60-årskalas och firande på alla möjliga sätt. Det var upplagt för fest när Kågedalens AIF, torsdagens matchvärdar, firade sitt jubileum med glada miner. Pär Lindholm spelade i nummer 60, Kaif var på plats på läktaren.
Men allt höljdes i dunkel när det första plinget i mobilen kom, bara minuten innan nedsläpp. Den store legendaren har somnat in.
Börje Salming har, bara dagar efter att ha fått stående ovationer och mottagit all kärlek och omtanke från hela hockeyvärlden, lämnat jordelivet.
Kalla mig blödig om du vill, för det är precis vad jag är. Jag har själv aldrig haft förmånen att träffa denna människa, mina föräldrar hade inte ens träffats när han avslutade karriären – men jag fällde ändå en tår.
Festen fick fart när Pär Lindholm satte ledningen, och under tiden som hemmalaget gick ifrån till 3–0 fick den lilla skaran människor på bortastå nys om beskedet.
”Börje Salming”, sjunger de, och får med sig några på sittplats.
Första periodpausen inleds med att spelarna radar upp sig på blålinjerna. Ingen behöver säga något innan publiken på plats har tagit efter och ställt sig upp. En tyst minut för att hedra, tillsammans med hela SHL. En tyst minut för att minnas en människa värd att aldrig glömmas.
Det blev en ren målfest. 6–4 blev slutresultatet, Kaif fick med sig en seger och två mål av Kågefostrade Lindholm. Stämningen från supportrarna går inte att klaga på. Jubileum i all ära – men den här kvällen är för Börje. Kirunasonen som gjorde över 1000 matcher i NHL. Den pionjär och företrädare som han blev för så många människor.
Vi har alla vetat att den hemska sjukdom som ALS är har haft greppet om honom. Men även om han den senaste tiden setts i alla möjliga sammanhang, hur snabbt man sett att sjukdomsförloppet har gått, tror jag få av oss förstod hur nära förestående den här dagen var. Det finns inget sätt för oss att få tillbaka personen. Men minnet, bragderna, berättelsen – det finns ingenting som suddar ut Börje Salming ur historieböckerna.
Sedan tidigare har de högsta hockeyligorna annonserat att lördagens omgång, omgång 21, tillägnas backen. Det grämer mig att han inte får se det hända. Men oavsett har han fått spendera sin sista tid på jorden med att på nära håll få se, höra och känna den kärlek hockeyvärlden har att visa honom.
Vila i frid.