Bert Robertsson under träning tillsammans med Stefan Hedlund.
Han ser harmonisk ut. Det är egentligen inte så konstigt. Höstmånaden kallas i Schweiz för ”gyllene oktober” och det är lätt att förstå. Solen värmer som om sommaren inte har släppt sitt fäste. Den stora sjön, Zürichsee, ligger ständigt vindstilla och runt flera delar av sjön reser sig de mäktiga fjällen. Den första snön gör att de glänser i solskenet.
Nära strandkanten ligger den vackra Kantonalbank arena, som är Robertssons nya arbetsplats.
Rapperswil är en mindre stad, som representerar schweizisk landsbygd. Bara tio minuters bilfärd bort kan du i princip få den mäktiga känslan av att du reser in i ett vykort.
För Robertsson är det en viss omställning, men väldigt mycket till det bättre. Efter alla år i SHL och hockeyallsvenskan befinner sig den verbala tränaren i en helt ny miljö.
– Det är spännande. Det är ett äventyr och någonting som är roligt och triggar mig, säger han.
Tränaren var en viktig del av Skellefteå AIK:s organisation under större delen av 10-talet och spelade en stor roll under klubbens sagolikt framgångsrika period med sex raka SM-finaler. Han lämnade AIK 2018 och blev då huvudtränare för Linköping. Han blev sparkad under uppmärksammade former i våras – en av karriärens tuffaste stunder.
– Det var tufft sportsligt och känslomässigt för mig, men även för människor runtomkring. Det var omtumlande. Jag hade egentligen tänkt att ta det lugnt ett tag, men det gick ganska snabbt efter Linköping att jag fick det här erbjudandet. Det var ett svårt beslut att ta initialt, men därefter ganska enkelt när jag kände att det här var rätt.
Nu är han i Rapperswil–Jona som tränare, med ett avtal som sträcker sig över de två kommande åren med ett ytterligare optionsår i avtalet.
– Jag har varit nyfiken på det här landet och den här ligan ganska länge. Sedan kände jag att var nödvändigt att lämna Sverige och SHL. Det sammanföll ju ganska bra. Det här känns inspirerande, säger Bert och fortsätter:
– Man får ju göra en del uppoffringar, som med familjesituationen. Så här långt fungerar det, men visst saknar jag att inte få träffa familjen dagligen.
Vad ser du för utmaning med ditt nya uppdrag?
– Största utmaningen är att jobba med nya människor och nya ledare samtidigt som det ska göras under nya former. Hockeyn som spelas på planen och att knyta kontakt med spelarna är ganska naturligt. Jag har ju jobbat på ett sätt under de senaste 15 åren, men nu är det en ny chef och nya arbetsformer som ska synka. Sen är det även nytt språk och ny kultur. Men det är en del av jobbet att hantera det. Nyckeln är att hantera samarbetsformer.
Robertsson jobbar under förre AIK-tränaren Stefan Hedlund, som är huvudtränare och numera även hans chef. De har en historia som sträcker sig långt bak i tiden.
– Jag träffade Stefan redan i Vancouver 1996/97 och har haft kontakt sedan dess. Vi är två individer som har gillat att surra hockey. Vi har ju lärt känna varandra och har även barn i samma ålder som känner varandra. Jag gillar hans driv, ambition och kunskap. Vi har löst pratat om att någon gång göra något tillsammans. Den möjligheten dök upp nu i och med att Stefan fick huvudtränarjobbet. Då tyckte han väl att jag var ett bra val, berättar Bert.
Hade du andra alternativ?
– Ja, det hade jag. Tanken var ju egentligen inte att hoppa på första bästa jobb. Sen dök det ju upp flera alternativ, en del intressantare än andra. Jag hade faktiskt kommit ganska långt med ett lag, när Stefan ringde. Då styrde jag helt enkelt om och kände att jag ville jobba med någon jag faktiskt kände till. Det var något som kändes nästan nödvändigt efter sejouren i Linköping.
Hur upplever du omställningen att jobba här i Schweiz?
– Det är ju dyrare än i Sverige, men sedan finns ju saker som är billigare, exempelvis bensin. Omställningen har inte varit så stor, länderna är väldigt lika på många sätt. Folk är väldigt artiga och trevliga. Här är rent och känns väldigt tryggt och säkert. Liknar faktiskt känslan som i norra Sverige, säger Bert och fortsätter:
– Hockeyn liknar det jag fick uppleva i AHL när jag spelade själv. Det är en mycket tuffare hockey. Den är lite mer ärlig än i SHL och jag gillar ju den tuffa och ärliga hockeyn. Den är mer mångfacetterad här, det är även större skillnad på spelarna. Spelarkvaliten sträcker sig från att vara hög landslagsklass till hög Hockeyettan-nivå.
Bert Robertsson tränar Rapperswil tillsammans med huvudtränaren och kompisen Stefan Hedlund.
Robertsson är en person som väcker känslor. Hans raka stil har till viss del ofrivilligt gjort att han ofta hamnar i centrum. Trots att han har försökt att hålla sig borta, dyker det fortfarande upp rubriker kring honom och hans person. Senast blev det uppmärksammat att Robertsson, enligt linjemannen Janne Sandström, skulle vara en av de ”besvärligaste” tränarna i SHL.
– Det är ju det jag vill komma bort ifrån. Jag kanske får hålla mig borta fem, tio år, haha. Jag har väl till viss del satt mig i den sitsen på egen hand. På slutet var det kanske väl mycket, även om du måste hantera det som huvudtränare i SHL. Jag kanske hade för mycket bagage och förväntningar att ha en personlighet som i slutänden kanske bara blev en belastning där och då. Det var besvärligt att hantera och det blev ett efterskvalp, som kanske lever ett tag till, säger han självkritiskt och fortsätter:
– Jag har legat på ganska hårt att domarna ska få bättre verktyg och att bli mer intresserade kring de frågorna. Det är ju det Janne Sandström tar upp och tycker initialt att det var jobbigt. Sen överdriver han en del, även om jag har varit en liten nagel i ögat för många domare.
Bert Robertsson trivs i sin nya tillvaro. De höga bergen och miljön har gjort det lättare att hitta rätt.
Robertsson har en betydligt lägre profil i Rapperswil, där han har hand om backarna.
– En roll jag trivs med. Jag kommer nära spelarna igen, något jag inte lyckades med som headcoach i Linköping. Jag trivs att jobba bakom kulisserna och det är väldigt skönt att komma bort från SHL, där jag upplever att det har varit ganska mycket fokus på min person istället för på hockeyn.
Rapperswil–Jona har varit ett notoriskt bottenlag, men vill nu ändra på det. Formeln handlar om att göra mycket av lite – något som personifierar Robertsson.
– Det triggar mig något oerhört. Det passar mig som handen i handsken. Att jobba med hungriga individer och jobba hårt är jag på rätt plats. Det är mitt kall att vara med på det här. När man inte har de största resurserna, måste man jobba hårt, hitta andra vägar och göra det tillsammans.
Starten har blivit bra för Robertsson i hans nya roll och nya lag. Det är en form av nystart och det ser ut som den verbala tränaren har hittat ett spännande nytt kapitel i sin ledarkarriär.