Frihet under ansvar är en stor utmaning. Sporten ishockey har inte klarat det speciellt bra under den här pandemin. Känslan är att det har gått sämre för hockey än för andra jämförbara evenemang. Kylan och att vistas inomhus i delvis trånga utrymmen har gjort säkerheten till ett riskprojekt även i SHL, där det finns andra muskler än i de mindre ligorna.
I SHL har smittat härjat ganska ohämmat. Det enda som går att säga till lagens fördel är att förutsättningarna att isolera spelarna är större än i de lägre ligorna. På så sätt är det mer rimligt att SHL ändå kan genomföras.
Hockeyettan klassas i helhet som en professionell liga. Det är i grunden märkligt och i Hockeyettan norra är det allt annat än en realitet.
Därför är det oerhört märkligt att ligan inte tar sitt ansvar och stänger ned, nu när vi är i större behov än någonsin att begränsa alla typer av fysiska möten. Smittorisken mellan spelare tycks vara skyhög och det innebär ju enorm risk när spelarna dagen efter match sedan ska i väg till en arbetsplats. Det finns garanterat spelare som jobbar i anslutning till både äldreomsorg och sjukhus i ligan.
Att Hockeyettan ställer sig över situationen i samhället i det här läget är allt annat än sunt. Framförallt när coronautbrott har börjat äga rum även bland lag i den här ligan.
Lejon gjorde inga formella fel när laget spelade skandalmatchen mot Kiruna med smittade spelare. Däremot åskådliggjorde den matchen hur bristfällig säkerheten ändå är. Efterspelet var inte roligt. En spelare i Kiruna konstaterades smittad och flera uppgiftslämnare berättar att alla domare också blev smittade.
Nu kommer dessutom hårda krav att allt ska vara färdigspelat innan nyår, om det så ska spelas matcher varje dag. Kravbilden är fullständigt orimlig och är ju i praktiken motsatsförhållande till de rekommendationer som kommer från FHM och regeringen.
Det är också en stilla undran vad som krävs för att ställa in JVM? Det är både märkligt och förvånande, att det normalt så politiskt korrekta ishockeyförbundet, ska ställa upp i mästerskapet till varje pris. Det är nästan så att man undrar om hockeyvärlden tror att de lever i en annan dimension, där tillgången på blå Matrix-piller är obefintlig.