Det är ännu bara i början av serien, men domedagsprofetiorna kan snabbt få fäste. De tre inledande omgångarna har lämnat en del att önska och förlusten i Dalarna i torsdags var tuff för AIK.
Topptippade Rögle kom till Skellefteå efter en prickfri insats mot Luleå senast. Dessutom med Lasse Johansson i båset, AIK:s förre sportschef, som är en av de bästa genom tiderna på den posten.
Med de förutsättningarna kan även en liten stänk tvivel ställa till det.
Men den här lördagen klev AIK ut och visade vad laget kan. Den första perioden är den solklart bästa av laget så här långt på säsongen. Det enda som går att lägga kritik på var att ledningen borde ha varit större än 2–0.
Lasse Johansson fick ett minst sagt omilt välkomnande tillbaka. Under åren som sportchef, 2008-2016, var han pusselbiten som lyfte AIK till en nivå få klubbar har upplevt. Som sportchef fick han uppleva åtta raka slutspel, där semifinal var sämsta facit. Det blev två guld, fyra serietitlar och sex SM-finaler.
Det är inget snack om att Rögle har fått in kunskap och ”know how”, som skulle kunna vara den avgörande detaljen som tar klubben till sin första SM-titel.
Efter första perioden i Skellefteå Kraft arena hade däremot det tippade topplaget annat att fundera över. AIK var så bra att det skulle inte förvåna om Johansson längtade tillbaka vid någon sekvens under första perioden.
Skellefteå AIK:s högstanivå är precis så bra som man kan hoppas. När laget ”skruvar” upp tempot hänger inte ens toppkonkurrenterna med. Rögle hittade en väg in i matchen, men trots ett synnerligen ineffektivt powerplay, kunde AIK ändå avgöra matchen med lite marginal.
Fyra backmål och hälften av dessa gjordes av Jonathan Pudas. Han var SHL:s bästa back under förra säsongen. Som han har börjat den här säsongen är han kanske på väg mot ännu högre höjder.
AIK har spelat en match mer än de flesta lagen, men Pudas leder SHL:s poängliga.
Kommande match gäller det för laget att se till att den höga nivån får lite högre kontinuitet. Nackdelen med att vara ett lag om bygger sin idé på spel och fart att systemet är formkänsligt. En dålig dag kan innebära milsvid skillnad från en bra dag.
***
Joakim Lindström är en fascinerande hockeyspelare. Att vara så bra som han är vid 38 års ålder är något utöver det vanliga. Få spelare har klarat av att vara så tongivande i så hög ålder. Det som också sticker ut är att Lindström är forward. Just poängstarka forwards är de som oftast får kurvan att vika snabbast. Målet han gjorde var tredje poäng på fyra matcher. Lindström är fortfarande en fixstjärna i SHL.