Petter Granberg brottar omkull Joel Lundqvist.
Jag har sett Skellefteå AIK åka till Göteborg och vinna matchen men samtidigt blivit utklassade i det fysiska spelet.
Jag har sett dem åka till Scandinavium för att förlora såväl alla poängen som de fysiska kamperna.
Under alla år där jag haft äran att följa Skellefteå AIK på nära håll har jag aldrig sett laget kliva av en match mot Frölunda på bortaplan efter att ha vunnit den fysiska matchen och bilden i krönikans inledning säger allt.
Den här lördagen vek inte en enda AIK-spelare ned sig längs med sargerna, framför målen och var än på isen Frölunda ville utmana dem.
Petter Granberg brottar omkull Joel Lundqvist.
Hawryluk, Granberg, Roos, Nilsson, Kapla. Listan på spelare som visade att Skellefteå var redo för hockeykrig kan göras lång och givetvis får Kühnhackl inte glömmas på den listan – tysken kommer bli ovärderlig i slutspelet där täckta skott och uppoffrande spel ofta väger lika tungt som offensiv produktion.
Han har sedan dag ett i klubben visat, och varit tydlig till sina lagkamrater, att han är redo att offra varenda lem på sin sargade kropp för att vinna. Det har han gjort för Pittsburgh Penguins i Stanley Cup och det är därför han har två ringar i sin samling.
Oskar Nilsson brottar ned Mats Rosseli Olsen efter att norrmannen retat upp de gulklädda.
Många spelare har visat att de har skicklighet nog för att Skellefteå ska kunna vara med länge på dansen till våren och efter lördagens match är det nu också tydligt att laget har fler ingredienser som behövs i ett slutspel. Jag är nästan redo att dra det så långt att jag aldrig sett ett Skellefteå vara så redo för ett fysiskt hockeykrig än vad de är den här säsongen.
När de vann guld 2013 och 2014 var det med så många stjärnor att det aldrig ens fanns något hot i ligan. De lagen som Hans Wallson förfogade över då hade överflödig eldkraft så till den grad att oavsett hur många mål motståndarna gjorde så kunde Skellefteå göra fler.
"Jaha, ni leder med fyra mål? Då gör vi fem." Typ.
Jonathan Johnson i het ordväxling med Simon Edvinsson.
Nu har Robert Ohlsson ett tillräckligt spelskickligt lag för att vinna guldet men utöver det också en trupp fylld med spelare som är redo att slita på sig blåställen och låta kropparna prydas av blåmärken för att ta Skellefteås invånare till Möjligheternas Torg i april/maj.
Med den här fysiska närvaron från så många spelare hade Skellefteå AIK vunnit guld förra våren.
I år gör det att man har stora chanser att ta det hela vägen.
Även om förlusten mot Frölunda lär svida resten av helgen.