KRÖNIKA: "Floppstämpel på ett gäng nyförvärv"

Skellefteå AIK:s historiska premiärhelg på hemmaplan i SDHL lämnas med en bitter eftersmak. Ett gäng nyförvärv går än så länge runt med en floppstämpel i pannan och intresset från en hockeystad var oväntat lågt.

Laura Lerchova och Skellefteå AIK:s damlag hade en helg på hemmaplan.

Laura Lerchova och Skellefteå AIK:s damlag hade en helg på hemmaplan.

Foto: Andreas Forslund / CHB Photos

Ishockey2024-09-22 20:25
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det tar tid att komma in i en ny liga och att som nykomling hitta sin nivå – det går således inte förvänta sig att Skellefteå AIK direkt ska matcha alla lag spelmässigt i SDHL men är det något en nykomling ska kunna leva på varje kväll är det inställningen och noggrannheten, även när klasskillnaden blir påtaglig.

Därför var det beklämmande att se damerna den här helgen när de äntligen fick spela hemmamatcher i högstaligan.

Mot stjärnfyllda Frölunda HC var det redan på förhand lite som talade för att Skellefteå skulle kunna knipa någon poäng men när laget klev ut och spelade helt utan riskminimering vid blålinjerna höjdes oddsen för seger rejält. Frölunda var också snabba att kapitalisera på misstagen och hade det då inte varit för Miranda Dahlgren kunde den matchen ha slutat med betydligt större siffror än de 0–4 som det blev.

Två dagar senare mot HV71 var det som att nykomlingen trodde de var större och bättre än sitt motstånd – att poängen skulle komma bara genom att ställa ut skridskorna och vänta ut slutsignalen. Ut på isen till första perioden kom nämligen ett lag helt utan inställning, som trots att de spelade sin blott fjärde match i SDHL redan såg ut att tro poängen skulle komma utan att jobba för den.

Mikayla Lantto och Jenna Pirttijärvi var bara några av Skellefteås toppvärvningar inför säsongen och i en nykomling är det värvningar som den duon som ska gå främst i ledet – det går således att kräva mer av dem än andra spelare i laget, och hittills har den duon varit direkt svaga.

Mot HV71 skapade båda flest problem för laget genom egoistiska beslut och genom att hellre söka vägar till att göra mål själva än att hitta medspelare i bättre lägen och som det fanns lägen där en enkel passning i sidled hade gett en medspelare ett bättre läge. 

Hittills går det sätta en floppstämpel över flera nyförvärv men säsongen är ung och tiden för förbättring finns där. 

När jag efter matchen såg tränare Martin Lindhs glöd och övertygelse i ögonen under vår intervju förstod jag också att de problemen som visade sig den här helgen skulle brytas ned i minsta detalj för att förbättrats till kommande matcher. Där räknar jag också att tränarna kommer trycka på att de är ett lag som ska lösa kontraktet första året som nykomling; inte individer som vill göra flest poäng och se bra ut i individuella statistiken.

Hur mycket slarv och hur många gånger än stjärnvärvningar försökte dribbla sig igenom hela motståndarlaget var det dock inte de problemen från premiärhelgen på hemmaplan som jag främst tar med mig då de enkelt går att åtgärda med videogenomgångar och grundligt snack på veckans träningar.

Att den första matchen i SDHL någonsin i Skellefteå inte lockade fyrsiffrigt och att söndagens match bara lockade 254 åskådare är ett problem jag inte såg komma och något som jag tror blir svårare att lösa. 

För mig är det omöjligt förstå varför inte fler gick till premiären och lika svårt att förstå hur bara 254 tyckte det var värt att gå till arenan på söndagsförmiddagen. 

Det går inte heller kritisera föreningen för hur de marknadsfört den historiska premiären; på sociala medier gick det över en vecka i förväg stanna i flödet och ta del av information om premiären, långt innan gick det också att läsa om att North Power skulle visa upp ett av svensk damhockeys mäktigaste tifon genom historien men det jag kanske framför allt landar i är att en premiär som den i fredags borde nästan sälja sig själv. 

Jobbet hade gjorts för att få publiken till arenan från både föreningen och supportrarna men uppslutningen var snudd på genant att se och det borde inte ens vara möjligt att så få tog sig till arenan i helgen. 

I alla fall om man kallar sig en hockeystad. 

* * *

Med alla negativa saker att ta med sig från helgen vill jag lämna denna krönika genom att ur ett antal positiva detaljer lyfta framför allt en som tydligt sticker ut. 

Skellefteå AIK har ett målvaktspar som definitivt håller för att spela i SDHL. Camryn Drever och Miranda Dahlgren är hittills, tillsammans med nyförvärvet Marah Wagner och otroligt skickliga Nicoline Söndergaard Jensen, de största glädjeämnena i Skellefteå AIK. 

Där snackar vi kvalitet.