En ung John Slettvoll. Tränaren hade en spelarkarriär i Umeå och Björklöven. Därefter blev Slettvoll tränare, men den första sejouren slutade abrupt.
Fastigheten på Haga i Umeå har han och familjen haft i sin ägo sedan 1977. John Slettvoll, som själv spelade en säsong i elitserien, kom att däremot att göra sitt största avtryck som tränare och coach.
Tränarkarriären började i praktiken under hans sista säsong som spelare i Björklöven. Därefter klev han av isen och in i tränarrummet. Året var 1977.
Starten på tränarkarriären blev bra på många sätt. Slettvoll hade fått ett bra resultat. Löven var på väg tillbaka mot elitserien, som då var inne på sin tredje säsong efter ha slagits ihop från två serier till en inför säsong 75/76.
Slettvoll hade en vision om en lång tränarkarriär i Löven och många idéer. Första säsongen skulle istället sluta som det värsta minnet i tränarkarriären.
Men med en månad kvar av säsongen, gick allt planenligt. Löven ledde serien och känslan var bra.
– Jag går ut efter en träning senare delen av februari och träffar då ordföranden. Han frågar om jag var intresserad av att forstsätta och det var jag ju. Däremot var jag medveten om att om vi skulle missa kvalet, var det fullt möjligt att spelarna skulle kunna omvärdera mig som tränare. För i det läge jag var, kände jag fullt stöd. Det viktigaste var ju kvar.
Samtalet fortsatte:
– Ordförande sa att de skulle ändå titta runt lite. Sedan undrade han om ”Jag hade något förslag”? Han avslutade konversionen med att de skulle prata med mig först.
Slettvoll tyckte att det var lite oförskämt att de hade frågat om förslag, men det som fäste sig i minnet var att styrelsen och ordföranden skulle kalla in honom först.
Kvalet gick bra för Löven, men allt ställdes på sin spets inför den avslutande bortamatchen mot Timrå. Av alla matcher i karriären är det den här matchen som sticker ut mest för Slettvoll. Löven hade verkligen ett bra slagläge när allt skulle avgöras i den sista matchen i kvalserien. Örebro var redan klara för elitserien kommande säsong.
– Vi hade två poäng (Det var tvåpoängssystem då. reds anm) och fem mål i försprång. Så vi kunde alltså förlora med 0–5 och ändå ta oss upp.
John Slettvoll fick sparken från Björklöven. Han kom tillbaka mer än 20 år senare till klubben. Här en bild från andra sejouren.
I bussen på väg till söderut till matchen, sitter Ricke Ågren längst fram och läser Expressen. På sporten gick att läsa nyheten: ”Virus” Lindberg tar över Löven. Ricke läste högt och John tillsammans med andra småskrattade.
– Sedan kom tidningen till mig och jag läste nyheten själv. En halvsida. Ingen signatur. Singel Eriksson skrev ju på den tiden, men ingen signatur var ovanligt. Jag kollade med Bengt Lövgren i bussen, en spelare som tillhörde det gamla gardet och som jag har spelet med. Vi tolkade det båda som det måste vara en ”tidningsanka”.
Vad Slettvoll inte visste då, var att fyra spelare på bussen redan hade fått information om det hela, men med en tvist.
– Långt senare fick jag höra att dagen innan matchen mot Timrå, blev fyra spelare inkallade till styrelsen. De fick informationen att jag inte skulle vara kvar, men styrelsen sa att orsaken var att jag inte ville vara kvar. Det stämde förstås inte.
Matchen i Timrå blev en galen tillställning.
– Timrå kom ut som om de var dopade. Till och med de spelare som aldrig vek ned sig i vårt lag, darrade en aning. Timrå satte allt på ett kort.
Försprånget på fem mål försvann under första perioden. Timrå tog sig upp till ledning, 8–1. Löven var i det läget borta från elitserieplatsen. Efter andra perioden var det 2–8.
Från början var det inte heller speciellt mycket publik. Ingen hade förväntat sig att Timrå skulle ha en chans. Under matchen strömmade det till publik, då folk följde matchen på radion och insåg att något utöver det vanliga var på väg att hända.
Slettvoll höll ett brandtal inför sista perioden.
– Jag manade på och sa: ”Ni vet vad vi kan. Det finns inget lag som har tränat lika mycket som oss. Ingen kan ta oss i sista perioden”.
Löven hittade sitt spel.
– Det var ett lag på banan. Vi kunde ha gått ikapp och gjort 8–8, så överlägsna var vi.
Det blir 4–8. Löven är tillbaka i elitserien.
– Jag gick till omklädningsrummet efter matchen och då började jag fundera över artikeln igen. Jag tänkte att det kunde väl ändå inte stämma.
Under slutet av hemresan började Slettvoll planera för fest vid ankomsten till Umeå. När bussen stannade vid hallen, kom styrelseledamoten Maurtiz Karmehag.
– En vettig kille. Han var major på I20. Han bad om att byta några ord och jag tog förgivet att det handlade om förlängning av mitt kontrakt. Då sa han: ”Du är inte tränare längre för Björklöven”. Jag svarade: ”Jag kan inte hitta några ord för att beskriva ert beteende. Det enda jag kan komma på är: ”Ruttet”!. Sedan träffade jag Bengt Löfgren som undrade var jag hade varit och då berättade jag för honom att jag inte var tränare längre.
John Slettvoll fyllde 80 år i november. Han är en av de största hockeytränarna genom tiderna. För Norran berättade han om sin karriär och den släpps nu i tre delar.
Händelsen beskriver Slettvoll än i dag som den värsta under hela sin hockeykarriär. Efter att ha varit en viktig del av Björklöven var han plötsligt ute kylan – trots bragden att nå ett avancemang.
– Det händer saker när man har levt i 80 år. Men det här var det som skakade om mig allra mest. Att bemötas av det sveket och den falskheten, var något jag aldrig hade varit närheten av. Björklöven, det var ju min klubb. Det var ju där vi skulle bygga upp något.
Han kom att få ett nytt jobbförslag i Örebro. En möjlighet som hans fru banande väg för.
– Vi har alltid varit ett radarpar, jag och Elisabeth. När vi flyttade till Örebro var det hon som tog det beslutet. Det var ju i efterhand det bästa beslut vi har tagit. Då upptäckte vi ju att det här fungerar ju riktigt bra att flytta och bo på ett nytt ställe.
Händelsen i Umeå fick många synergieffekter. Slettvoll kom ju att hamna i Skellefteå efter säsongen i Örebro. En av rötterna till den stora rivaliteten mellan AIK och Löven har sitt ursprung i det kontroversiella avskedet av den ikoniska tränaren.
Säsong 99/00 kom han tillbaka till Löven – och tog återigen upp laget. Då hade alla som var involverade i säsong 76/77 försvunnit.
Däremellan hann det hända en ocean av händelser. Intervjun fortsätter och John berättar kronologiskt
I morgon:
Del 2: Flytten till Skellefteå – de viktigaste åren