Tio minuter i första perioden såg det lovande ut. AIK kom ut för att gå på knock. Men Rögle dansade undan, duckade och kontrade. Gästerna jobbade och slet, ville vinna varje närkamp.
AIK la i vanlig ordning allt förtroende på sin spelplan – att hålla hög fart.
Farten var dessvärre mest en belastning. Laget fick inte ens med sig utvisningarna. Det var – återigen – slöseri med energi. Framför båda målburarna klev Röglespelarna ostört in. Både framför eget mål och framför Linus Söderström.
Gästernas ledningsmål i slutet av första perioden visar också hur mental hockey kan vara. Ängelholms spelarna växte, AIK tappade sitt momentum. Totalt.
Andra perioden kan vara en av de mörkaste på hela säsongen för hemmalaget. De såg ut som ett slaget lag framför en utsåld arena.
Rögle gjorde 2–0 och under en sekvens vann de alla viktiga närkamper. AIK har sett små ut bitvis under säsongen, men vägde så lätt att en semifinal mer såg ut som en utopi eller vision än en ”rimlig” målsättning.
Flera av spelarna som förväntas bära årets lag presterade långt under den nivå som krävs i de här sammanhangen.
Jonathan Johnson har inte sett så darrig och utzoomad ut sedan han flyttade hit. Jonathan Pudas, gudabenådad i sina bästa stunder, kom fel i alla situationer.
Utvisningen han drog på sig i första perioden i slutet ledde, symptomtiskt nog, till Rögles ledningsmål.
Men…
Hockey är en mental sport. Att avståndet mellan himmel och helvete kan växla så fort, händer inte i så många andra sammanhang.
Och vändningen kom från ingenstans, men när den väl kom så var den sannerligen omvälvande.
Albin Sundsvik visade absolut toppklass när han reducerade. Den kyla han visade vid dragningen var hur imponerande som helst. Han blev vägvisaren. Hans bedrift går nästan att travestera Churchill: ”Sällan har så många haft en spelare att tacka för så mycket”.
Sen har vi Jonathan Pudas, som personifierar ”heaven and hell”. När det som mest behövdes klev han fram. 2–2 målet gav tillbaka den energi som laget hade tappat.
Filip Sandbergs avgörande i sudden death, var belöningen för hans hårda jobb. Joakim Lindströms framspelning var av samma sorg som Sundsviks dragning.
Känslan var att AIK var drygt tio minuter från att ha spelat sin sista hemmamatch för säsongen. Nu blir det minst en till, men kvällens monstervändning kan faktiskt ha fört med sig något mer.
Även om lärdomarna har varit många om hur snabbt saker och ting kan vända. Men det kan vända åt fler än en riktning.
***
Sällan har saker varit mer oförutsägbart än den här säsongen. Luleå vann med 1–0 i Växjö. Det blir en sjätte match i den serien också, trots allt.
***
Apropå det, så har AIK sällan saknat Martin Lundberg så mycket som under andra perioden här i Skellefteå Kraft arena.
***
...Men det är snabba kast. Efter matchen var saknade inte lika stor. Återstår att se vad som händer på söndag. I hockeyns värld är det kan saker hända på två dagar, som knappt kan hända på två år.
***
I NHL vinner 79% av lagen serien, om de vinner match fem och ställningen har varit 2–2. Å andra sidan, vände ju faktiskt AIK just ett sådant underläge mot Luleå för två år sedan. Verkligheten slår sannolikheten...