Det går att ha många åsikter kring hur hockeyns struktur är uppbyggd. SHL–lagen tar en stor del av hockeyns inkomster åt sig själva och delar bara med sig en bråkdel. Det är å andra sidan ett system som lagen och sporten själva har byggt upp och då är det bara att underkast sig det, även om det är orättvist och sannolikt också ett riktigt dåligt system över tid.
Konsekvens är lite som världen ser ut i övrigt med en procent som äger 99 procent av världen.
Samtidigt handlar sportens tjusning om att det finns vinnare och förlorare. Det svenska systemet med upp- och nedflyttning är häftigt och även om det inte är lika öppet som förr är det befriande att det finns.
Att åka ur SHL är ingen lek. Det kommer att kosta arbetstillfällen och kommer att kräva en rejäl nedmontering ekonomiskt. Det kommer att bli kaosartat. Men det är spelets regler.
Nu, med drygt tio omgångar kvar, så är det nästan som om bottenlagen, som ligger i riskzonen att åka ur, har bildat en liten lobbygrupp. Herrar i kavaj med en aktiv karriär bakom sig, men samtidigt välartikulerade. Budskapet är enkelt: ”Stäng SHL och låt det bli 15 lag till nästa år. För det har varit en så konstig säsong, som är ojämn sportsligt sett.”
Det är otroligt pinsamt. Nästan lika illa som att sitta leta bortförklaringar till varför man ligger sist i tabellen. Det är ingen slump att den här debatten blossar upp just nu. Flera av de lag som sitter i den här ogynnsamma sitsen trodde snarare att de skulle vara med och spela om guldet.
Kanske är det därför varken Linköping eller HV 71 såg särskilt desperata ut, som de borde vara i de här matcherna mot AIK. De har helt enkelt på riktigt kanske börjat prata om att jobba för annat än sportsliga lösningar?
Därför blir det nästan parodiskt. För SHL ska avgöras på isen. Här och nu. Det gäller att gå in och släppa ut det som finns och sedan komma ut tömd in i omklädningsrummet. Jag har ett tips till Linköping, HV 71, Brynäs, Oskarshamn: Alla är bra, det är bara att träna hårdare.
15 lag kan knappast vara ett alternativ till nästa säsong. Förutsättningarna har varit glasklara under lång, lång tid och att börjar ifrågasätta det nu, när säsongen ändå har tagit sig till den här punkten är bara pinsamt. Dessutom är det här väldigt demokratiskt förankrade beslut.
Pär Lindholm förklarade ganska bra vad som krävs: ”Take a hit and make a play.”
Erik Forssell, AIK:s GM, räddade en puck med ansiktet när AIK ledde kvartsfinalen med 3–0 i matcher mot HV71.
Det är sådana saker som skapar vinster eller räddar kontrakt. Att försöka ”gråta” sig kvar är skämskudde. Det här med alla ska ha medalj är något man sysslar med i andra sammanhang än SHL.
På lördag möter AIK serieledaren Rögle. De har två raka förluster, men sannolikt är de oerhört revanschsugna. AIK ser ut att vara inne i en bra trend, men powerplay behöver skruvas till. Kanske dags för Adam Wilsby att få en chans?
***
Philip Broberg gjorde en av säsongens bästa matcher. Det trots att han inte spelade powerplay.
***
Fjärde nollan för Arvid Söderblom. AIK:s unge målvakt imponerar på många sätt.
***
Josh Ho-Sang gjorde målet för Linköping, när de tog poäng mot Växjö. Den såg jag inte komma. Tänka om han blir räddaren i Linköping? Minus och minus blir ju som bekant plus!
***
Modos sportchef, Fredrik Glader, har blivit utsatt för grovt näthat och hot. Fullständigt oacceptabelt. Det är en sorglig baksida med dagens samhälle och samtidigt inte helt enkelt att stänga ute. Dags för sociala medier med bank-id?