Det var inga överraskningar bland de elva spelare som tog plats i Moröns premiärelva mot Alingsås, men däremot var Arianna Velands position högst oväntad. Det blev amerikanskan, och inte talangfulla Villemo Dahlqvist, som tog hand om den släpande anfallsrollen bredvid Hildah Magaia och succén lät inte att vänta på sig.
Ett mål och två framspelningar blev facit i premiären där hon sken starkast i solen på Electrolux Home Arena tillsammans med Hildah Magaia och Tuva Skoog.
Efter det har det blivit fler direkt matchavgörande och poänggivande insatser från 22-åringen.
I hemmamatchen mot Älvsjö kvitterade Veland på tilläggstid och i mötet med Umeå IK blev hon matchvinnare med matchens sista spark. Addera matchens enda mål borta mot Mallbacken så är bevismaterialet tillräckligt för att fastställa att det är Veland som varit den mest utslagsgivande spelaren i Morön under våren.
Velands genombrott har dock kommit på en position där Morön sedan tidigare haft gott om fullgoda alternativ, men ingen spelare med den fysiska närvaro som Veland erbjuder. Carla Portillo och Villemo Dahlqvist är två spelare med utmärkt spelförståelse som är skickliga i den sista tredjedelen, men duon har istället fått nöja sig med mer defensiva utgångspositioner och mindre framskjutna roller i lagbygget.
Positionsbytet har inte bara försvårat för Portillo och Dahlqvist att spela sin bästa fotboll, det har också skapat ett svart hål på centralt mittfält.
Under fjolåret var Carly Wickenheisers närkampsspel och löpstyrka det som frigjorde den offensiva kraften och även det som fick Villemo Dahlqvist att blomstra under sin debutsäsong i elitettan. När Wickenheiser sedan lämnade laget för spel i Kif Örebro i damallsvenskan var planen att ersätta henne med Veland, som även hon besitter förmågan och fysiken att vinna duell efter duell oavsett motståndare.
Så har det inte blivit, vilket istället har skapat en rotation – och osäkerhet – i vad som kan liknas med ryggraden i startelvan de senaste omgångarna.
Mot Umeå IK och Mallbacken utgjorde Carla Portillo och Johanna Wikström tandempar på mittfältet. Två matcher som renderade i uddamålssegrar, men till hemmamatchen mot IK Uppsala fick Dahlqvist chansen bredvid Wikström. I halvtid byttes sedan duon ut och Portillo fick istället chansen tillsammans med Thea Bergsten.
I bortamatchen mot BP, som Morön förlorade med 3–2, fick Bergsten och Portillo fortsatt förtroende bara för att kort efter paus båda bli utbytta till förmån för Wikström och Dahlqvist.
Draget i senaste matchen blev att sätta Dahlqvist som yttermittfältare, Portillo och Bergsten på bänken och Wikström tillsammans med mittbacken Michaela Kovacs på centralt mittfält.
Efter att ha provat flera olika kombinationer utan att hitta rätt fick alltså till slut Kovacs ta steget upp för att säkerställa att den fysiska närvaron och löpstyrkan fanns på det centrala mittfältet.
Men om Morön, som lag och förening, verkligen vill spela i damallsvenskan kommande säsong är det nu man ska satsa. Denna säsong ska tre lag, och inte två som tidigare år, ta steget upp i högsta serien och Morön har goda chanser att lyckas.
För att göra det krävs dock kontinuitet – och en fysisk närvaro – på det centrala mittfältet.
Mittbacken Michaela Kovacs skulle kunna vara lösningen, men samtidigt har tränarna redan fått se vad som kan hända när du flyttar nyckelspelare från en lagdel till en annan.
Om Morön verkligen vill spela i damallsvenskan nästa säsong har man inte råd att chansa, utan då krävs handlingskraft och en ny spelare behöver vara på plats lagom till omstarten.