Gustaf Lindvall har gått den långa vägen fram till SM-guldet med moderklubben. Under uppväxten var målet att hjälpa Skellefteå AIK upp i elitserien, men under resans gång har målet både ändrats – och upplevts orealistiskt.
Som ungdoms- och juniorspelare firade Lindvall stora triumfer med kullen av spelare födda i början på 90-talet.
– Jag hade en ganska enkel väg som ung och då tänkte man att det alltid skulle vara så. Att sedan komma ut som senior och spela i andra föreningar där det inte fanns samma driv som i AIK var ett uppvaknande. Min resa har inte alls gått på räls, säger Lindvall, och blickar tillbaka på de tuffa åren.
– Det var ju ett tag där jag inte ens kunde leva på hockeyn. Jag kastade väskor på Arlanda på nätterna, vi hade just fått vårt första barn och min sambo fick plugga så att vi skule ha studiebidrag för att gå runt. Alla pengar som jag hade sparat eller fått av mamma och pappa fick jag använda för att klara det året. Så här i efterhand känns det helt vansinnigt, och det är inte något som jag rekommenderar någon annan. Men det var värt det.
Har du alltid drömt och trott på att en dag få vinna med AIK?
– Det har alltid varit det långsiktiga målet att få vinna i den här tröjan, men jag ska inte säga att jag har trott på det hela tiden, för det har jag inte gjort, då det har känts väldigt osannolik väldigt länge.
Till slut kom lyftet, och lagom till säsongen 2016/2017 var "Gurra" tillbaka i moderklubben. AIK hade precis spelat sex raka finaler, och vunnit två guld, men slutspelet 2017 tog slut redan i kvartsfinalen.
– Då blev det lite av en känsla av att "har tåget gått nu?", förklarar målvakten.
Som ung var drömmen att spela i favoritlaget, och hjälpa Skellefteå AIK upp i elitserien.
– Det målet ändrades ju med tiden till att spela i och vinna med AIK, och nu har jag fått göra båda grejerna. Det är en häftig känsla.
Lindvall förklarar att han tror att många kan känna igen sig i att nå ett mål efter ett eller flera års dedikerat arbete.
Att uppfyllas av känslan att man till slut har nått sitt mål.
– Att vinna med AIK har varit min dröm sedan jag var 4-5 år, vilket innebär att jag har jobbat för det här i nästan 30 år och att ta den här långa vägen till målet är obeskrivligt.
Hur skulle du beskriva känslorna efter att ni säkrade SM-guldet för en dryg vecka sedan?
– Det har varit en otrolig glädje och lättnad. En väldigt rolig vecka både med laget och familjen, och bara en sån sak som att gå att handla och mötas av alla glada människor. Det är kul att känna att vi har berört så många människor.
Drömmen har alltid funnits där, och verkligheten har motsvarat förväntningarna.
– Ja, det skulle jag säga. Först var det ett rus, men sedan kom lättnadskänslan. För mig, och många andra i laget som börjar komma upp i åren, har det funnits en rädsla att det är först när man har slutat som AIK ska vinna några guld igen...
Senast AIK vann SM-guld, 2013 och 2014, var Oscar Möller, Jimmie Ericsson, Joakim Lindström och Fredrik Lindgren alla bärande spelare. AIK-ikoner som lagt en grund för även föreningens fjärde SM-guld, menar Lindvall.
– Vi är många i laget som fått spela med dem och vi har lärt oss otroligt mycket av dem. Det är mycket tack vare dem som vi står här i dag.
När Oscar Möller klev ut på isen såg Lindvall till att en ny lagbild togs – med sjukskrivne AIK-kaptenen i centrum. ”Jag vet inte om vi hade stått här som lag om inte han hade gjort det han gjort för många av oss”, förklarar 33-åringen.
Under firandet på isen efter SM-guldet överraskades AIK-spelarna av sjukskrivne lagkaptenen Oscar Möller som till slut gjorde dem sällskap – framför ögonen på 5 801 åskådare i Skellefteå Kraft arena.
Lindvall var snabbt framme hos Möller, och såg till att en ny lagbild togs. Med Möller i centrum.
– Jag vet inte om vi hade stått här som lag om inte han hade gjort det han gjort för många av oss. När jag kom till klubben och fick veta att jag skulle sitta bredvid honom i omklädningsrummet blev jag hyfsat starstruck. Men sedan lärde jag känna honom och det är en helt vanlig kille som är hur snäll och ödmjuk som helst, säger Lindvall och fortsätter:
– Oscar gjorde det lätt för mig att komma in i laget och han lärde mig hur mycket som helst om hur man uppträder som en AIK-spelare och ett proffs.
Tillsammans med familjen firade Lindvall SM-guldet framför ståplatsläktaren där han själv stod som ung. ”Kommer något av barnen ihåg det ögonblicket när de blir äldre så är det säkert också ett minne för livet för dem”, säger AIK-målvakten.
Väl på isen fick också Lindvall till slut sällskap av sin sambo och sina tre barn framför Västra stå.
Ett ögonblick som finns förevigat, men som 33-åringen själv har svårt att beskriva i ord.
– Det är obeskrivligt, då det är så overkligt. Jag har själv stått där och vet hur det är att stå där som en liten grabb och titta på hockey. Man vill ge tillbaka och visa att "ligger ni i och tränar på och aldrig ger upp så kan ni också stå här en dag".
–Att få dela det ögonblicket med familjen är stort, och kommer något av barnen ihåg det när de blir äldre så är det säkert också ett minne för livet för dem.
Lindvalls eget slutspelsfacit stannade vid två matcher, sedan Söderström insjuknat inför SM-semifinal 3 och 4 i Göteborg.
Först efter lunch på matchdagen fick "Gurra" veta att han skulle spela.
– Jag gick in i slutspelet med ambitionen att stötta Linus för att se till att han mådde och kände sig bra, men samtidig var jag tvungen att vara redo för att spela, då man aldrig vet vad som händer.
Är det svårt?
– Jag skulle säga att det är svårare än att spela. När du sitter på bänken är det lätt att du dras med och nästan blir en supporter, och blir känslomässig i alla situationer. Det har hänt några gånger att man ska hoppa in och bli hockeyspelare i det tillståndet, vilket inte är enkelt.
Trots bara 134 spelade minuter i slutspelet kom Lindvall att få vara med om ett par klassiska slutspelsögonblick i AIK-historien.
Räddningen med klubban i semifinal 3 är frimärkeskompatibel, trots AIK:s förlust, och 7–6-segern i semifinal 4 kommer nog AIK-supportrarna aldrig att glömma.
– Det var verkligen två helt olika matcher och jag har nog inte reflekterat över den delen av vårt SM-guld än, utan det har mest varit ett rus.
Hur var matcherna att spela?
– Det var två matcher som var väldigt roliga att spela och på något sätt känns det som att när man är med och bärgar en vinst i en serie som går till sju matcher så har man varit med och bidraget. Trots att jag släppte in sex puckar.
– Det är också det som är charmen med slutspel; det spelar ingen roll om man vinner med 1–0 eller 10–9.
Att det i huvudsak var från avbytarbåset som Lindvall fick uppleva SM-guldet spelar inte heller någon större roll.
– I min ålder spelar räddningsprocent och såna där individuella grejer så mycket mindre roll. Om du jämför att vinna årets målvakt med att vinna SM-guld så kanske du är glad i en kväll om du blir årets målvakt, men vinner du guld är det något som du bär med dig resten av livet.