Det skulle vara lätt att ta fram såväl sågen som hårtorken efter AIK:s inledande två matcher i CHL. På fredagskvällen visade det schweiziska topplaget Lugano hur hårt ett lag kan bli straffat när mittzonen inte vårdas och omställningsspelet inte fungerar.
AIK var inte hopplösa men släppte då in fem mål bara på grund av ett det defensiva spelet från offensiv zon inte fungerade och att man då tappade spelare vid Luganos omställningar vilket gav Lugano två-mot-ett och tre-mot-två lägen på löpande band. Nu är schweiziska lag näst bäst i Europa, efter KHL, på att spela den typen av ishockey men det får ändå inte se ut som det gjorde från Skellefteå AIK då.
Det får inte heller se ut som på söndagen då AIK klev ut på tysk is och bara ställde skridskorna där i första perioden. Eisbären Berlin är ett sämre hockeylag än minst hälften av lagen i SHL, Skelleftep AIK inkluderat, varje dag i veckan men under de inledande 20 minuterna var tyska huvudstadslaget flera klasser bättre än AIK som bara räddades av en återigen stor Gustaf Lindvall samt en målvaktstabbe som gav Rickard Hugg en reducering.
Men efter att ha pekat ut dessa svaga punkter från den gångna helgen så nöjer jag mig med kritiken där. Det är trots allt försäsong och flera nya ansikten på såväl isen som i ledarstaben för ju också med sig en längre startsträcka än vanligt. Robert Ohlsson är en bra tränare och när han fått lära känna laget bättre kommer det bli bra.
Tom Kuhnhackl har i helgen varit tämligen osynlig vilket gjort att jag här och där sett kommentarer om att tysken är en floppvärvning som lär få sparken efter några matcher. Lugn så. Jag hade varit förvånad om Kuhnhackl glänst i helgen, det kommer ta några veckor för den tvåfaldiga Stanley Cup-mästaren att komma i gång. Det är trots allt en omställning att gå från semester till isträning, liten rink till stor rink och NHL till SHL. Domedagsprofetiorna får och bör ni vänta med.
Det enda jag på riktigt tar med mig från AIK:s inledning på försäsongen är att det redan nu blivit påtagligt hur skör backuppsättningen är. Utan Petter Granberg har AIK ingen defensiv gigant. Där de förra säsongen kunde sätta in Arvid Lundberg och Niclas Burström vilar nu allt ansvar på Granberg.
Där bör Erik Forssell agera och det snart.