Desai, som numera är 36 år gammal och bor och arbetar i Stockholm, minns sitt första möte med fotbollstränaren som gjorde stor succé i de jämtländska skogarna under åtta år innan han vände tillbaka till de brittiska öarna.
– Jag spelade i Boden säsongen 2011 och under den säsongen hörde en scout från ÖFK av sig, jag hade kontrakt ett år till men var inte så sugen på att stanna. Jag åkte ner till Österund och träffade Potter och Daniel Kindberg, som var klubbens ordförande.
Efter besöket erbjöds Desai ett kontrakt med klubben, som då spelade i division I, och den kreative mittfältaren kom att spela en viktig roll när laget säkrade uppflyttning till superettan.
Hur var det att spela under Potter?
– Alla tränare som jag hade haft innan såg på fotbollen på ett väldigt traditionellt sätt, men så var inte Graham. Långa spelare blev per automatik inte backar på samma sätt som att snabba spelare inte alltid blev forwards. Hans sätt att se på fotboll var progressivt och nyskapande och skiljde sig mycket från mina tidigare erfarenheter, säger Desai.
Skelleftesonen uppfattade delvis den engelske tränaren som konflikträdd under sina två säsonger i klubben, men nu tio år senare har han ändrat uppfattning.
– Han var inte där för att bli kompis med spelarna, utan han ville vinna matcher. Jag har snarare insett att bristerna som jag tyckte mig se hos honom kanske låg hos mig själv.
Via tränarsejourer i Swansea och Brighton är Potter numera huvudtränare för Chelsea FC, en av världens största fotbollsklubbar. Och i sina första officiella framträdanden som tränare för London-klubben känner Desai igen sin gamle tränare.
– Det är samma Graham och samma typ av uttalanden. Hans tonläge och inställning till fotbollen är samma än i dag, och det är nog också en del i framgången. Han har inte låtit det stiga honom åt huvudet, säger 36-åringen.
Vad är det som sticker ut i hans ledarskap?
– Att han fokuserar mer på människan än fotbollsspelaren, utan finns det en trygghet i omklädningsrummet så presterar man på planen också. Det tror jag också gör att det inte finns någon gräns för hur bra det här kan bli i Chelsea när han nu får jobba med världsklasspelare.