"Han är duktig och lite gullig", var nioåriga Tuva Skoogs omdöme om Skellefteå AIK:s stjärnspelare Oscar Möller under 2014.
Den vindsnabba forwarden gjorde kometkarriär under fotbollssäsongen 2019. Året började med matcher i F19-laget för 14-åringen, men efter halva säsongen fick Tuva också chansen i damlaget, som då spelade i elitettan.
Men debuten i lokaltidningen kom redan 2014 när Tuva, 9 år gammal, uppmärksammades som ett stort Skellefteå AIK-fan. "Hockeytokiga Tuva kan allt om AIK" löd rubriken, och nio år senare kommer Skelleftetjejen fortfarande ihåg artikeln.
Även om hon försökt förtränga, säger hon och skrattar.
– Åh herregud, vad minns jag från det där? Pappa hade varit på stan och köpt lite AIK-grejer som jag ville ha och på den vägen var det. Jag kollade väldigt mycket på hockey då och var väldigt intresserad; jag delade intresset med min pappa och speciellt under guldåren blev det extra mycket, säger hon och fortsätter:
– Det var jättekul och spännande att vara med i tidningen. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag såg i fönstret när Norran-bilen körde upp på uppfarten...
Damlagsdebuten, som blev verklighet fem år efter tidningsdebuten, kom i en hemmamatch mot Assi i elitettan. Efter matchen stod inte en rad om bedriften i Norran, men Tuva kommer själv ihåg de speciella månaderna under 2019 när hon, bokstavligen, började knacka på A-lagsdörren.
– Vi hade något sommarläger på Skogsvallen och jag kommer ihåg när vi gick förbi damlagets omklädningsrum. Vi hade Helena Blomgren som instruktör då och hon pekade på dörren och sa att "en dag kommer du att vara där".
Att "Helle" så snabbt skulle få rätt visste inte Tuva då, men efter en drömstart i F19 blev forwarden snabbt en del av damlagets träningsverksamhet.
Hur var den här tiden för dig?
– Allt gick väldigt fort. Först blev det en så stor glädje när jag och mina kompisar fick möjligheten att spela i F19-serien, och möta AIK i Stockholm snarare än att möta Sunnanå eller Kaif. Det var en stor skillnad för oss, men ganska snabbt fick jag träna med A-laget och spelarna som jag tidigare haft som ledare på fotbollsskolan blev nu mina nya lagkamrater.
Redan 2014 gjorde Tuva Skoog sin debut i Norran. Då som "hockeytokiga Tuva som kan allt om AIK", och det är något som den vindsnabba forwarden inte glömt – trots att hon försökt.
Att byta miljö var ett stort steg för 14-åringen, men omtänksamma A-lagsspelare tillsammans med en inre trygghet gjorde övergången smärtfri.
– Jag har aldrig varit särskilt rädd att göra misstag, utan alltid känt att det här det här som jag vill göra och det är det här som jag tycker är roligast. Sedan gick det nog också mer bra än dåligt även i början, säger hon och fortsätter att blicka tillbaka:
– När jag var yngre höll jag också på med andra sporter, men jag har alltid känt att det är fotbollen som jag varit bäst på och tyckt varit roligast. Jag föll ofta tillbaka på att jag visste vad jag gick för och att det inte var på grund av någon slump som just jag fick chansen.
En av spelarna som tog Tuva under sina vingar var den fem år äldre lagkamraten Wilma Stenman.
– Hon var en bra brygga mellan de äldre och de yngre spelarna i A-laget. Hon var väldigt social och rutinerad, men ändå en av de yngre spelare och hon hade gjort samma resa när hon slog sig in i damlaget.
Bara veckan efter det första inhoppet i elitettan fick sedan Tuva chansen från start i bortamatchen mot Umeå IK under sensommaren.
– Jag kommer ihåg att jag var väldigt spänd och nervös, och det var lite extra speciellt att möta en så framgångsrik klubb. Men jag tilläts göra min grej och gjorde säkert en massa misstag, men det var ingen som klagade på mig, säger hon och fortsätter:
– Sedan har det alltid varit så att när jag väl har spelat så har jag bara gjort det utan att tänka så mycket.
En annan spelare som kom att spela en stor roll under den här perioden var den amerikanska stjärnspelaren Carly Wickenheiser.
Precis som Wilma Stenman tog nyckelspelaren ett extra ansvar för truppens klart yngsta spelare.
– Hon var fantastisk på att bjuda in och sprida glädje före, under och efter träningar och matcher. Carly blev snabbt en spelare som man såg upp till och trots att hon kom till Morön från ett annat land för att prestera så hjälpte hon även mig väldigt mycket.
Vid den här tidpunkten har inte heller Tuvas framgångar undgått lokaltidningen, även om den första (tilltänkta) bilden på henne i fotbollssammanhang, i samband med bortamatchen mot UIK, istället blev på lagkamraten Thea Bergsten.
Nere i Norrans arkiv finns A-lagsdebuten, första matchen från start i elitettan och även framgångarna i Piteå IF dokumenterade.
Parallellt med genombrottet i moderklubben kom också Tuva för första gången att få vara en del av Svenska fotbollförbundets verksamhet. Tillsammans med Thelma Gustavsson, Thelma Heikkinen och Elsa Strömberg fick Tuva representera Skellefteå på rikslägret på förbundets anläggning på Bosön.
– Vi var 100 spelare och då ville man verkligen visa upp sig, så att man fick vara med på landslagssamlingarna som kom efter.
Hur var det? Det hände mycket i ditt fotbollsliv där och då.
– Det var en samling med ganska mycket osäkerhet och det var nog också jobbigt mentalt, men samtidigt var det väldigt roligt att åka dit. Det blev mycket att man jämförde sig med alla andra samtidigt som man verkligen ville prestera.
Det faktum att det nu bara var spelare i hennes egen ålder gjorde att det blev en annan anspänning på rikslägret, jämfört med första träningarna och matcherna hemma i klubblaget.
Alla var Tuva i landslaget, det fanns ingen Wilma eller Carly där?
– Exakt så. Och speciellt i den åldern, när man är 14-15 år, är det lätt att folk börjar att titta lite snett och det påverkar såklart stämningen.
Under 2023 har Tuva nu passerat 30 landskamper och genom åren har det blivit otaliga samlingar med F05-, F04- och F19-landslaget.
Det som till en början var en utmanande och prövande miljö har blivit en trygg plats att spela och vara på.
– Landslagstiden har varit väldigt nyttig för mig. I Sverige är det lite olika från klubb till klubb, men spelar man landskamper mot Spanien och Island är det något helt annat. Sedan har jag fått en lite annan roll i landslaget också.
På vilket sätt?
– Jag har fått en större roll, både på och utanför planen, och det har varit nyttigt för mig både som spelare och människa.
Redan i den första landskampen fick Tuva chansen att vara lagkapten. Och när F05-landslaget nu kvalar till sommaren F19-EM i Litauen är det fortsatt med kaptensbindeln på armen.
Hur är det? Att vara lagkapten i landslaget?
– Det är jättekul, men jag har också haft en diskussion med landslaget om att jag inte vill att det ska ta över. Jag vill inte att det ska bli ett så stort fokus på att jag är kapten att det börjar påverka mitt spel på planen. Men det har fallit sig ganska naturligt och jag tänker inte skitmycket på det längre.
I sin första landskamp, hösten 2019, var Tuva Skoog lagkapten. Det är hon fortfarande när det svenska F19-landslaget jagar en biljett till sommarens EM.
I takt med att framgångarna fortsatte i klubblaget ökade också både förväntningarna och förhoppningar på Tuva. Hon var inte längre bara en debutant, nu var det en "talang" eller till och med en "supertalang" enligt publik och media som sprang ut på planen när det var dags för match.
Hur var det?
– Det är väl kul, men jag ska nog säga att jag alltid har lyckats hålla fötterna på jorden. Jag har pratat mycket med mina föräldrar om sånt där och jag vet vad jag tycker om folk som svävar bland molnen.
Vad tycker du?
– Att det kanske inte är jättecharmigt, säger hon och skrattar, innan hon fortsätter:
– Jag har inte lagt någon större vikt vid det där och börjat tro att jag är bättre än någon annan.
Har du påverkats av snacket?
– Självklart är det kul att folk tycker att jag är duktig, men jag försöker verkligen att inte vara den person som jag inte gillar att se hos andra.
Har du känt någon press?
– Till en början gjorde jag nog det, men nu är det bara som det är. Jag lägger ingen större vikt på det; att någon kanske förväntar sig att jag ska vara bättre än andra eller bäst i matchen.
Under årets säsong blev det tio fullträffar i damallsvenskan för Tuva som, efter ett tungt första år i högsta serien med Umeå IK, nu fick sitt stora genombrott på den största scenen.
– I år var ett väldigt speciellt år och det är klart att jag ser det som ett litet genombrott. Att få göra avtryck med tio mål i damallsvenskan skulle jag ändå säga gör det här till min bästa säsong i karriären så här långt.
Tiden i Umeå IK blev inte alls vad Tuva Skoog hoppats på. Sejouren blev ettårig och istället kom vändningen i Piteå IF.
Första året i damallsvenskan slutade med noll mål för Tuva, som hade en tung säsong i södra Västerbotten.
– 2022 var ett jättetufft år för mig. Jag mådde inte bra förra året, varken på eller utanför planen.
Hur påverkade det här dig och din fotboll?
– Jag började att ifrågasätta mig själv som fotbollsspelare väldigt mycket. Genom åren har jag alltid varit offensiv och gjort mycket mål; och helt plötsligt går det en hel säsong utan att jag gör ett enda mål. Då började jag fundera på om jag överhuvudtaget var duktig och ifall jag ens kan spela fotboll.
Vändpunkten för Skoog blev flytten från Umeå och klubbytet till Piteå IF.
– Det var skönt att få lämna allt det jobbiga och börja om på nytt. Direkt när jag kom till Piteå så kändes det bättre och det blev en nystart för mig. Nu trivs jag jättebra med allting och kan känna att bara för att det är jättetufft ett år betyder det inte att det måste fortsätta så.
– Förra året var väldigt lärorikt, och nu i efterhand är jag ändå glad över att jag har haft den perioden.
Hur skulle du beskriva kontrasterna mellan 2022 och 2023, för egen del?
– Det har varit skönt att få komma tillbaka till den jag är som både person och fotbollsspelare. Jag vill inte vara sur och ledsen, utan glad och ha kul. Den här säsongen har jag kommit tillbaka till det, vilket har varit bra.
En av Tuvas lärdomar från året i Umeå och UIK har varit hur mycket fotbollen påverkar hennes mående.
– Det jag gör på planen, och även det som händer runt omkring laget och föreningen, påverkar väldigt mycket hur jag är utanför den. Ett tag var fotbollen en börda och jag tyckte det var jobbigt att gå till träningen, men i dag är jag glad och stolt över att jag mår bra och att jag återigen tycker att fotbollen är det roligaste som finns.
Efter ett jättetufft 2022 hittade Tuva Skoog tillbaka till den fotbollsspelare som hon vill vara under debutåret i Piteå. ”Jag vill inte vara sur och ledsen, utan glad och ha kul”, berättar 18-åringen.