Bland många pokaler, utmärkelser och rosetter är det den här, från Nordic Baltic Championship 2019, som Vendela värderar högst av alla.
Vendela Näslund, från lilla Bergnäs i Västerbottens inland, testade "alla sporter som finns i Malå" som ung men ingenting kunde hålla henne borta från hästarna.
Och det kanske inte är så konstigt, för runt det röda huset med vita knutar som 18-åringen bott i hela livet finns det hästar överallt.
Och två hundar. Och fem katter.
Hon kan själv inte minnas när hon satt på en häst för första gången, men hon vet om att det var tidigt.
– Jag var nog jätteliten, då mamma hade en liten ponny redan när jag föddes och det blev som min och min två år äldre brors häst.
Storebrorsans hästintresse minskade med åren, medan Vendelas intresse bara fortsatte att växa.
Under sommaren, när det inte är någon skola att tala om, blir det i runda slängar tolv timmar per dag som spenderas med hästarna på gården.
När hon väl är hemma, förstås.
När lastbilen väl rullar söderut, tillsammans med mamma Johanna och de fyra tävlingshästar som får plats, kan de bli borta i veckor och då blir det förstås fler timmar än så.
– Nu har jag inte tid med så mycket annat. Jag går ut vid åtta på morgonen och sedan är jag ute hela dagen, säger 18-åringen och skrattar.
Som tioåring började Vendela tävla. Det började med en C-ponny, och sedan blev det ytterligare en ponny, innan familjen köpte en häst som 18-åringen också fick rida med på SM. En häst som än i dag fortfarande strosar omkring på gården.
Det har blivit ett gäng svenska mästerskap sedan debuten, men exakt hur många Vendela har ställt upp i vet hon inte. Vissa år har hon varit med både i lag, inomhus och utomhus – medan vissa år har det bara blivit en eller två starter.
Men även om vardagen är fullspäckad med nya arbetsuppgifter och nya utmaningar, så finns det stunder när det också ges tillfälle till tillbakablickar och reflektion.
– Nog händer det att jag tittar tillbaka litegrann, och ser hur mycket som har hänt de här åren. Jag både ser och känner ju att jag har utvecklats mycket i ridningen.
I takt med att tävlandet ökat har också resorna och äventyren blivit fler. Likaså milen i lastbilen tillsammans med mamma.
– Jag tycker ändå att det går ganska bra, man vänjer sig vid de långa resorna.
Sedan har du kanske inte haft något val heller?
– Nej, så är det ju, säger hon och skrattar.
Hur är det att som tonåring åka land och rike runt tillsammans med sin mamma?
– Vi känner ju varandra så bra och vet alltid vad vi ska göra och hur vi ska bete oss när det är tävling, så det fungerar bra och vi har alltid kul när vi är ute och reser.
Vendela, som fyllde 18 i april, håller på att ta körkort, och får mamma som hon vill blir det snart också ett lastbilskort så att de kan dela på timmarna bakom ratten.
– Ja, hon brukar säga det, men jag tycker att det är ganska skönt att hon kör hela tiden...
Med lastbilen fortsätter Vendela och mamma Johanna att utforska Sverige och Europa. Förra sommarens besök hemma hos OS-medaljören Rolf-Göran Bengtsson i Tyskland är ett oförglömligt minne.
Under 2024 har tävlingarna varit något färre än tidigare år, men snart stundar ett SM – något som blir höjdpunkten på en två veckor lång bortaturné.
– Det har inte blivit så många tävlingar i år, men det har gått bra för det mesta.
Vad har du för mål på SM?
– Mitt mål är alltid att göra så bra ifrån mig som möjligt, men sedan blir det ju inte alltid som man vill. Det är klart att jag hoppas att det ska gå bra, men jag kan bara göra mitt bästa och sedan får vi se hur det går.
18-åringen har däremot inte alltid haft samma avslappnade syn på sina resultat och prestationer, utan det är först på "ålderns höst" som tankesättet har ändrats.
– När jag mindre satte jag hårdare krav på mig själv. Då gick det inte alltid så bra och då blev jag bara så arg.
Vad hände när du blev arg?
– Jag vet inte vad jag gjorde, jag blev bara jättearg, säger hon och skrattar, innan hon fortsätter:
– Det var inte kul alls, och man fick alltid skämmas efteråt också. Så jag bestämde mig för några år sedan att sluta med det där...
"Det är klart att jag vill bli en av de bättre i världen, men det är inte många som blir det", säger den ödmjuka 18-åringen.
Och på den kommande resan kanske Allan får följa med, hästen som är "avkomman till Malin Baryard-Johnssons häst på VM 2010".
Med andra ord; en häst med potential.
– Han är ju lite yngre, men det kan bli så att han får ta över den fjärde platsen bland tävlingshästarna framöver. Senast fick han följa med.
Hur märker man att det är en häst med potential? Känner du det direkt?
– Ja, typ. Man känner väl det på hur han känns att rida och hoppa, och hur han tar sig an uppgifter, förklarar hon.
Hösten 2022 fick Allan flytta in på hästgården i Bergnäs och även om det till en början var en oslipad diamant tog det inte lång tid för Vendela att märka att det fanns en stor potential i fyraåringen.
– Det gick fort framåt, även om det inte var gjort så mycket med honom när han kom hit. Till en början var det svårt att avgöra hur bra han kunde bli, men ganska snabbt kände jag att det här kan bli en bra häst. Han lärde sig snabbt och var positiv till arbete.
I det röda huset med de vita knutarna i Bergnäs, nästan två mil från Malå, har Vendela bott i hela sitt liv tillsammans med hästarna, hundarna och katterna. Och familjen, såklart.
Sverige är i dag ett av världens främsta länder när det kommer till hästhoppning, och bland dem som representerar det svenska hopplandslaget på OS i Paris är den yngsta 43 år gammal – och den äldsta 63 år.
Med andra ord har Vendela många år på sig att nå sina drömmars mål, även om hon ogärna blickar 40 år framåt i tiden.
– Jag tar allt som det kommer och försöker bara att bli bättre och bättre. Sedan får vi se hur långt jag tar mig. Jag vill inte sätta upp en massa mål och planera jättelångt in i framtiden redan nu.
Men att få chansen att återigen representera Sverige på landslagsnivå, som hon tidigare gjort som "children", är en dröm och målsättning.
– Det är klart att jag vill bli en av de bättre i världen, men det är inte många som blir det. Det kanske inte är ett realistiskt mål och så stor chans att jag lyckas, men jag vill ge det ett försök.
Utöver att coachas av sin mamma får Vendela sedan några år tillbaka också hjälp av den välmeriterade tränaren Lennart Lindelöw, som själv är uppvuxen i Umeå men numera bor i Kungsbacka.
Hur kommer det sig att ni arbetar tillsammans?
– Jag har varit uppe och haft lite kurser och träningar, bland annat med Niu-utbildningen i Vännäs, och då har Vendela kommit dit och tränat. Sedan har det fortsatt så emellanåt, och när jag har haft kurser i Örnsköldsvik har de kommit dit för att träna också. Det är bakgrunden, och vi har hållit på i några år nu, berättar Lennart.
Och ska man lita på tränarens omdöme har Vendela goda förutsättningar att nå sina drömmars mål.
– Vendela är en tjej med bra känsla för både hästar och ridning, och jag tycker att hon redan är väldigt duktig rent ridmässigt och förmågan att ta sig runt en bana på ett rytmiskt och bra sätt har hon medfött, säger han och fortsätter:
– Hon kan bli väldigt bra, men man behöver material för att få det att funka. Det är det som avgör hur hon kan komma vidare.
Och med "material" menar du att hon behöver hitta "rätt" häst?
– Ja, precis. Nu avlar ju familjen rätt så mycket egna avkommor och rätt vad det är så kan det komma någon kuse där, eller så får man köpa en häst som har något, men som kanske inte är lättriden. Att handla grejer som inte behöver bli jättedyrt.
Bland hästarna på gården är det sex stycken som är tävlingshästar, och vid varje tävling får fyra stycken följa med. Fler än så ryms nämligen inte i lastbilen.
Lindström känner också igen sig i de tuffa förutsättningar som Vendela, tillsammans med sin familj, kämpar med.
– Hela familjen är ju väldigt enveten när de gör de här jätteresorna. Jag tror inte att Vendela var mer än 12-13 år när hon, som children-ryttare, fick frågan av förbundet om att hoppa på en tävling i Belgien. Då tackade de "ja" och satte sig i bilen och körde dit, säger 67-åringen och skrattar, innan han slår fast:
– Det är ju så man utvecklas, genom att ta sig an möjligheterna!
Tiden som junior är snart över för Vendela, som istället siktat in sig på att möjligen knipa en plats i landslaget som "young rider".
– Det vore kul att komma med där, även om det är svårt. Jag tycker att det var jättekul att rida i landslaget som "children", med alla nationshoppningar och så där, förklarar 18-åringen.
Och även om konkurrensen fortsatt är tuff, kan den minska något i takt med att ryttarna blir äldre då inte alla fortsätter elitsatsningen i takt med att åren går.
– Det är inte lika många "young rider"-ryttare som i juniorklassen, men konkurrensen om platserna är fortsatt hård. Det vore lite av en dröm att komma med i landslaget igen, men det är inte jag som bestämmer.
I augusti väntar ytterligare ett SM för Vendela Näslund, som själv har tappat räkningen på hur många mästerskap hon deltagit i sedan debuten 2017.
En av de stora höjdpunkterna under karriären var fjolårets möjlighet att åka till Tyskland och träna för legendaren Rolf-Göran Bengtsson.
– Jag fick ett stipendium på 20 000 kronor av Sundbyholm Horse Center RF som skulle gå till träning och kände direkt att jag ville åka till "Roffe" och träna. Sedan visste vi ju inte om det skulle gå, för "han är ju han", säger hon och ler.
– Men vi ringde honom och fick till svar att vi var välkomna till Tyskland, så det var bara att sätta sig i lastbilen och åka dit.
Väl på plats, tillsammans med mamma Johanna och två hästar, fick Vendela under tre dagar träna hemma hos OS-medaljören som kom med värdefulla tips och råd.
Vad fick du med dig från de här dagarna?
– Mycket smågrejer. Allt från hur man sitta upp mer med en häst eller andra små justeringar. Individanpassad feedback för hur samarbetet med varje häst kan bli bättre, säger hon och hyllar 62-åringen:
– Redan innan jag fick besöka honom så tyckte jag att han var jättebra, men efter att ha fått besöka honom så insåg jag hur otroligt skicklig han faktiskt är.
Runt tolv timmar per dag kan 18-åringen spendera med hästarna, när det inte är skola eller jobb som måste prioriteras.