Jag var på plats i Luleå den där kalla kvällen i mars. Samtliga pressplatser var fyllda. Men nedanför oss, och runt om på arenans läktarplatser, ekade det tomt.
En på flera sätt surrealistisk upplevelse. För samtidigt som vi satt där och upplevde ödet spelades ett hett derby i SHL. En match där Skellefteå AIK:s slutplacering dessutom skulle avgöras.
Men matchen, tabellen och Luleås 3–0-seger skulle visa sig bli väldigt sekundär. Vår värld var mitt inne i en förändring då coronavirusets framfart skrämmande snabbt blivit ett faktum. De tomma läktarna var bara en av de första åtgärderna som drastiskt genomfördes. Och där och då, i den ensliga Coop Norrbotten Arena, förstod vi snabbt att detta aldrig var en möjlighet – att spela ett slutspel inför tomma läktare.
Den historiska kvällen blev också den sista på SHL-säsongen 2019/20. Slutspelet ställde in och ingen mästare korades. Det var utan tvekan trist, men värsta käftsmällen fick ändå lag som klev in i ett positivt kval. Som exempelvis Modo och Björklöven.
När vi idag, en dryg månad efter att allt förändrades, försöker analysera läget är det fortsatt lika ovisst. Ingen vet när vi är tillbaka till ett normalläge igen. Ingen vet heller om nästa säsong kan kicka igång som planerat i september.
Som jag ser det handlar det om att försöka göra det bästa man kan i den situation vi befinner oss. Och i dessa tunga tider behöver vi också tänka positivt. Försöka se framåt och inte gräva ner oss allt för mycket.
Coronapandemins följder har bland annat belyst vikten av den lokala produktionen. Den har också fått oss att stötta vår byggd på ett helt annat sätt. Sträcka ut en hand och helt enkelt försöka hjälpa de som är svårast drabbad..
Om vi tittar på Skellefteå AIK så har man i mångt och mycket byggt sin framgång på just det lokala. Att ha en ungdomsverksamhet i toppklass samt ett A-laget med minst 50 procent av spelare från egna led. Just därför står AIK väl rustat i dessa svåra tider. Jag säger inte att man har det enkelt, men om det lokala fokuset inte varit så pass stort hade man utan tvekan suttit i en värre sits.
Och om vi snabbt tittar på AIK:s lagbygge så ser det väldigt bra ut. Men har truppen till stora delar klar och känslan är att man borde kunna ta vid där man slutade. För i samma veva som hockeysäsongen ställdes in hade AIK, efter en makalös utveckling under 2020, växt fram som en het guldkandidat. En förvandling som inte särskilt många trodde på i slutet av 2019.
Tyvärr fick vi aldrig uppleva hur långt det svartgula maskineriet hade kapacitet att nå. Istället bjöds vi på ett historiskt avslut vi sent kommer att glömma.
Och på tal om historik är denna hockeybilaga historisk. Det är första gången vi sammanfattar en hel säsong, och varför den kommer ut just idag beror på att en eventuell sjunde SM-final skulle ha spelas idag, lördag den 2 maj. Så inget ont som har något gott med sig. Jag hoppas ni tycker det är intressant läsning.