Ally delar med sig av sina privata bilder från tiden på Wingate University i Charlotte, North Carolina.
Solens strålar värmer upp Norrvallas idrottsplats och högsommarvärmen redan i maj är ett njutbart faktum när Norran träffar 20-åriga Ally Robertsson Holmberg på Skellefteås klassiska friidrottsanläggning.
Med anledning av värmen tar vi därför plats på den skuggbelagda läktaren intill löparbanan, för att prata om det gångna året som Ally pluggat och levt i Charlotte, USA.
Efter att början av 2023 tilldelats ett stipendium till Wingate University valde hon att ta en chansning och prova på livet i USA, där hon det gångna året studerat psykologi vid sidan av satsningen på friidrotten.
Vill du börja med att berätta varför du valde att åka över?
– Jag ville kunna fokusera på friidrotten och studierna på universitetet samtidigt. Hade jag valt att plugga exempel i Umeå, som var mitt andra val, hade jag inte kunnat kombinera sporten och skolan på samma sätt. Sen tänkte jag så klart också det skulle vara en väldigt rolig upplevelse att prova på livet i USA, säger Ally.
Och nu när du provat på det, hur var livet i USA?
– Det var kul, men också väldigt annorlunda. Till exempel maten var rätt dålig skulle jag vilja säga. Egentligen allt man fick var "fet" mat. Det mesta var friterat, säger hon och skrattar till.
Var det så även för er som idrottade på universitet?
– Ja, alltså den enda skillnaden mellan oss idrottare på skolan och de som inte var idrottare var att vi fick hämta proteinbars och proteindrycker innan eller och efter träning, men annars var det samma mat.
Efter att ha gått tolv år i det svenska skolsystemet blev det en positiv överraskning för Ally när hon började på Wingate University. För där var friheten för eleverna lika stor som det egna ansvaret att sätta ihop ett fungerande schema för skoldagarna.
– Det är ju väldigt stor skillnad i hur skolan fungerar. Till exempel fick vi välja lektioner och klasser vi skulle gå på, och vi kunde välja efter hur våra träningar var planerade. Sen var ju rasterna helt olikt hur jag hade det i Sverige, för när vi hade rast i USA gick vi alltid till poolen som fanns på skolans område.
På skolan fanns det alltid något att göra. Från karaokekvällar till att eleverna gick tillsammans på bio.
– Det fanns väldigt mycket saker att hämta gratis, varje dag. Allt från skolans kläder till mat. Sen fanns det även tivoli på området och massor av matvagnar. Det fanns liksom alltid något att hitta på.
Var det svårt för dig att komma in i livet där, de första veckorna?
– Det var rätt svårt i början, framför allt att bara använda sig av engelska på lektionerna. Men det tog bara någon vecka sen insåg jag att det faktiskt var lättare lektioner än i Sverige.
På vilket sätt?
– De är lättare att förstå. Lärarna har planerat lektionerna bättre och sen tyckte jag också att det var bättre lärare, faktiskt. De förklarade saker väldigt bra och man fick väldigt mycket hjälp av dem.
Var du bra på engelska innan du flyttade?
– Det skulle jag ändå säga att jag var, men nu skulle jag säga att jag är bättre, så klart. Jag skulle säga att min dialekt, alltså min svenska dialekt som är ganska känd, den är borta lite grann.
Under året på Wingate imponerade Ally stort i en helt ny gren – mångkampen.
Psykologistudier i klassrummet, friidrottsträningar på skolans stora anläggning och poolhäng däremellan. Vardagen för Ally var tydligt olik hur en skoldag ser ut i Sverige, och så även livet vid sidan om skolan.
Efter att ha sett flera amerikanska collegefilmer fanns det en bild över hur livet vid sidan av skolan skulle vara, med stora fester och publikfester på universitetets matcher i olika sporter.
En bild som nästan stämde in på hur det verkligen var, berättar hon:
– I och med att jag gick på en privatskola var det inte riktigt samma som på film, det var lite lugnare. Men jag hade kompisar som gick på så kallade "community colleges" och där var det precis som i film. På fotbollsmatcher för universitetslagen var det allt från maskotar till fyrverkerier, och så klart väldigt mycket folk på läktarna.
Fick du uppleva en riktig college-fest, som man ser i typ American Pie?
– Inte på min skola, men jag följde med en kompis på en "sorority-party" och där var det också som på film med öltunnor och allt sånt du ser i amerikanska filmer.
Vid sidan om skolan och friidrotten blev det en del fester också.
Men även om det fanns mycket att göra och uppleva vid sidan om var Ally också i USA av en anledning; att bli en bättre höjdhoppare. Det var det stora målet med flytten.
Efter ett år i Charlotte, på Wingate University, är hon dock inte helt säker på att hon nu är hemma i Sverige igen som en bättre höjdhoppare.
– Jag tyckte att det gick ganska bra. Däremot tycker jag nästan, och jag vet inte om man får säga såhär,
att träningen i Sverige är både bättre och hårdare. I USA tränade vi bara sju gånger i veckan samtidigt som vi tränade minst nio gånger i veckan här i Sverige
– Sen blir det som att träningspassen där i USA blev mer hektiska.
Hur då?
– Säg att vi kör tio gånger 200 meter här i Sverige under ett träningspass så blev det att i USA gjorde vi 18 gånger 200 meter på ett pass.
Känner du att det här året har gett dig något, sportsligt; är du en bättre atlet i dag än då, innan du åkte?
– Alltså, både och skulle jag säga. Jag åkte ju dit främst för höjdhoppet men där skulle jag inte säga att jag är bättre än innan jag åkte. Men under tiden i USA började jag satsa lite på mångkampen och där har jag blivit bättre.
Även om hon inte tog de steg hon önskade som höjdhoppare så lyckades hon i mångkampen bli trea i en stor tävling med flera skolor, vilket var en stor bedrift.
Tillbaka i Sverige nu, åtminstone över sommaren, kommer hon försöka behålla kvaliteten i mångkampen genom att fortsätta träna.
Och planen framåt, ska du tillbaka till USA eller hur ser det ut?
– Det är lite osäkert, men det lutar mot att jag åker tillbaka. Jag har ju kontrakt för tre år till och tack vare mina resultat i tävlingar under det här första året så har jag fått mer pengar från stipendium för att kunna stanna minst ett år till utan att behöva betala själv.
Vad är det som talar emot att du ska åka tillbaka till USA?
– Det är väl att det känns jobbigt att lämna familjen och pojkvännen igen. Och så kanske lite av träningen här då den som sagt är bättre än i USA.
Den 1 augusti måste beslutet vara taget och när vi ses på Norrvalla IP berättar Ally att det mest troligt blir ytterligare ett år till på Wingate.
Under en utekväll var Ally och hennes vänner med om en skjutning bara 50 meter från där de befann sig.
Att lämna säkerheten i människorna som finns hemma i Skellefteå är något som talar emot en flytt tillbaka till USA men så även det obehagliga hon fick uppleva under året i Charlotte, där den amerikanska verkligheten blev lite för verklig.
Flera gånger hamnade nämligen Ally nära våldet som det så ofta skrivs om från staterna.
– Jag har varit med om mycket, faktiskt. Redan första veckan den här terminen fick vi ett larm om att någon hade blivit knivhuggen utanför min korridor och att gärningsmannen var borta, så då fick vi ett alarm om att vi skulle låsa in oss i våra rum och släcka alla lampor.
Det låter väldigt obehagligt?
– Verkligen, jag satt där i min garderob och gömde mig samtidigt som jag såg fler alarm i mobilen, säger Ally och fortsätter:
– Sen en kväll när vi var ute på en klubb hörde vi en skjutning just bredvid oss och vi sprang under en trapp för att gömma oss. Det var väldigt obehagligt, och skottet lät väldigt högt.
Det visade sig sedan att en person hade blivit skjuten på samma gata som klubben Ally och hennes vänner vistades på.
– Det var väldigt nära. En tjej sköts ned 50 meter ifrån oss och sen när vi skulle lämna upptäckte vi att det hade varit inbrott i vår bil då rutorna var krossade. Så vi antar att det var samma gärningsman som senare sköt tjejen, och att han hade blivit konfronterad när han gjorde inbrott i en annan bil.
Vad gjorde ni när ni upptäckte att det hade varit inbrott i er bil?
– Vi sprang och gömde oss igen.
Jag antar att den här historien inte gör dina föräldrar särskilt peppade på att släppa tillbaka dig till USA?
– Alltså mamma har ju bott i USA och hon vet ju hur det är, men nej de var inte så jättenöjda när de fick höra om skjutningen, säger Ally med ett snett leende.
Kände du att du var mer vaksam och medveten om din omgivning när du bodde i USA?
– Alltså från början var jag inte det men sen ganska snabbt insåg jag ju att typ alla har pepparsprej och pistoler; du kan ju liksom gå in på närmsta Walmart och köpa en pistol. Så det blev mer och mer med tiden att jag höll mig mer vaksam när jag var ute, och jag lärde mig var jag kunde vistas och vilka områden jag skulle hålla mig borta från.
Dålig mat men fri tillgång till proteinprodukter och kläder. En vardag där oförglömliga och positiva minnen blandats med dödligt våld; med hela intervjun summerad avslutas vårt möte med en sista fråga.
Skulle du rekommendera andra i din ålder som utövar idrott här att prova på det här?
– Absolut. Det skulle jag göra för att även om det är en väldigt bra chans för idrotten att utvecklas så är det även en rolig upplevelse.
Att få kunna testa på något som man inte är van vid, avslutar Ally.