Sven-Göran Eriksson berättade i mars att han drabbats av cancer. Ett halvår senare somnade han in i sitt hem.
Eriksson somnade in under måndagsmorgonen, omgiven av sin familj i hemmet utanför Sunne.
Sven-Göran Eriksson berättade i mars att han drabbats av cancer på bukspottskörteln, en cancer som var omöjlig att operera.
”Pappa berättade offentligt i början av det här året om sin svåra sjukdom och fick ett fantastiskt gensvar från vänner och fotbollsvänner runt om i Europa. Han bjöds in till flera fotbollslag i England, Italien, Portugal och Sverige. De delade sin kärlek till fotbollen och till pappa. Det var oförglömligt för både honom och oss”, säger barnen Lina och Johan Eriksson i ett uttalande.
”Svennis” slog igenom som tränare i IFK Göteborg, där han bland annat ledde klubben till seger i Uefacupen 1982, den första titeln en svensk klubb vann i Europa.
Därefter förde tränarkarriären honom utomlands i många storklubbar, innan Sven-Göran Eriksson inledde jobbet som förbundskapten för England.
Men redan innan karriären på den stora scenen gjorde Eriksson avtryck. Göran Hallberg, den lokala fotbollsprofilen, hade ”Svennis” som tränare i Degerfors i dåvarande division III.
– Det är otroligt tråkigt. Det var en fantastiskt fin människa, inte bara en duktig tränare utan även ödmjuk och inkännande, säger Göran Hallberg.
Inför hösten 1977 skulle Göran Hallberg flytta till Karlskoga, och fick då ett samtal från Degerfors.
– Han sa ”Hej, jag heter Sven-Göran Eriksson och jag har hört att du ska flytta till Karlskoga”. Han hade då via tidningarna fått reda på att jag skulle flytta ned, och de var i behov av en målvakt, berättar Hallberg och fortsätter:
– Jag kommer ihåg första gången på Stora Valla, det var jag, han och en bollpåse. Han sköt en massa skott och testade mina kvaliteter som målvakt, och uppenbarligen verkade han ju gilla det han såg.
Göran Hallberg, som hade Sven-Göran ”Svennis” Eriksson som tränare på 70-talet, minns honom som en inkännande människa.
Sven-Göran Eriksson ledde laget till ett avancemang till dåvarande division II. Därefter lämnade han klubben för Göteborg.
– Han behövde aldrig höja rösten, utan man lyssnade på honom. Han var ganska bra på att känna av om det var något som låg och pyrde, och då tog han tag i det direkt och pratade med spelarna.
– Det var inte alls förvånande att se hans karriär efter det. När han kom till Göteborg gick det ju inte så bra för dem i början, men sedan vände det. Men han trodde ju på sin idé och genomförde den, trots att det var många som kritiserade.
Vad har ”Svennis” betytt för dig?
– Jag hade honom som tränare ett år i och för sig. Men jag fortsatte min personliga tränarkarriär, och mycket av det som han tillämpade inte bara fotbollsmässigt utan även ledarskapsbitarna har jag tagit med mig från honom. Just det här med att lyssna på människor, att inte försöka vara så märkvärdig själv.
Göran Hallberg minns Sven-Göran Erikssons med värme.
– Det är var inte ett oväntat besked i och för sig, men det måste ha gått väldigt snabbt mot slutet. Han var ju så otroligt aktiv de senaste månaderna. Det var en avtackning på Stora Tuna den första juni och jag hade tyvärr inte möjlighet att åka ned. Men de flesta av oss som var med 1978 var där och hyllade honom, säger han och lägger till:
– Det är nog många som sörjer och hedrar honom i dag. Man fäller en tår när man tänker på det hela.
Sven-Göran ”Svennis” Eriksson blev 76 år. Han lämnar efter sig barnen Lina och Johan.