Halvvägs in i första perioden mellan Skellefteå AIK och blivande seriesegrarna Färjestad BK hade jag räknat till lika många solklara hakningar och interferences som antalet minuter som hade spelats i perioden. När lagen åkte ut till omklädningsrummet för pausvilan tio matchminuter senare hade ytterligare en handfull situationer där spelare i Skellefteå AIK eller Färjestad BK borde ha visats ut för spelförstörande förseelser inträffat.
Lägg märke till orden "borde ha inträffat" för just nu accepterar och tillåter domarna i SHL spelförstörande grejer så till den grad att jag på allvar börjar tröttna på skiten. Med en ishockey där var tionde hakning leder till utvisning och där spelare som åker mot puck som dumpats ned i sarghörnet oftare än sällan tappar all sin fart av tydliga interferences vilket skapar färre anfall för lag som vill anfalla och frustrationer som sakta men säkert byggs upp mot de svartvitrandiga.
Sakta försvinner känslorna för ishockeyn i SHL och att känna så skrämmer mig för känslorna har varit så starka, så säkra.
I intervjuer har spelare som David Tomasek i Färjestad och Oscar Lindberg, två av ligans poängbästa spelare, lyft sin irritation kring hur domarna tar så lätt på spelförstörande grejer och de har menat på att det också är en av orsakerna till att det görs så få mål i SHL.
I NHL har över 30 spelare i toppen av poängligan ett poängsnitt högre än en poäng per match samtidigt som Oscar Lindberg leder SHL:s poängliga utan att snitta över en poäng per match och för mig råder det inga tvivel om att det är direkt kopplat till hur hög domarna lagt ribban för spelförstörande förseelser. Fler utvisningar hade gett fler numerära överlägen vilket i sin tur lett till fler mål likt väl som ett tydligare krafttag mot dessa grejer skulle leda till att försvarande spelare inte skulle förstöra lika mycket som de vet att de får göra i dag utan att bestraffas för det.
Offensiv ishockey skall alltid gynnas – spelförande lag som vill spela ishockey och inte cosplaya ryggsäck skall få fördelar av det men som det är just nu gynnas ständigt det lag som spelar den mest destruktiva ishockeyn och jag kan inte förstå hur SHL kan se den utvecklingen utan att förfasas.
Tisdagskvällens match mellan Skellefteå AIK och Färjestad BK var ett skräckexempel där den destruktiva ishockeyn segrade och båda lagen vann fördelar genom att spela förstörande i stället för förförande – snart börjar slutspelet där nivån för vad som är utvisning alltid höjs och det hellre frias än fälls.
Känner ni peppen?