Det har länge varit en frågeställning hur fler ska lockas att prova på och börja spela hockey. En annan fråga är hur sporten ska ta tillvara på alla spelare som inte når den de högsta nivåerna.
Hockeyettans betydelse som tredjeserie är större än den får beröm för. Det är generellt där spelarna hamnar efter juniortiden. Bakom den promille som försvinner till NHL och utlandet är det inte speciellt många platser att slåss om i de två högsta ligorna. De flesta spelare som går vidare efter juniortiden hamnar i just hockeyettan.
Tredjeligan räknas som en proffsliga, även om majoriteten inte är proffs. Lönekostnader är inte den största posten, men det krävs ändå en budget på runt två miljoner kronor för att driva ett lag. Det är pengar som är tufft att hitta i dagens marknadsorienterade samhälle. Idrott och föreningsliv är inte längre en självklarhet att stötta för dagens företagare. Sponsring i dag är inte längre enbart en form av allmosa eller stöd – många gånger är det ett samarbete där det i slutänden måste ge en effekt för företagaren.
De hockeyintresserade är i dag en så smal marknad att alla större lag jobbar betydligt bredare för att få folk att komma till arenan. Till och med i SHL har vi ju sett hur svårt AIK har att locka publik. Clemensnäs har egentligen många fina ingångsvärden. Laget är ett av de mest lokalt präglade av alla elitlag alla kategorier och laget visar på en fin utveckling.
Ändå är det oerhört svårt att locka folk till Kopparhallen. Tiderna har förändrats och dagens utbud och även möjligheter att följa allt digitalt innebär tuff konkurrens.
Även på toppnivå är sportkontoren underbemannade i praktiken. På hockeyettannivå är vardagen att det alltid finns för mycket att göra och för lite personal. Lägg därtill att det har blivit svårt att locka människor att engagera sig ideellt.
Hockey är inte en fattig sport, men de rika klubbarna i SHL får den överlägset största delen av kakan. Hockeyallsvenskan tar smulorna precis bakom och därefter är det smulor av smulorna kvar.
Ska hockeyn fortsätta att vara stor och ha en bredd finns troligen ingen annan väg i dagsläget än att både förbundet och SHL-klubbarna tar ännu större ansvar. De måste hitta bättre sätt att kunna stötta upp längre ned i systemet. Det behöver inte handla om likvida medel, utan om stöttning med allt från ledare till material.
Hockeyettan må vara en bit utanför mediabruset, men är ändå en grundbult för hockeyn. Och vi alla vet vad som händer om grundbulten försvagas.
Clemensnäs problem är ytterligare ett symptom på hur sporten hockey sakta håller på att tappa mark i dagens samhälle.