Vi träffas avtalat vid en bro som går över Stångån, som vackert delar Linköping. På ena sidan ån ligger centrum, på andra sidan finns mäktiga Saab arena.
Det är därifrån Bert har promenerat och fått lite D-vitamin, trots att solens strålar får kämpa sig igenom molntecket.
Den förre AIK-tränaren har precis varit i centrum för idrottssveriges mest aggressiva utbrott av covid-19. Ironiskt nog blev upptäckten ett faktum efter en match uppe i just Skellefteå. Smittan drabbade hela 29 spelare och ledare. Det tvingade Linköping till en total nedstängning av verksamheten i tre och en halv vecka.
Att mer eller mindre ett helt lag blir smittat samtidigt kan tyckas unikt. Fast i det här sammanhanget förkroppsligar hockeylaget situationen i regionen. Koncernkollegan Corren rapporterar att Östergötland just nu har högst smittostatistik i Sverige. 215 personer per 10000 invånare är smittade.
För Berts hockeylag börjar det nu ljusna en aning och när han kommer har spelarna kunnat träna ihop några dagar.
Hur är läget nu?
– Jag får ändå sammanfatta det som bra. Det har varit lite emotionellt kaos när man vill spela matcher och så får man inte det. Sen att det är spelare som droppar av, en efter en, och då handlar det om att bara försöka att få ihop verksamheten. Det blir lite kaos då, säger Robertsson och fortsätter:
– Sen åkte jag på skiten själv, så det blev ju en dubbel käftsmäll skulle man kunna säga.
Hur upplevde du sjukdomen?
– De symptom som är vanligast, hosta, snuva och lite ont i huvudet med någon febertopp. Det värsta är väl isoleringen. Jag blev ju kvar i Skellefteå och den tid som skulle ha varit till att umgås med familjen blev att sitta i karantän istället. Det är väl det mest traumatiska. Influensa har man väl haft förr, men den sociala isoleringen är man inte van vid. Man tar sig ur det också.
Fanns någon rädsla över att bli smittad?
– Jag blev nog mer lättad. Under en lång period har man ju varit lite risig i perioder och visat sig vara negativ i tester. Jag har kanske mest varit orolig att smitta någon annan.
Dessbättre har alla som har haft smittan klarat sig förhållandevis bra. Laget är i full träning igen.
– Vi har fått ordning på situationen med att vi ställde in hockeymatcher. Vi har fått tid att samla ihop oss helt enkelt och tillfriskna för att ta ett avstamp.
Hur upplever du situationen med tanke på den uppmärksamhet den har fått i Linköping?
– Det var ju kaos. Från början hade vi ett par spelare för att sen nästa dag ha eskalerat. Vi gick två till åtta spelare och sedan vidare till 15 spelare därefter. Vi var uppe i 29 fall, samtidigt. Hela gruppen var exponerad och vi kunde inte göra något åt det. Vi var ju på resan.
Allt behöver inte vara ondo.
– Nu åkte alla på det här direkt. Annars har det ju varit något enstaka fall och då ska den personen vara borta och vara isolerad. Sedan får man vara orolig när den personen är tillbaka och sedan blir det någon annan. Det där kan ju hålla på i flera år. Nu gick vi igenom det där på ett par veckor.
Sportsligt har Linköping haft det tufft. Nu haltar tabellen betänkligt med tanke på de olika utbrotten i de olika lagen, men Robertssons lag ligger i botten av tabellen.
– Vår prestation har inte varit kattskit, men inte så bra heller som vi hade hoppats. Det går ju ut på att vinna och det har vi inte gjort. Vi har släppt in för många helt enkelt och det är det som behöver falla på plats. Offensiva kraften har vi. Helheten är inte där ännu. Vi ligger sist och det går inte att sminka. Det vill till att vi gör rätt saker framöver.
Linköping hade en form av nystart under förra säsongen. De blev allt bättre och avslutade ganska starkt. Östgötaklubben har dessutom värvat starkt inför den här säsongen.
Känns som om pressen på laget är större i år?
– Ja, helt klart. Uppenbart och det är helt andra tongångar i staden nu än i fjol. Det har präglat oss lite och kanske har vi gått händelserna lite i förväg och varit lite framåtlutande. Vi har varit lite för offensiva och det är mitt jobb att ordning på det. Jag har få poäng, men jag känner att det inte finns en enda match i år vi inte hade kunnat vinna. Vi kan rätta till saker, hade jag känt att vi inte hade det hade jag varit orolig.
Rädd att bli få sparken?
– Nej, inte det minsta. Det är också en grej som kommer med uppdraget och jag får varar beredd på det. Den dag jag är rädd för att bli av med mitt jobb, tror jag att jag skulle vara en ganska dålig coach. Däremot skulle det vara jäkligt tråkigt att bli utbytt, säger Robertsson och fortsätter:
– Tjusningen med idrott är att det ska vara tufft. Annars hade det inte varit roligt. Med min roll blir mycket fokus riktat mot mig, men jag har satt mig i den sitsen själv. Jag är i en pressad situation och det är väl tur att det är jag då, som tål det.
Till den här säsongen fick Robertsson sällskap från Skellefteå. Backen Filip Berglund valde lite överraskande att flytta söderut. En tuff start för laget, men den före AIK-backen har ändå bidragit i sin nya miljö.
– Han har gjort det bra. Han har kommit till en ny stad och nytt lag. Han har fått den roll han har letat efter och har varit stabil för oss. Det är den "Fille" Berglund som jag kände sedan tidigare och ville jobba vidare med. Den stabila nivån han har kunnat etablera här ger honom möjligheter att kunna flytta fram sina positioner och bli en härförare.
Hur stor del hade du i värvningen av Berglund?
– Jag kom in ganska sent i den processen. Men när hans namn kom upp var det ju en spelare jag ändå kunde rekommendera väldigt varmt. Sen tog det ganska lång tid innan det blev helt klart.
Robertsson och Linköping har en del att jobba på. Laget har stuckit ut i negativ bemärkelse sett till förväntningarna. LHC-tränaren har däremot identifierat vad som har stuckit ut i motsatt bemärkelse i SHL
– Som lag har Oskarshamn stuckit ut och överraskat. De har överraskat genom att vara så konsekvent som de har varit. De spelar egentligen inte speciellt annorlunda än något annat lag, men gör det väldigt konsekvent. Tight defensiv, snabba kontringar, bra powerplay och bra målvakt. Imponerande att de kan hålla det så enkelt. Kanske något som sticker ut med SHL att det kan löna sig att hålla det enkelt.