Andreas Johnson har haft en omedelbar positiv påverkan på AIK:s offensiv.
CHL har sedan första upplagan av turneringen haft stora svårigheter med att etablera sig och få sitt erkännande på svensk mark. I flera år har de svenska lagen som spelat i turneringen haft svårt att fylla arenorna och känslan när jag sett lagen spela i dessa matcher har varit att inte ens spelarna tagit turneringen fullt på samma allvar som när de några kvällar tidigare eller senare spelar i SHL.
I matchserien mot Färjestad visade dock AIK att de tog de matcherna, mot ett lag de nödvändigt behövde slå för att inte hamna i ett för stort psykologiskt underläge, på största allvar. Nivån de nådde i framför allt i tisdagens bortamatch, men även i långa stunder på hemmaplan en vecka tidigare, är bland det bästa jag sett AIK prestera den här säsongen.
Den nivån är också bland det bästa jag sett något svenskt lag spela på under andra halvan av 2023.
Det är också där uppe jag börjar placera detta AIK allt mer nu – bland de absolut bästa i ligan.
Något all statistik också bevisar. AIK är nämligen näst bäst i ligan när det kommer till special teams, alltså spel med fler eller färre spelare på isen, och i underliggande statistik jag tagit del av toppar AIK i stort sett samtliga viktiga kategorier när det kommer till spel med lika många spelare på isen. Den avancerade statistiken brukar också tala för framgångar på längre sikt vilket gör att jag känner mig allt säkrare på att AIK bör ses som ett av ligans främsta lag.
Att slå fast det är något jag själv inte såg komma för några månader sedan och alla som läst vad jag tidigare skrivit vet att jag varit hård mot det AIK som i många veckor behövde ett hav för att pricka vattnet med en badboll. Men i en tid där AIK sökte efter sin effektivitet visade de upp en mästares defensiv.
Och när Erik Forssell fick Andreas Johnson att skriva på tog också sökandet efter effektiviteten slut direkt Johnson klockade sitt första byte i den svartgula tröjan. Den omedelbara påverkan han haft på AIK:s effektivitet är nämligen enorm; statistiken visar att AIK från första omgången fram till att Johnson debuterade snittade 2,2 mål per match.
Från Johnsons debut och fram till nu har det snittet höjts till 3,8 mål per match. Med nio poäng på tio matcher har forwarden själv sett till att en stor del av den målskörden blivit av men vad som varit än viktigare för AIK är att han kommit in och bara med sin närvaro förändrat hur AIK ser ut som lag. Jag ser nu ett mer framåtlutat lag där pucken söker snabbare vägar in på mål och ett lag där spelglädjen känns högre än vad den var tidigare i höst.
Värvningen av Andreas Johnson börjar allt mer framstå som den bästa värvning Erik Forssell gjort.
Och blickar vi nu framåt är det snart vi för första gången kan få möjligheten att se ett fulltaligt AIK som får använda alla sina vapen, ett AIK där jag är helt säker på att lillebror Johnson kommer vara den ledande offensiva spelaren.
Också ett AIK där det plötsligt blir otrolig konkurrens på samtliga platser i kedjorna. Ett angenämt huvudbry som väntar för Robert Ohlsson – ett huvudbry jag tittat på och avslutningsvis kommer jag här presentera min lösning på AIK:s kedjor.
Dylan Sikura har efter en svag höst visat att han kan vara en producerande toppspelare.
Med kontraktsläget som just nu finns i laget har AIK fem centrar som alla är givna på fyra platser och så är det inte bara denna säsong – samtliga fem har också kontrakt nästa säsong och därför vore det av intresse för tränarna att redan nu skola om en av dem till ytterforwards. Där har jag landat på att den som ska skifta position till ytterforward är Oscar Lindberg; ett skifte som gör att truppens toppspelare samtliga ryms i toppkedjorna.
Och med det sagt landar jag på dessa kedjor som ni kan läsa nedan.
Dylan Sikura – Pär Lindholm – Andreas Johnson
Oscar Lindberg – Jonathan Johnson – Rickard Hugg
Anton Heikkinen – Linus Lindström – Max Lindholm
Filip Sandberg – Zeb Forsfjäll – Martin Dzierkals
Jag har svårt att se ett lag i SHL med starkare kedjor än detta.