Jonas Klingsell är ny i tränarstaben inför kommande säsong. Tillsammans med sin son Lukas har han lämnat Stockholm för Skellefteå AIK:s verksamhet.
Klingsell är ny i Skellefteå och ny i AIK. Tillsammans med sin 15-årige son Viktor har han lämnat Stockholm för norra Västerbotten, och anpassningen till den nya vardagen har varit smärtfri.
– Det har bara varit positivt måste jag säga. Jag visste att hockeyn skulle vara professionell efter att ha följt föreningen efter de stora framgångarna på herrsidan, men även på nya jobbet har jag blivit väldigt väl mottagen, säger Klingsell som vid sidan av tränaruppdraget arbetar på Sörböleskolan.
Som aktiv hade 45-åringen AIK:s J18-tränare Jan-Åke Tiensuu som tränare och de har haft en del kontakt de senaste åren.
– Vi har snackat lite om spelare födda 2005 och 2006 från Stockholm, som han har varit nyfiken på. På så sätt har väl vägen öppnats hit och sedan hörde Niclas (Lundkvist, sportchef) av sig och gav ett mycket bra intryck. Både jag och sonen har fått ett jättebra mottagande, det måste jag säga.
Rollfördelningen mellan Lindholm och Klingsell är under uppbyggnad, men initialt kommer Klingsell att coacha forwards på matcherna medan Lindholm tar hand om backarna. Klingsell kommer också att ta större plats på isträningarna, medan Lindholm har ansvar för momentträning och att playbooken omsätts i den vardagliga verksamheten.
– Vi behöver hitta vägarna framåt nu och sånt här brukar ta tid, vi har ju bara hållit på en dryg månad. Det kommer bara att bli lättare ju mer vi lär känna varandra, säger Klingsell.
Claes Lindholm gör sin andra säsong som tränare i Skellefteå AIK:s damlag.
Lindholm kom inför förra säsongen in som en av två assisterande tränare till Kajsa Östlund. Den här säsongen är han en av två huvudansvariga och 55-åringen tycker att laget börjar på en högre nivå den här säsongen.
– Tidigare tränare har tillsammans med en kärna ur spelartruppen gjort många bra saker under åren och gruppen har tagit steg. Vi har ett slagkraftigt lag och nu gäller det bara att få de sista bitarna på plats.
Under förra säsongen vände dubbla SM-guldmedaljören Sanna Rannerud hem och under sommaren har både Isabell Palm och Malou Berggren valt bort SDHL-spel för att hjälpa AIK upp i högsta serien.
– Det är klart att det blir grädden på kakan att få hem dem med så värdefull erfarenhet. De är klart medvetna om vad som krävs och behövs för att bli framgångsrik. Ingen av dem kommer hem för att runda av, utan de är här för att uträtta någonting.
Trots tränarbytet är mycket i spelsystemet och spelsättet samma som i fjol, även om det skruvats på några detaljer.
– Vi har en playbook att förhålla oss till som föreningen står bakom. Vi har modifierat lite, men det gör vi alltid mellan säsongerna i hopp om att ta ytterligare steg, säger Lindholm.
Claes Lindholm och Mattias Nilimaa förklarar för nye tränaren, och stockholmaren, Jonas Klingsell hur olika hockeylag benämns i norra Västerbotten.
Vilka lärdomar tar du med dig från förra säsongen?
– När vi gick in i slutspelet, där man spelar två matcher varje helg, i fjol hade vi för lite erfarenhet av det. Därför kommer vi att spela två matcher på en helg några gånger under hösten för att tjejerna ska vänja sig vid det, säger han.
Vad är utmaningen med det?
– Både det fysiska och det mentala skulle jag säga. Att spela på sin bästa möjliga nivå trots att kroppen inte känns optimal, det är en utmaning. Sedan finns det ju såklart ett mentalt spel i det här också.
Den tredje länken i tränarstaben, som Klingsell beskriver med "vårt guldkorn, vi är glada varje sekund han är här", är ett nygammalt ansikte: Mattias Nilimaa.
– Roligt att vara med igen. Det är kul med hockey och särskilt med de här tjejerna. Det är ambitiösa och fina människor som vill mycket och då är det kul att få hjälpa till med det jag kan, säger Nilimaa som var med runt laget säsongen 2020/21.
Mattias Nilimaa är ett nygammalt ansikte i ledarstaben. Säsongen 2020/21 utgjorde 52-åringen en tränartrio tillsammans med Kajsa och Henrik Östlund.
Efter sin aktiva karriär fanns planer på att bli hockeytränare, men så blev det inte.
– Jag hade "Clemens" i ettan och var en sväng i Bolidens FFI, men jag ville inte flytta. Det var en för stor uppoffring. Jag har levt det livet tidigare och nu var det min frus tur att bestämma var vi ska bo, säger han och fortsätter:
– Jag tänkte bli en "vanlig Svensson", men nu är barnen lite större och sköter sig själva, säger han med ett leende.
Det som lockat Nilimaa tillbaka till rollen som hockeytränare är samma sak som han brinner för i sin roll som lärare: utveckling.
– Jag älskar det och det spelar ingen roll om det är särskolan, årskurs 3, 5 eller 7 eller hockey. Att se människor bli bättre och klara av saker som de inte kunde förut är fränt. Jag lockas av att det är svårt, när det blir för lätt blir jag uttråkad.
Vad säger du om nya tränarstaben?
– Vi hart börjat lära känna varandra och det är två härliga och trevliga individer – och duktiga hockeytränare också, tycker jag.
52-åringen har imponerats av spelarnas driv och vilja att utvecklas – något som dessutom smittar av sig på tränarna.
– Tjejerna jobbar heltid och tränar som grisar, med både is och fys, dag ut och dag in. De gnäller aldrig och är aldrig på dåligt humör. Vi tränare behöver inte hålla på med ordningsfrågor, utan allt fungerar smärtfritt, säger han och tar ett andetag innan han fortsätter:
– De älskar hockey och allt det här skapar en viss press på dig som tränare. Du ser allt de lägger ner och då vill man göra samma sak själv, vilket i sig inte är någon dålig drivkraft.
Och nu är siktet inställt på avancemang till SDHL?
– Att vinna och gå upp är kanske det svåraste som finns i idrott, men kanske, säger han med glimten i ögat.