När Thea Norlund anlände till Malmö kände hon sig peppad. Kanske skulle hon kunna springa så snabbt på 3000 meter hinder så att hon skulle ta sig under drömgränsen 11 minuter. Kanske fanns det möjlighet för medalj. Men när friidrottstalangen sitter i bussen på väg mot Stockholm, där de ska flyga vidare till Skellefteå, är det en nedstämd och ledsen Norlund.
– Det gick käpprätt åt skogen, säger hon och fortsätter:
– Vi hade sprungit några varv och när det är cirka en kilometer kvar fastnar jag i ett hinder och faller pladask ner på backen. Jag blir inte skadad eller något, men där tappar jag som allt.
Norlund springer ett varv till efter fallet men blir sen tvungen att bryta.
– Jag blir så arg på mig själv när jag inte får det att fungera. Jag vet inte om det är mentalt eller om det är något med kroppen, men det är något med den här distansen...Det vill sig inte, säger Norlund som i vanliga fall brukar springa 1500 meter.
Hur hanterar du en motgång som denna?
– Jag vet inte, jag är väl egentligen ganska dålig på hantera motgångar. Jag har gråtit massor.
Nu väntar tävlingen PRK i Umeå på onsdag för löparesset, men där kommer Norlund inte att springa 3000 meter hinder.
– Det blir nog bra att det är tävling ganska tätt in på och att jag får tävla i min vanliga gren 1500 meter. Jag måste bara ladda om mentalt och försöka släppa detta.