Det är några år sedan han diagnostiserades med sin första stressfraktur.
– Det är ett utskott av en kota längst ner i ryggen som skadats.
För två år sedan gjorde han comeback men det dröjde inte länge innan han återigen fick ont.
– Det var tungt men samtidigt gäller det att inte ge upp.
Nu har han löptränat på bra i vinter och i lördags var det dags för comeback när AIK arrangerade Minitävling 2. Det längsta hoppet på 5,38 är en bra bit från personliga rekordet.
– Det är så jävla kul att vara tillbaka, säger Viktor, och kan inte undvika ett kraftuttryck.
Han hade också en del knappa övertrampshopp som såg riktigt lovande ut.
– Det är längd som är den roligaste grenen. Jag gillar häck också men det får vänta ett tag.
Han är dessutom övertygad om vad skadorna beror på.
– Jag har tränat för hårt när jag växte. Sedan blir belastningen lite ensidig när jag hoppade så mycket längd och höjd när jag var yngre.
Nästa gång vi får se Viktor på banan igen blir på måndag då Minitävling 3 arrangeras.
– Jag ställer upp på 100 meter. Det är inte lika kul som de andra grenarna. Men bättre än ingenting, säger han med ett stort leende.
Jonathan Marklund fanns också med i längdtävlingen. ”Jonte” får fortsätta jaga sju meter. Nu blev det 6,70 som längst.
– Det sista hoppet kändes bra. Men jag fick lite känning i baksidan och vågade inte riktigt fullfölja. Det är ingen fara men jag ville inte chansa. Det var också något till hopp som kändes riktigt bra.
– Fast det är som vanligt här på Norrvalla där vinden snurrar.
Vindarna för hopparna varierade mellan + 2,5 och - 1,7.
– Det gör det svårt med ansatsen, säger Jonte.
Han har nu minst en chans kvar att hoppa över sin drömgräns.
– Jag räknar med att klara det på Skelleftespelen. Då blir det förhoppningsvis publik också, säger han med ett stort leende.
Det var hela 11 hoppare som ställde upp i tävlingen.
– Siri Lindgren slog personligt rekord, säger tränaren Emma Granlund.
– Vi hade också några födda 2007 som hoppade med planka för första gången och det blir ju också pers.
Fram till nu har de hoppat med zon. Alltså då hoppet mäts från där foten hamnar i uthoppet.
Däremot gick det inte alls bra för stavhopparna. Både Hilda Wallgren och Sanna Häggström stannade på 3,28.
– Det kändes annars riktigt bra på inhoppningen, säger en besviken Hilda.