Skillnaden mellan vardagen i SHL och slutspel har vuxit genom åren. Det är kanske att gå till överdrift att säga att det är två olika sporter, men det är ändå bra beskrivning-
Skulle inte skillnaden vara så stor, så skulle lördagens match vara ett tecken på att AIK är ett givet finallag den här säsongen. Segersiffrorna stannade vid 2–1 under lördagen i Karlstad, men kunde ha blivit betydligt större. AIK borde ha fått med sig några utvisningar i den första perioden, men fick istället spela i boxplay två gånger och fick även en straff emot sig. De domsluten var inget att orda om.
Färjestad saknade trion Per Åslund, kaptenen Linus Johansson och Henrik Björklund. Därmed tappade också laget lite av den tyngd, som gjorde laget till vägvinnande i slutspelet under förra året. Den faktorn är – och har under de två senaste säsongerna, AIK:s största fiende. Färjestad har ju även tappat två av sina tyngsta kort i Jacob De la Rose och Gustav Rydahl.
Det är högst troligt att det kan komma att göra skillnaden att det inte blir en dubbel för den anrika Karlstadsklubben. AIK:s fart och offensiva spel blev återigen vägvinnande. Med Linus Söderström, som har en högstanivå av sällan skådat slag på SHL-nivå, längst bak har AIK fått ytterligare en dimension bland styrkorna.
Ytterligare ett gott tecken i en match som får förväntningarna på AIK att röra sig mot taket. Lördagens match visade att det kommer att krävas mycket för att få stopp på AIK:s fart.
Frågetecken kring Adam Mascherin som inte fick ett enda byte mot Färjestad.