Skellefteå AIK har varit här tidigare. Men för bara någon månad sedan, när laget hade en betydligt sämre trend, var det svårt att tro att västerbottningarna skulle vara ett halvt steg bakom serieledningen i december.
De senaste matcherna har inte varit några bländande insatser, och mot Linköping var det inte i offensiven det bäddades för en förlängd svit. Det var i att slänga alla fina titlar åt sidan, att göra grovjobbet och att ge allt för laget – kryddat med säkerheten själv mellan stolparna.
Det går förstås att mata superlativ i dess oändlighet när man ser en målvakt som Alexander Hellnemo. Han gör sin tredje A-lagsmatch på isen, tar för sig som att han aldrig gjort något annat – och har förstås redan vunnit publikens hjärtan. Det är i en kraft som honom som Skellefteå AIK inte bara kan se nutiden som ljus – utan en framtid med starka lysande stjärnor.
För han är inte ensam. Många är de som har klivit fram, bara den här säsongen. Vi får inte glömma att spelare som Simon Robertsson, Anton Olsson och just nu skadade Elias Salomonsson faktiskt fortfarande är juniorer. Måns Forsfjäll och Elias Stenman är bara förstaårsseniorer – och upp från J20 har Theo Keilin, Zeb Forsfjäll och Axel Sandin Pellika den här säsongen gjort stora intryck.
Vi har sett det flera gånger tidigare, och under lördagen fick vi återigen se det. För när Skellefteå AIK satsar på spelare får de också chansen. Theo Keilin passerade redan i första perioden 100 spelminuter i högsta ligan, vilket innebär att han erbjuds ett kontrakt.
Det var egentligen inte förrän i slutminuterna som spelet på riktigt klaffade för AIK. Just den unga fjärdekedjan fick med sig spelet och forecheckade fast Linköping i offensiv zon, där ett vinnande lag skapade chans på chans.
Det kunde förstås ha krönt kvällen om Theo Keilin hade hittat nätmaskorna i sitt läge med bara minuter kvar, eller om Alexander Hellnemo hade fått hålla nollan och inte ”bara” få nästan 97 procent i statistiken.
Juniorernas intryck fortsätter att ge ringar på vattnet. Det är bara att njuta av showen.