Det tog ganska precis 128 minuter och 53 sekunder att ta sig från rondellen vid "Statoil norr" till parkeringsplatsen utanför Skellefteå Kraft arena när jag inför lördagens rivalmöte av någon outgrundlig anledning valde att ta bilen till matchen.
Exakt lika lång tid tog det för Skellefteå AIK att göra mål på Luleå den här säsongen. Efter två raka nollor och nästan nio minuter i lördagens match såg Max Lindholm till att spräcka den målnolla som borde ha spruckit för längesen bakom Matteus Ward. När Max sedan hade jagat bort Matteusspöket var det som att en hel exorcism hade utförts mellan Luleås stolpar för det dröjde inte länge innan kedjekamraten Linus Lindström petat in tvåan.
När ettan och tvåan så kom, ja då kom även allt upp till fyran innan femman satt i tom målbur – till slut fick AIK den utdelning de haft innestående på Luleå och då tänker jag framför allt på det senaste mötet i Luleå där jag vill minnas åtminstone fem ramträffar från de svartgula.
Lördagens seger var odiskutabel. Ja, i långa stunder var det till och med klasskillnad för det var egentligen bara i tredje perioden som Luleå iscensatte någon form av spel i fem-mot-fem vilket också gav gästerna några goda lägen till att kvittera.
Men när SHL:s just nu bästa tvåvägsback klev fram och sköt fyran bakom ett för kvällen mänskligt spöke var matchen avgjord och tre poäng klara. Arvid Lundberg kan mer än att aldrig sätta en skridsko fel i egen zon. Bevisat!
Jag hade efter den här matchen också kunnat skriva varmt om stämningen som publiken bjöd på.
Men det är svårt att åka hem från den här arenan i kväll, och jag hoppas det går snabbare än vad det tog att ta sig hit, utan att nämna Oscar Möller. Bilderna som lever kvar i huvudet från när han zoomades in på mediakuben och hemmapubliken ställde sig upp för att hylla sin käre Möller kommer att leva kvar länge.
Hockeyn kan vara hård bakom det hårda finns också en värme som är svår att finna i dagens samhälle. En familjär känsla som fångar tusentals och åter tusentals till en förening som i sin tur leder till de scener vi fick se när Möller ställde sig upp och tog emot hyllningarna.
Att få se Möller stå där under sin sjukskrivning och ta emot de hyllningarna gick rakt in i hjärtat var minnet också kommer att stanna.
Kärlek kommer i alla sina former, den visas på alla sina sätt men jag är helt säker på att den kärlek han fick denna lördagskväll var något utöver det vanliga. Det var världens största familj som fick visa hur mycket de saknar sin familjemedlem och vän.