När Norran når Sebastian Aho över telefon är 26-åringen i Denver, USA, där han under en ledig dag befinner sig på ett av stadens stora köpcentrum. Efter vårt samtal ska Aho dessutom möta upp sin gamla lagkamrat, Devon Toews, för en lunch tillsammans innan de dagen där efter ställs mot varandra när New York Islanders gästar Colorado Avalanche.
Men även om han går runt i staden nedanför klippiga bergen och förbereder sig för match är tankarna mestadels på annat håll. På familjen som är kvar hemma på USA:s östkust – familjen som för en månad sedan utökades med ett litet liv.
Med den lilla grabben Isak, som han ska heta:
– Ja, vi fick ju vår son för en månad sedan och man saknar ju dem otroligt mycket nu när vi är ute på en lång bortaresa. Och vi har ju varit ute på bortaresor i stort sett hela tiden sedan grabben föddes så jag har inte alls fått så mycket tid med honom vilket så klart är väldigt jobbigt, säger Aho och fortsätter:
– Så det har varit ganska fullt upp senaste tiden och då speciellt för sambon eftersom jag knappt varit hemma i januari.
Det finns ju inget större i livet än att bli förälder, har du lyckats samla dina känslor?
– Nej, inte än. Men det är ju fantastiskt och något man inte riktigt kunde förbereda sig för. Det är en helt annan känsla än jag haft någonsin förut i livet.
Du säger att du knappt varit hemma, hur har det varit för din sambo?
– Sandra gör ett väldigt stort jobb just nu och vi har väl försökt när jag varit borta att hon ska ha någon som är på besök hemifrån Sverige. Så nu har hon en av sina bästa kompisar som hälsar på och det är ju så klart väldigt roligt för henne.
Hockeylivet leker och Aho har just blivit pappa till sin Isak, men det räcker inte för att helt känna glädje över livet nu. Situationen hemma i Europa har inte undgått honom i USA där han berättar att de varje dag matas från morgon till kväll med nyhetsuppdateringar om kriget i Ukraina. Och i laget, där bland annat två ryska spelare återfinns, har det varit vad alla pratat om:
– Det pratas ändå en hel del i laget, folk är ju oroliga och man följer ju det ganska intensivt. Jag snackar också mycket med folk hemma, det är ju så klart hemskt det som händer. Man önskar ju att ingenting sånt ska hända någonsin, och man är ju nervös att något ännu större ska hända för man vet ju inte vad människor som "han där" kan hitta på, säger Sebastian och fortsätter:
– Man lider ju med Ukraina och folket där, och hoppas ju allt ska lösa sig så fort som möjligt.
När du blir förälder så får du ju också ett till liv att vara rädd om. Är det något du känner också?
– Exakt, man får ju en lite annan syn på världen och vill ju inte att de ska behöva vara med om något sånt här. Det är otäckt.
Vi kommer överens om att vi inte pratar mer om kriget i Ukraina, det är för hemskt för att vi ens ska orka lägga all energi på det. Vi går i stället vidare i intervjun med att prata om något desto roligare.
Poängformen. Inför vår intervju hade Sävarsonen noterats för fem poäng på fem matcher och till slut, efter år av uteblivet förtroende från tränarna, verkar han nu vara uppe i NHL för att stanna – något han själv känner oerhörd glädje över.
– Jag har väl också gått runt och väntat på så sätt att jag ska få min chans, och som du säger har jag fått göra lite poäng nu vilket är väldigt roligt.
Vad ligger bakom din fina poängform nu?
– Jag har tagit lite mer stolthet i att göra jobbet hemåt före jag försöker sticka i väg uppåt och bidra till offensiven. Jag snackade mycket med en av tränarna och han sa att “vi vet du kan bidra offensivt, det har vi sett, men du måste ta tag i defensiven först” och jag känner att jag gjort det.
Och hemma i Västerbotten toppar Skellefteå AIK tabellen, hur mycket har du hängt med i deras framfart denna säsongen?
– Jag följer ju dem så ofta jag kan och det jag sett har varit grymt imponerande. De spelar en rolig hockey, det är ju inget att man bara ska backa hem och spela upp pucken längs glaset, i Skellefteå finns det alltid en tanke.
Avslutningsvis måste jag bara få fråga, blir du någonsin sugen på att komma hem till Skellefteå igen när du ser matcher med dem?
– Någon gång, absolut. Jag känner väl inte att mitt äventyr är klart här borta, men någon gång i framtiden.