Seriespelet inleddes med en klang och jubel-föreställning hemma mot Alingsås. Men både före och efter 4–1-segern var laget inne i tuffa perioder.
Försäsongen, där laget endast fick spela gruppspelsmatcherna i Svenska cupen och en träningsmatch mot Umeå IK, liknar Nilsson med en "katastrof".
– Vi kastades in i cupspelet och det skulle jag nästan säga var katastrof. Inte sett till resultaten, som ju var jättedåliga, utan framförallt över hur det såg ut spelmässigt. Vi fick inte ihop någonting, men det gav oss också en möjlighet att bygga vårt försvarsspel som vi ville ha det. Det är också något som vi nu levt på och det har gett oss massor av poäng i serien, även om anfallsspelet lämnat en del i övrigt att önska.
Var du orolig där och då?
– Lite bekymrad var jag i början. Det kändes inte som att vi hade någonting att stå på när det kom till försvarsspelet, vi var utspridda och jobbade en och en. Vi fick inte ihop det alls till en början, säger Nilsson och fortsätter:
– Men vi jobbade metodiskt och det handlar om att på längre sikt få till spelet och utveckla spelare, men kortsiktigt också att ta poäng. När vi inledde den här resan var vi ledare nya, stora delar av truppen var också ny och vi var osäkra på var vi stod som lag. Vi fick inte spela några träningsmatcher och visste inte heller vad vi skulle förvänta oss av våra nyförvärv.
Efter två inledande storförluster i gruppspelet stod det klart att det inte skulle bli något avancemang från gruppen, men laget kunde avsluta cupspelet med seger mot seriekonkurrenten IK Uppsala. Mycket tack vare spelarnas förmåga att anpassa sig och hitta rätt i den defensiva strukturen.
– Jag är imponerad över hur fort vi fick ihop det med hjälp av bra träningar och att spelarna lyssnade och tittade på olika bilder och videoklipp. Vi lyckades till slut sätta ett försvar som sedan varit ett av seriens bästa och vi har inte alls släppt in särskilt många mål i det uppställda försvarsspelet.
Vad är det som gjort det så framgångsrikt?
– Först och främst har vi jätteskickliga spelare som är duktiga i en mot en-situationer defensivt. Sedan jobbar vi som ett kollektiv och håller motståndarna framför eller utanför oss. Ska de ta sig förbi oss måste de passera elva samlade spelare hela tiden. Sedan har "Lollo" (Louise Högrell, målvakt) gjort helt sjuka räddningar när motståndarna väl har kommit förbi. Från forwards ner till målvakt har vi jobbat bra tillsammans.
Efter premiärsegern kom sedan tre raka matcher utan förlust med uddamålsförluster mot både IFK Kalmar och Lidköping FK på bortaplan, samt 1–1 mot Älvsjö på hemmaplan efter en kvittering på tilläggstid av Arianna Veland.
Under denna tid drabbades också laget av stora skadeproblem.
– Vi visste på förhand att vi hade en tunn trupp och redan innan säsongen hade vi två spelare långtidsskadade vilket gjorde att vi bara hade 17 utespelare när serien drog igång. Sedan fick vi ytterligare 4-5 spelare skadade och då fick vi flytta upp spelare från F19. Många av spelarna från F19 kommer att bli bra nog för att spela i elitettan, men det är en resa dit och en bit kvar innan de kan kliva in och fylla den roll som krävs. Sedan har vi redan det yngsta laget i serien och ännu fler unga spelare är kanske inte vad vi behöver, säger Nilsson.
Hur ser du på den här tiden i efterhand?
– Den perioden var tuff, men vi lyckades få ordning på det, säger Nilsson som inte tycker att spelarna påverkades av skadeproblemen.
– Nej, det skulle jag inte säga. Spelarna har gjort det väldigt bra och jag är också en coach som gillar att ge nya spelare chansen. Det finns alltid spelare utanför startelvan i ett lag som kämpar som galningar på träningarna, och nu fick dessa spelare chansen att gå in och visa vad de går för.
I takt med att spelarna kom tillbaka efter skador och sjukdomar började sedan laget rada upp vinsterna. Sex raka segrar blev det där de två sista (2–1 hemma mot Umeå IK och 0–1 borta mot Mallbacken) stack ut, innan det blev två uddamålsförluster mot IK Uppsala och IF Brommapojkarna.
– Vi visste, innan dessa fyra matcher, att det skulle vara fyra jättetuffa uppgifter och innan sa vi att vi hade gjort det fantastiskt bra om vi tog två segrar. När vi sedan vann hemma mot UIK och borta mot Mallbacken gav det oss förhoppningar om mer, säger Nilsson som inte var nöjd med lagets agerande i förlusterna.
– Vi gjorde absolut inga topprestationer, utan vi var tillbaka på försäsongen och tappade stora delar av det som gjort oss framgångsrika. Vi glömde bort det hårda arbetet och det kollektiva försvarsspelet lyckades vi inte med alls. Mot BP släppte vi in dem i mitten och lät dem gå på centrala genombrott och vi hamnade i många numerära underlägen. Det borde ha varit större siffror i den matchen, säger Nilsson om 3–2-förlusten.
Efter två raka förluster pratade tränaren innan vårsäsongens sista match, hemma mot Borgeby FK, om att laget gjort en av årets bästa träningsveckor. En reaktion efter två matcher där laget inte alls kommit upp i nivå.
– Vi fick en fantastisk reaktion på träning och i gruppen och kunde ta upp en del grejer till ytan innan vi avslutade vårsäsongen med en 5–0-seger. När vi nu går mot hösten så har vi massor av svar, vi har fått vila ut och kan fortsätta bygga istället för att grubbla. Vi har löst problemet.
Laget har vid flera tillfällen under säsongen både hämtat in underlägen och avgjort matcher i matchens slutskede, som segern mot Umeå IK med matchens sista spark och kvitteringen på tilläggstid mot Älvsjö.
Vad beror det på?
– Jag kan bara berömma spelarna som bara kör på och pushar varandra. Om folk bara visste hur det låter på bänken från avbytarna under matcherna, och hur redo de är att hoppa in när det är dags för byten. Det är helt avgörande för att vi ska kunna avgöra matcher sent.
Morön ligger som bekant på tredje plats i tabellen, vilket innebär uppflyttning till damallsvenskan, när nästan halva serien är spelad. Bakom jagar både IFK Kalmar, med en match mindre spelad, och Lidköping FK.
Vad blir viktigt för er under hösten?
– Vi måste framförallt fokusera på oss själva och fortsätta att ta kliv i det vi gör, vi kan inte påverka vad motståndarna gör. Lyckas vi vara friska så ska vi kunna ta fler segrar och gör vi det så kommer vi att komma topp 3. Men det kan gå upp och ner för ett ungt lag, och skulle vi inte komma topp 3 behöver det inte vara ett stort misslyckande.
Vad har ni för mål med säsongen?
– Ligger vi topp 3 i halvtid så siktar vi uppåt och framåt såklart, och inte nedåt från där vi är just nu. Självklart drömmer vi om att kunna tävla om uppflyttning, men det är farligt att sätta det som mål. Lyckas man inte med det så skulle det innebära en misslyckad säsong, och med förutsättningarna som var innan säsongen så kan det vara en bra säsong om vi är med i toppen även om vi inte går upp, säger han och fortsätter:
– Men just nu ser det jättebra ut och jag tror absolut inte att vi kommer att vara sämre i höst.
En stor del i vårens framgångar, förutom den kompakta defensiven, har varit det raka och direkta anfallsspelet där spelare som Hildah Magaia firat stora triumfer.
Till höstsäsongen kan dock laget behöva förändra det offensiva spelet för att fortsätta vinna fotbollsmatcher, menar Nilsson.
– Just nu är det en trend inom fotbollen att alla lag ska spela med en hög press och alla ska ha bollinnehavet, vilket har gjort det väldigt effektivt att sätta första bollen bakom motståndarnas backlinje. Det har lett oss till många segrar, men nu har motståndarna börjat scouta oss och väljer istället att backa hem.
Vilka utmaningar innebär det för er?
– Det innebär att vi kommer att behöva luckra upp lågt stående försvar för att vinna matcher. Det är nästa del i vårt spel så att vi kan variera mellan de två alternativen, annars kommer det att bli tufft under hösten.
I vårsäsongens avslutande 5–0-seger blev det tre nya mål för Hildah Magaia som gjort nio mål på sina 10 matcher från start.
– I premiären såg man att hon är något utöver det vanliga. Sedan blev hon skadad och det har hängt med fram till i lördags, då hon till och från har haft jätteproblem med baksida lår. Nu är hon helt fräsch och det ska bli kul att följa henne under andra halvan när hon har börjat komma in i saker mer och mer.
Inte ens sex månader har gått sedan den 26-åriga sydafrikanskan kom till Skellefteå, och bland annat fick se snö för första gången när hon klev ut genom entrédörrarna på Skellefteå Airport.
Vad säger du om hennes första tid i Morön?
– Hon är ett proffs ut i fingerspetsarna och hon försöker hela tiden lära sig och bli bättre. Själv är jag glad för mina tidigare erfarenheter av att jobba med afrikanska spelare under min tid i Arvidsjaur. Hon liknar många av dem som jag hade då och det har hjälpt mig att kunna nå henne. Det har varit en tydlig acklimatiseringsperiod för henne där det har varit tufft med både vädret och omställningen till svensk fotboll.
Under den senaste tiden, i takt med att både Carla Portillo och Thea Bergsten kommit tillbaka från sina skador, har Patrik Nilsson och hans tränarkollegor roterat kraftigt på centralt mittfält. Två nyckelpositioner i 4–4–2-uppställningen inför höstsäsongen där tre damallsvenska uppflyttningsplatser står på spel.
Villemo Dahlqvist och Johanna Wikström fick förtroendet inledningsvis, men på slutet har samtliga fyra spelare fått chansen på innermittfältet.
– Villemo och Johanna har gjort det jättebra i de matcherna som de har spelat. Det är två väldigt unga spelare som spelat på den kanske svåraste positionen på planen. Sedan kom både Thea och Carla äntligen tillbaka efter skador och konkurrensen mellan de fyra har varit jättetuff. Jag har haft svårt att välja och samtidigt känt att alla är ganska lika som spelare, säger Nilsson och utvecklar sitt resonemang.
– Jag behöver ett alternativ med en försvarsbjässe även på centralt mittfält och det var ett test som gjordes senaste matchen när "Mouse" (Michaela Kovacs) fick chansen. Sedan får vi se hur det ser ut under hösten.
Vad är det hon adderar i den rollen?
– Hon vinner mycket första- och andrabollar och ger en trygghet till de förhållandevis unga spelare som spelar bredvid henne. De är bra på att ta ansvar trots sin unga ålder, men de kanske inte alltid ska behöva göra det. Med henne som central mittfältare blir det ganska självklart vem som ska styra mittfältet.
Avsaknaden av en fysisk bollvinnare på mittfältet uppstod när Arianna Veland flyttades upp, och gjorde succé, som forward. Ett positionsbyte som kom till efter att Johanna Wikström imponerat under försäsongen.
– När Johanna gjorde succé på försäsongen var det också en anledning till att vi flyttade upp Arianna. Sedan gjorde även hon succé i den rollen när hon egentligen var tänkt att vinna alla dueller, äta upp insparkar och vinna första- och andrabollar åt oss på mittfältet. Vi har ingen annan spelartyp som henne om jag inte flyttar upp en mittback i den positionen.
Morön gör i år sin tredje säsong i elitettan och för första gången är det med en annan tränare än Fredrik Asplund, som även var tränare när laget tog steget upp i näst högsta serien efter kvalsegern mot Bollstanäs under hösten 2018.
Hur har du upplevt första tiden i nya klubben?
– Det är flera saker som gör att det märks att jag, för första gången i min tränarkarriär, är på elitnivå. Här har jag alla spelare på plats hela tiden, det är inga spelare som missar träningarna på grund av jobb eller annat, som ett exempel. Sedan har jag tidigare ofta haft högre ambitioner än spelarna i laget, nu har jag en grupp spelare där samtliga hela tiden vill bli bättre och har minst lika höga ambitioner som mig själv. Det sätter enorma krav på mig som tränare och den utmaningen har jag inte ställts inför tidigare, men jag gillar det!
Uppdraget som huvudtränare för Morön i elitettan är också första gången som Nilsson tränar ett damlag.
Vilka skillnader har du märkt av?
– Fotbollsmässigt är det ingen skillnad, men sedan finns det ganska mycket sociala skillnader om jag ska jämföra det här laget med tidigare lag jag har varit i. Även om det så klart är svårt att säga att det bara beror på att jag nu är i ett damlag, men det finns åtminstone tydliga skillnader jämfört med herrlag som jag varit i tidigare.
Vad kan det handla om?
– Det sociala rent allmänt är viktigare här än i de herrklubbar jag tidigare varit i. Det är något som jag måste bära med mig och tänka på hela tiden för att få med mig gruppen. Jag har behövt lägga mer tid på de bitarna än vad jag har gjort tidigare, men jag gillar också att jobba på det sättet och det har varit väldigt kul!