Framgången får man när man förtjänar den sägs det. AIK har gjort mycket bra de senaste säsongerna, men har trots det fått jobba i motvind. Faktum är att AIK har fått inleda alla slutspelsomgångar i underläge sedan hemmasegern mot Luleå i första kvartsfinalmatchen 2021.
Inledningen på årets kvartsfinalserie började med en målexplosion av sällan skådat slag. Första målet kom efter blott 33 sekunder. 3.06 in i första perioden slog Rickard Hugg in 3–0.
AIK var påkopplade. Linköping såg ut som om de fortfarande höll på att försöka varva upp. Det utnyttjade hemmalaget maximalt och så mycket bättre start än så är svår att få.
Det var två lag som kom vingklippta till nedsläppt. Avsaknaden av Jonathan Pudas och Andreas Johnson var förstås tydlig. Lägg därtill att Måns Forsfjäll inte heller kunde spela, efter den olyckliga smällen på träningen under torsdagen.
Linköping kom till spel utan Marcus Högberg, som är en målvakt på den allra högsta nivån.
Hans frånvaro blev påtaglig redan efter 33 sekunder. Elias Salomonsson gjorde en stark prestation att ta pucken från blålinjen och kunde få i väg ett skott, men Jesper Myrenberg i LHC-kassen skulle normalt ha räddat det skottet.
Förväntningarna inför matchen var att Linköping skulle komma in på isen, som utskjuten ur en kanon. Den effekten kom, men med en liten fördröjning.
Medvinden avtog och nedförsbacken mattades av och Linköping vann sakta andelar i matchen. I andra perioden hängde kvitteringen i luften vid flera tillfällen.
Kvitteringen kom i takt med att framgång blev motgång för hemmalaget, som spelade för 5558 personer.
När slutsignalen ljöd under ordinarie tid var det 3–3. Det var inte oförtjänt på något sätt. Linköping spelade enkelt, rakt och med kraft.
AIK var illa ute. Linköping kunde inte ta chansen, utan gav i praktiken bort ett tre mot fem-läge. Sannolikt är AIK det sämsta laget i Europa att göra det mot.
Filip Sandberg frälste AIK i sudden death och gav laget första öppningsvinsten i slutspel på tre år. AIK visade styrka som kunde avgöra, sett till hur matchen utvecklade sig.
***
Elias Salomonsson höll landslagklass. Han borde få speltid även i powerplay. Salomonsson prestation vid blålinjen i första bytet var fenomenalt. ”Salle” höll uppe det fysiska spelet och var även farligt framme i några offensiva utflykter. Något han borde göra oftare.
***
Den enorma glädjen i ögonen på Sikura och Hugg när de gjorde mål var härlig att se. Framgång föder framgång.
***
Fem raka slutspelsvinster mot Linköping. Det sitter kanske lite i väggarna ändå när det gäller mötena med LHC.