Elias Salomonsson och hans försvarsspel saknas i årets upplaga.
Nedan kan du rösta på varje enskild spelare och betygsätta deras insatser de inledande 17 omgångarna.
FRÅGA ETT
Skellefteå AIK är utanför topp sex i SHL och gick in till landslagsuppehåll efter en vecka med tre förluster på tre matcher. Hur skulle du summera den första dryga fjärdedelen av säsongen?
Arvid Marklund: Offensivt är AIK ett topplag i SHL. Även mellan stolparna där Linus Söderström varit en av lagets bästa spelare trots sina 2.77 insläppta mål per match. Den statistiken/analysen ger också en tydlig bild av hur pass svag den defensiva insatsen varit så här långt. Det i kombination att den yttersta glöden saknats har totalt sett lett till en ljummen inledning på säsongen 2024/25.
Sammantaget finns det väldigt många förbättringspunkter för AIK. Till att börja med måste minst en ny back plockas in samtidigt som laget snabbt behöver hitta en väg att tydligare komma ihop som grupp och i förlängningen hitta vägar att vinna jämna matcher, vilket genom åren alltid varit AIK:s styrka. Efter landslagsuppehållet inleder laget med hemmamatcher mot Malmö och HV71 – två matcher där poängen behöver trilla in. Om inte skapas en tidig krisstämpel i norra Västerbotten.
Adam Savonen: Det är väl lite tudelat. Höga toppar och djupa dalar. Däremellan har väl offensiven känts effektiv, men försvaret har känts tunt. Det börjar nästan bli tjatigt, men en eller rent av två lite tyngre backar är ett stort behov laget har. Avslutningen var allt annat än bra. Dubbla förluster mot Frölunda, bottennappet mot Örebro och den ojämna insatsen mot Leksand var en usel avslutning. Så svaga insatser har AIK inte haft på väldigt, väldigt länge.
Robin Lindgren: Den bistra sanningen är att utan den inledande segersviten där AIK överpresterade enligt den underliggande statistiken och vann fem raka matcher så hade man varit under kvalstrecket tillsammans med Modo. Sedan vinsten bort mot Rögle, där man presterade väldigt bra, har allt gått spikrakt nedåt. Framför allt defensiven har varit ett problem och jag vågar påstå att det över längre tid är det sämsta försvarsspel jag sett från Skellefteå AIK; men helt ärligt, hur kunde den sportsliga ledningen tro något annat när backuppsättningen ser ut som den gör?
Varken Petter Granberg eller Elias Salomonsson har ersatts defensivt och utöver dem går även Måns Forsfjäll hemma i minst två månader till. Där finns det absolut största problemet. AIK har inga spelare bakom Arvid Lundberg som kan logga de där viktiga minuterna i egen zon och spela när ledningar försvaras skall. Den passivitet man haft med att värva ersättare har redan kostat mängder av poäng, och kommer fortsätta kosta tills det att man värvar.
Ungefär så summerar jag den första fjärdedelen.
Johanna Salo: Inledningen var det inget större fel på, men ju mer resten av lagen i ligan har kommit ihop och börjat hitta formen har det blivit allt mer märkbart att defensiven inte sitter i AIK. Därför blir insatserna som helhet rätt slätstrukna, och det är nog exakt så jag skulle beskriva inledningen av säsongen.
FRÅGA TVÅ
Kan du nämna tre flippar och tre floppar så här långt i AIK:s herrlag?
Arvid Marklund: Många unga spelare har visat framfötterna och gjort det riktigt bra. Men om jag ska nämna tre namn så blir det Pär Lindholm, Linus Söderström och Axel Sandin Pellikka – en trio som på olika sätt stuckit ut under inledningen. Flopparna så här långt hamnar på rutinerade rävar som Jonathan Johnson, som varit ovanligt svag offensivt, Marcus Eriksson, som egentligen inte förtjänar skit då han jobbar hårt och alltid gör sin bästa, men det har varit tydligt att SHL-tempot är för högt för fjolårets poängkung i hockeyallsvenskan. Till sist Oskar Nilsson, som efter en stekhet start i främst CHL inte riktigt gått att känna igen. Visserligen beror det på att Nilsson allt som oftast fått kampera ihop med en juniorback och således inte fått chansen i ett stabilt backpar. Så här finns mycket mer kapacitet att hämta.
Axel Sandin-Pellikka är en av få ljusglimtar i Skellefteå AIK så här långt, enligt Norrans panel.
Adam Savonen: Flipparna är ganska lätta att plocka ut. Juniorerna och egna produkterna Oskar Vuollet, Valter Lindberg och Rasmus Bergqvist har kommit in och gjort det väldigt bra. Flopparna är AIK:s fyra sista matcher, uteblivna backförvärv och klubbens oförmåga att locka publik. För det är inte publikens fel att de inte kommer, utan klubben måste jobba hårdare för att fylla hallen.
Robin Lindgren: Det är ärligt få spelare jag ger godkänt sett till prestationerna över de 17 matcher som spelats, visst har enskilda spelare stuckit ut positivt i enskilda matcher men över tid är det få som hållit en nivå värdig ett lag med ambitioner om guld.
Därför blir mina flippar Axel Sandin-Pellikka, stackars Linus Söderström samt den enda forwarden som gett allt i varje byte; Martins Dzierkals.
Det känns svårt att utse tre floppar när så många underpresterat, men om jag måste välja tre så blir det en trio jag hade förväntat mig mycket mer av. Bröderna Johnson och Rickard Hugg – jag vet att ni kan mycket bättre än vad ni visat hittills.
Johanna Salo: För den positiva delen finns framför allt de unga spelarna och juniorerna som klivit fram när det behövts som mest. Oskar Vuollet, Axel Sandin-Pellikka och en ledare som Pär Lindholm är spelare som satt avtryck i ett spel som inte som helhet briljerat. För flopparna presenterar jag tre flippmackor – även om det är många fler som ligger till grund för den situationen AIK befinner sig i. De extremt många slarviga och ansvarslösa passningarna i egen zon får stå för tre – och fler därtill – floppar.
FRÅGA TRE
Åtta målvakter i SDHL har över 93 i räddningsprocent och det görs väldigt få mål. Vad skulle du vilja förändra för att öka på målskörden i SDHL?
Arvid Marklund: En lättare puck skulle innebära hårdare skott, vilket i sin tur skulle leda till fler mål samt en målvaktsstatistik mer jämförbar med herrhockeyn. För allt handlar om fysik, och ser man på många andra sporter – exempelvis inom friidrotten – är tyngden reglerad efter ålder och kön. Sen om det är ett problem att det är som det är idag – kanske inte. Men överlag är fler mål jämförbart med högre underhållning.
Adam Savonen: Målvakterna har gjort det bra. Svårt att peka på en enskild detalj, utan lagen får helt enkelt nöta skott och offensivt spel i högre grad. Det brukar ju gå i cykler vilken del som är dominant i spelet. Vill man rucka på lite mer fundamentala regler skulle en idé vara att göra pucken lättare för att få bättre fart på skotten och snabbare spel.
Robin Lindgren: Till att börja med vill jag bara komma med spaningen att målvakterna sprungit ifrån utespelaren i utvecklingen inom damhockeyn. När jag tittar på Miranda Dahlgren och Camryn Drever i Skellefteå ser jag målvakter med samma rörelsemönster och teknik som vilken SHL-målvakt som helst, och ofta blir det tydligt hur mycket bättre målvakterna är än utespelarna.
Med det sagt finns det två saker jag vill se förändras över tid. Dels vill jag ha en lättare puck i damhockeyn, sänk den några gram och jag lovar det kommer synas i skotten. Det andra jag vill förändra är en kollektiv satsning från lagen på spelet framför mål, även kallat "net front". Det är alldeles för sällan spelare som går in framför mål och täcker sikten för motståndarnas burväktare vilket gör att majoriteten av skotten kommer utifrån med pucken visuell från det att den lämnar klubban till att den sitter i plockhandsken. Våga ta er in framför mål!
Johanna Salo: Är det verkligen så få mål som görs i SDHL? I snitt den här säsongen görs 4,6 mål per match i SDHL i år, som kan jämföras med SHL:s 5,4 denna säsong. Personligen tycker inte jag att det är så pass lite mål i dagsläget, och har inget problem med hur det ser ut. Anledningen till att räddningsprocenten är så höga ser jag som en effekt av att det finns topplag som är ytterst dominanta och har ett enormt spelövertag mot de flesta i ligan, där skotten också haglar. Där kan man såklart diskutera hur det kommer sig att inte fler puckar faktiskt går in om det skjuts så mycket, där diskussionen om en lättare puck har varit en punkt på listan de senaste åren.
FRÅGA FYRA
Kan du nämna tre flippar och tre floppar så här långt i AIK:s damlag?
Arvid Marklund: Nikita Bergmanns ungdomlighet och talang sticker ut samtidigt som burväktaren Camryn Drever visat hög SDHL-klass. Sedan gillar jag Nicoline Södergaard Jensen, som också bidragit med fler poäng de senaste veckorna.
På flopp-sidan är det först och främst tydligt att den lokala stommen, som var med och tog upp AIK till SDHL, inte sticker ut, utan istället står för bredden. Inget fel i det, men en spelare som Laura Lerchova – som gjort flest mål i AIK:s historia – är fortsatt mållös efter 15 matcher trots att hon spelar i powerplay. Sett till de som hämtats utifrån finns det mer att hämta från bland annat Jenna Pirttijärvi, som visserligen är på väg tillbaka från en skada men som efter tre raka säsonger i Luleås starka SDHL-lag står utan gjorda poäng på tio spelade matcher i AIK-tröjan. Sedan har det, för mig i alla fall, varit oväntat att Miranda Dahlgren – som utan tvekan varit AIK:s bästa spelare under flera års tid – skulle ha svaga siffror under säsongsinledningen. Nu är hon förvisso skadad, men här finns stor potential att växa ut till en framtida SDHL-vägg.
Adam Savonen: AIK har gjort en hyfsad inledning som nykomling, men det kommer att krävas mer för att säkra en plats till SDHL nästa säsong eftersom serien är så jämn. Målvaktsvärvningen av Camryn Drever, unga Nikita Bergman och Aino Karppinen har väl stuckit lite extra. Svårt att peka ut någon flopp sett till förväntningar så här långt. Publiksnittet, 338 personer per match, är ändå mer 100 personer per match än vad Sunnanå har i elitettan.
Robin Lindgren: Flipp-trion är väldigt lätt att plocka ut. Nikita Bergmann, Camryn Drever och Nicoline Söndergaard-Jensen har samtliga varit en nivå över alla andra i damlaget så här långt där framför allt 16-åriga Nikita imponerat. Jag har sett tillräckligt för att slå fast att där har vi en blivande superstjärna.
Tre som floppat? Den första jag tänker på är Jenna Pirttijärvi som kanske var den allra mest namnkunniga värvningen inför säsongen men som med noll poäng på tio matcher hittills varit en besvikelse.
Sen kan jag inte hitta någon fler spelare som floppat då alla andra presterat ungefär som jag hade förväntat mig. I stället vill jag nämna det stundtals Antarktis-kalla målskyttet samt spelet på hemmaplan.
Jenna Pirttijärvi skadades efter tio matcher och har inte spelat sedan dess.
Johanna Salo: En överraskning i positiv bemärkelse som inte bara gäller AIK utan hela ligan är jämnheten över tabellen. Visserligen sticker toppen ut och Leksand har haft det tungt, men att så många lag ligger nära varandra i mitten gör att det finns mycket att spela om. Förutom det ser jag Nikita Bergmann och Camryn Drever som två mycket välriktade nyförvärv.
På floppsidan ser jag framför allt en ojämnhet. Det är inte ovanligt att göra någon eller några plattmatcher här och var, men jag ser ett mönster i att när fullträffar kommer följer ett bakslag. Ofta har också de bra matcherna spelats på fredagar medan söndagsmatcherna varit tuffare. Det behöver jämnas ut inför fortsättningen. Målskyttet är också på flopplistan, där finns mer att önska.
EXTRA
Norran har under hela säsongen betygsatt spelarna i Skellefteå AIK:s damlag efter matcherna och nedan följer en genomgång av snittbetyget, där betygen från alla matcher lagts ihop och dividerats med antalet matcher spelade.
Nedan följer en genomgång med snittbetygen av samtliga spelare i SDHL-laget:
Miranda Dahlgren – 2.8
Camryn Drever – 3.9
Rebecka Hollström – 2.0
Isabella Pozzi – 2.6
Moa Viklund – 2.0
Pernilla Forsgren – 2.5
Liv Jonsson – 2.0
Sini Karjalainen – 2.4
Leia Eriksson – 2.0
Aino Karppinen – 2.6
Malou Berggren – 2.3
Ronja Mogren – 2.0
Tyra Håkansson – 2.3
Marah Wagner – 2.5
Line Grahn – 2.2
Nikita Bergmann – 3.0
Vilma Granlund – 2.2
Laura Lerchova – 2.3
Sara Bjurvén – 2.3
Jenna Pirttijärvi – 2.1
Mikayla Lantto – 2.3
Ida Kuoppala – 2.6
Nicoline Söndergaard Jensen – 3.3
Ellen Lövgren – 2.6