SFS-Bolletinen, medlemstidning för Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker, har koll på all landslagsstatistik. Inte minst på damsidan, där Sunnanås spännande framgångssaga bland annat finns redovisad.
Hall of fame är en sorts museum som finns för personer som har gjort speciella insatser inom ett särskilt område. Hall of fame finns inom sport, musik och teknik. Idag finns 77 spelare invalda i Hall of fame och först i paraden av storspelare är byskesonen Orvar Bergmark. Som försvann till Örebro SK och sedan till italienska Roma, blev uttagen i världslaget 1958, då Sveriges tog VM-silver, men också var en suverän bandyspelare.
I Hall om fame finns också Hanna Ljungberg, som spelade i Sunnanå 1994–1998, men hamnade om Umeå IK och avslutade fotbollskarriären 2009. Hon hann med 130 A-landskamper.
Inger Arnesson landslagsspel är intressant. Först var hon utespelare mellan 1973–1977 och sedan målvakt mellan 1978–1984. Hon gjorde sammanlagt tolv landskamper på plan.
Hon trodde knappt sina öron när hon fick beskedet.
– Det var jätteöverraskande. En gammal god vän önskade mig gott nytt år och grattis till Hall of fame – men jag har inte hört något. Sedan fick jag veta det av Anette Börjesson. Jag är jätteärad och tycker att det är otroligt, säger hon och fortsätter:
Men jag har ju jobbat en lång tid inom utvecklingen av damfotboll och var själv en pionjär – så visst kan man förstå de lite. Men jag blir ändå väldigt överraskad och det är en fantastisk ära.
Nu hamnar hon i en skara av stora personligheter. Hon valdes in på plats 77 och är en av fyra nya. Övriga tre som vanldes in var Tore Keller, Bengt "Julle" Gustafsson och Gunilla Paijkull.
– Det är ju imponerande lista. När jag såg vilka andra som valdes in nu så såg jag att det var två som var döda, så jag tänkte: ”Är jag på en dödslista nu?”, säger hon och skrattar.
– Men sedan såg jag att det var många som är yngre än mig med på listan, bland annat Malin Moström.
Minnena är naturligtvis många.
Din bästa match, Inger?
– Jag tror att det är SM-finalen mot Hammarby 1978 på Hagavallen i Öxabäck. Det var mitt första mästerskap som målvakt, säger hon.
Din mest minnesvärda?
– Det är EM-finalen 1984 när vårt härliga svenskgäng lyckades vinna guldet i Luton, England, på en oerhört lerig plan.
Din första match?
– Mot Vartofta tror jag, 1968, med Floby IF där jag kommer ifrån. Vi hade herrarnas gamla matchställ! Vi var många volleybollspelare som startade med att spela fotboll på sommaren.
Din sista match?
– Jag hoppade in och hjälpte till i Sunnanås mål mot Öster i serien då målvakten var skadad. Men då hade jag egentligen slutat … Det kan ha varit 1987.
Som många vet har Inger tidigare har jobbat många år på Sunnanås kansli, bland annat som sportchef, men det har hon slutat med.
Vad gör du idag?
– Jag är en glad pensionär som gör andra saker som jag vill göra: golf, träna, resor, måla/foto, gillar att laga mat och att umgås med vänner och njuta av livet.
Fotbollen, då?
– Jag hjälper också till i Sunnanå SK, tränar varje vecka småflickorna i vårt Tussprojekt som jag och Maggan Eldebo Zetterlund startade 2016. Ett projekt för flickor av etnisk börd och föreningslösa, mångfald och inkludering i fotboll. Jättekul!