Det gick ganska snabbt. Uppsala satte igång med sitt spel direkt, och Morön tycktes stå och vänta på att bollen skulle landa vid deras fötter. Sju minuter in satt ledningsmålet som Uppsala kunde göra utan några större ansträngningar. Andra målet kändes lite liknande, det hade kunnat undvikas.
Nej, det var inte Moröns halvlek, de första 45 minuterna. Det var inte samma vakna, fokuserade och hårt jobbande lag som jag kunde se när de vände och vann mot Umeå.
"Min känsla var att vi mer var och firade midsommar de första 20 minuterna än att vi var på en fotbollsplan", sa tränare Patrik Nilsson efter matchen. Lite den känslan hade jag också uppe på läktaren. Eller som jag tänkte, vilka är det egentligen som har en lång bussresa i benen?
Uppsala vann välförtjänt. Vi kan avklara den meningen direkt. De kunde visserligen spela helt enligt sin egen plan till en början och såg till att inte göra några större misstag. Även när Morön skärpte till sig hade Uppsala ganska bra kontroll på händelserna.
Men det gnager lite i mig att när andra halvlek drog igång, när Morön visade betydligt med kämpaglöd och aggressivitet, var det en riktigt intressant match. Där fanns det något som gav mersmak.
Uppsala gick inte lika hårt då heller, det ska sägas. Det fanns det ingen anledning till. De hade matchen där de ville, och fokuserade på ett kompakt försvarsspel. Men där och då hittade Morön vägar förbi försvaret. Hemmalaget hittade nya lösningar, kreativa spel och gav helt enkelt hundra procent.
Där fanns i alla fall skymten av en sådan match jag hade förväntat mig på förhand.
Jag tycker att Morön bevisat så här långt att de absolut kan slåss i toppen i år igen. När de gör en sådan här insats mot sina konkurrenter om en damallsvensk plats började jag fundera på om jag haft fel.
Men när den där andra halvleken drog igång stod det ganska klart för mig att så nog inte är fallet. För den här matchen hade jag velat se den dagen Morön inte sänker sig själva. När de inte sätter sig själva i en tillräckligt dålig sits redan 20 minuter in för att de ska kunna rädda det.
"Vi har inte råd att slösa bort 45 minuter", sa kaptenen Wilma Stenman. Det säger sig självt. Men den dagen de inte gör det – då vill jag se den här matchen igen. Då tror jag att det är spänning 90 minuter igenom – och en match jag inte vill missa.