Solens strålar smiter in mellan Globen, Tele 2 arena och Hovet när John Alm kommer gåendes. Det är en vacker höstdag i den svenska huvudstaden och sedan en dryg vecka är detta "hem" för den tidigare Skellefteå AIK-backen.
Om inte mer än fem timmar är det dags för allsvenskt toppmöte på fotbollsarenan som tillsammans med de två ikoniska ishockeyhallarna utgör arenaområdet söder om Stockholm.
Efter sommarens uppbrott från IK Oskarshamn, där Alm hade kontrakt även över kommande säsong, dröjde det en bit in i oktober innan 30-åringen hade hittat en ny klubb.
Valet föll på Djurgården, en av storfavoriterna i hockeyallsvenskan att ta steget upp i SHL, men även flertalet finska klubbar visade intresse under sensommaren.
Varför blev det Djurgården till slut?
– När jag bröt med Oskarshamn var det viktigaste för mig att komma till en klubb där jag kunde förlänga min karriär och hitta tillbaka till den spelare som jag var innan skadan. Det stod till slut mellan några svenska lag och en finsk klubb, men i samtal med min agent kom vi fram till att Dif skulle vara det bästa alternativet för mig.
Den första dagen som järnkamin innehöll läkarundersökning, fystester, morgonvärmning – och en bortamatch mot Södertälje. Faktum är att Alm bara 24 timmar innan debuten i Djurgården till slut gav klubbens sportchef KG Stoppel beskedet om att han tackade "ja" till klubbens erbjudande.
– På torsdagskvällen ringde jag KG och tackade ja, och sedan var det bara att fixa med flyg och allt sånt. Det hände väldigt mycket där och det var väl halvdrygt, men också väldigt skönt efteråt.
Redan i första matchen var Alm, som dessförinnan senast spelat match den 12 april, en av Dif-spelarna som fick allra mest istid.
– Det blev rätt in i hetluften med många matcher på få dagar och det har väl också gjort att det gått fort att komma in i det. Och det tycker jag har varit bra. Jag har snabbt fått känslan att jag är en del av den här klubben och det här laget, och det får jag också bitvis tacka mina lagkamrater för, säger Alm som tidigare spelat med bland annat Tim Söderlund och John Norman i Skellefteå AIK:s färger.
Hur har det varit att spela på Hovet?
– Det är stort att spela här, det känner man. Tidigare har jag spelat här mot Djurgården och det har alltid varit fantastiskt roliga matcher, och det är mycket tack vare publiken. Att nu få ha dem i ryggen, istället för att de ska bua åt en, ger dig mycket energi och det är otroligt roligt.
En ytterligare faktor som lockade med Djurgården var den tydligt formulerade målsättningen: Djurgården ska tillbaka till SHL.
– Det är inget vi ska hymla om. Vi har laget för det och målsättningen ska vara hög. Vi ska tillbaka direkt, säger 30-åringen och fortsätter:
– Vi har en stor utmaning framför oss, då det finns många bra lag och det är en tuff serie. Det ska bli spännande att se, men förhoppningsvis slutar den här säsongen på ett sätt som gör alla djurgårdare glada. Det hade varit otroligt roligt.
När Alm gjorde comeback efter sin korsbandsskada och letade ny klubb var ett önskemål att skriva ett kontrakt längre än bara säsongen 2021/22. Så blev det då IK Oskarshamn erbjöd honom ett kontrakt även över säsongen 2022/23. Ett kontrakt som båda parterna kom överens om bryta i somras, efter en tredjedel av kontraktstiden.
Vad kan du säga om uppbrottet från Oskarshamn?
– Varken jag eller klubben var nöjda med den situation som uppstod och det blev en bra lösning för både mig och dem.
Det blev inte som du hade tänkt?
– Så är det väl. Sedan tror jag att Oskarshamn kände samma sak. Att det inte blev som de hade tänkt heller, säger Alm, utan att vilja gå in på fler detaljer om det rivna kontraktet.
Efter säsongen 2018/19 fick Alm beskedet att det inte skulle bli någon fortsättning i moderklubben Skellefteå AIK, och valet föll istället på SHL-nykomlingen IK Oskarshamn där 30-åringen direkt blev lagkapten.
I klubbens första SHL-match någonsin blev backen, som inte är känd som någon van målskytt, historisk när han sköt lagets första mål i svensk hockeys finrum. Målet kom mot Skellefteå AIK. I Skellefteå.
Men efter tio matcher var sedan olyckan framme på träning när Alm skadade sitt knä och sedan följde över två år där Alm inte kunde spela ishockey. Vägen tillbaka från den tuffa skadan har varit tuff – och också satt sin prägel på den hårdföre backen.
– Det har varit upp och ner, man slits mellan hopp och förtvivlan. Jag har tvingats att bli stark mentalt och nu när jag har tagit mig ur det så har jag svårt att se att något ska kunna knäcka mig. I alla fall sånt som tillhör hockeyn, säger han och fortsätter:
– Det går att övervinna mycket här i livet bara man lägger ned tid på det. I vissa fall kan det vara omöjligt, men att försöka skadar inte.
Knäskadan var inte den första allvarliga skadan som tvingat Alm till längre uppehåll från sporten han älskar. Att få dystra diagnoser och besked från olika läkare är också något som han fått höra – och lärt sig hantera.
– Vid flera tillfällen har jag fått höra att jag, på grund av skadorna, borde sluta med hockey och göra något annat. Det är något som jag får ta när jag blir äldre och kanske kommer jag titta tillbaka och tänka att jag borde varit smartare när jag var aktiv, men nu känns kroppen bra och det där har jag skjutit på till framtiden.
Hur är det att få höra ett sånt besked?
– Det är jobbigt, absolut. Men det är vad det är och man behöver inte göra någon större grej av det, utan det handlar bara om att jobba vidare.
Har du någon gång tänkt tanken på att lägga av?
– Jag har tänkt tanken, men aldrig sagt det högt.
Är det en stor skillnad?
– Ja, jag tror att det är en jävla skillnad. Att kliva över den tröskeln är svårare än vad många tror, att faktiskt våga säga det rakt ut.
Under den långa skadekonvalescensen vidgade Alm sina vyer. Att börja studera blev ett reellt alternativ och någonstans väcktes tanken om vad han skulle göra den dagen han inte längre spelar ishockey.
– Nog har jag varit och nosat på saker som jag vill göra och spendera tid på, men exakt vad jag ska göra när den dagen kommer vet jag inte. Någon typ av plugg är väl inte omöjligt, men vad det blir vet jag inte.
Ser du en framtid för dig inom hockeyn?
– Hade du frågat mig för något år sedan hade jag sagt "absolut inte", men nu känns det som att jag har fått en nykärlek till sporten. Det kanske är naturligt när man slutar ta karriären för given. Nu när jag äntligen är tillbaka så är det extra roligt också.
Sedan ung ålder har Alm varit hockeyn trogen, i med och motgång, och sporten har kommit bli en stor del av hans liv.
– Att spela ishockey tillför väldigt mycket i livet för mig, även utöver själva utövandet. Det ger mig glädje och ren och skär energi.
Vad får du energin av?
– Av att få göra något som jag tycker är roligt, det handlar nog egentligen bara om det, säger han samlat innan han brister ut i ett leende.
– Sedan är det ju extra roligt om man slipper ha ont varje dag, haha.
Flytten till Stockholm är också den första som Alm gör tillsammans med flickvännen Line Grahn, som de fyra senaste säsongerna representerat Skellefteå AIK:s damer i division I.
– Vi har pratat om en massa olika lösningar på hur vi skulle kunna göra kommande säsong. Ambitionen var att hitta något som passade bra för både mig och henne, och nu hittade vi en lösning som gör att båda två kan spela.
Bara dagar efter att Alm blev klar för Djurgården kunde Grahn presenteras som SDHL-laget AIK:s senaste nyförvärv.
– Det blev en optimal lösning och en möjlighet som passade både henne och mig väldigt bra. Vi tog den chansen då det inte alltid är så att man kan få det att funka så bra för båda. Jag är glad över hennes framgång och det är kul för henne att få chansen i SDHL, säger Alm.
Efter en dubbel cappuccino på ett fik inte mer än ett slagskott från Alms nya hemmaplan tar vi åter steget ut i höstsolen. Allt fler djurgårdare börjar samlas omkring oss, men ingen kommer fram och säger "hej". Alm är förvisso färsk "järnkamin", men känner också att han i Stockholm för en betydligt mer anonym tillvaro jämfört med under sina sejourer i IK Oskarshamn och Skellefteå AIK.
– Det är lite skönt faktiskt, men en ny upplevelse. Visst har det hänt någon gång att någon kommit fram och sagt "hej", men oftast kan jag gå omkring bland folk utan att någon säger något. Så var det inte i Oskarshamn eller Skellefteå, säger han och ler.