Kommer ni ihåg ungefär den här tiden för ett år sedan och vad Andreas Johnson gjorde på isen?
Det gör jag. Jag minns hur han på egen hand såg till att bryta dödläget i match fyra mot Linköping och avgöra kvartsfinalserien med en fantastisk soloprestation. Ingen har väl heller glömt hur han gled på knä inför sin gamla hemmapublik efter suddenavgörandet i Scandinavium eller än mindre hur han förlöste en hel stad ur nervositetens urmoder med sina två matchavgörande mål i de två sista finalmatcherna.
Vrid fram klockan till här och nu.
Han som då kallades för säsongens bästa värvning benämns nu som en flopp.
Andreas Johnson var en nyckelspelare som sköt överlägset flest matchavgörande mål i slutspelet men är nu en forward som inte gjort mål på 17 matcher i SHL.
Från hyllad och älskad till den spelare som får mest kritik av sina egna supportrar på de sociala medier där kritiken ofta dansar en utmanande dans på den sköra tråd som moraliska gränser är.
Och nu är han av tränarna placerad utanför fyra kedjor inför kvällens match mot Leksand.
Hur det går för Andreas Johnson? Inte så bra. Ett enkelt svar baserat på fakta. Men många fler borde ställa sig frågan hur han mår.
Vad många lätt glömmer bort är att Jonathan Pudas, Linus Söderström, Jonathan Johnson och allt vad de heter är människor precis som vi. Precis som Andreas Johnson. Under utrustningen och innanför hjälmen har de utmaningar i vardagen att hantera, ett familjeliv med alla dess förmåner och utmaningar.
Vad jag lärt mig från tiden när jag själv spelade hockey är att hur jag mådde utanför isen ofta speglades när jag slet på mig utrustningen och skrinnade ut på isen. Jag var aldrig i närheten av att bli något proffs och det största som kunde hända mig var att få utklassa Lövånger U/AIK. Jag hade inga likheter på isen med spelarna som levde som proffs då och än mindre med dem som gör det nu.
Men ses vi vid fruktavdelningen på Coop är vi lika.
Det är också något många måste komma ihåg när spelare sågas vid fotknölarna för insatser eller när det jublas för att en spelare petas. Kom ihåg människan som finns där.
Chanserna att Andreas Johnson ska få den här säsongen att vända lär inte öka av det han de senaste veckorna tvingats läsa om sig själv på sociala medier. Att älska någon som mest när den förtjänar det som minst är bland det finaste vi kan göra och hade jag varit Andreas Johnson hade det varit ovärderligt för mig nu att känna ett ännu större stöd från supportrarna.
Så i stället för att föda flödet med texter om hur dåligt det går för Andreas Johnson bör många ställa sig frågan hur han mår, och sedan göra allt för att han ska må bra om han inte gör det.
För en Andreas Johnson som mår bra och spelar bra kan vara skillnaden mellan guld och tidigt semester.
Så bra har han visat att han kan vara.
Wooah.
Aqua Aura.
Tack, Fricky för inspirationen.