Vendela Steinwall, Hanna Öberg, Paulina Larsson och Emma Lidman är starkt kritiska mot sin gamla klubb, Myckle IK.
– Vi vill egentligen inte gå ut och ta det här i media men vi känner att vi måste stå upp för oss själva, och folk måste få veta hur det gick till. Det är viktigt att vi får berätta vår sida av det här, säger Vendela Steinwall.
Hanna Öberg, Emma Lidman och Paulina Larsson nickar medhållande.
Sedan slutet av januari i år har de fyra varit arga, besvikna och fundersamma kring Myckle IK:s beslut att lägga ned damlaget. När vi nu ses på ett av Skellefteås kaféer är det för att de till slut vill träda fram och ge sin sida av historien.
Allt började i slutet av januari när Myckle IK kallade damlaget till ett möte via Teams. Där skulle de få information om säsongen som väntade men i stället för att lämna mötet med bättre koll tvingades drygt 20 spelare lämna mötet utan klubb.
– På det mötet började de med att informera om vad våra längsta bortamatcher skulle vara, sen just när mötet skulle avslutas sa de ”och just det, vi kommer lägga ned ert lag”. När de just innan hade sagt att vår längsta resa norrut skulle gå till Luleå och vår längsta resa söderut till Gävle, säger Emma och Vendela fyller i:
– Sen sa de inte så mycket mer men om man hade några frågor så skulle vi kontakta dem. Men det har jag, Paulina och Emma gjort utan att få några svar. Vi har ringt till styrelsen men de svarar inte när de ser att det är vi som ringer och det känns som de försöker undvika oss.
Emma fortsätter:
– Ja, precis. Jag skrev flera meddelanden till Anna (Burström) i styrelsen men till slut så tystade hon ned mina notiser efter att jag hade skrivit några sms. Det kändes ju kul…
Vad minns ni från reaktionerna inom laget efter det mötet?
– Alla var ju typ i chock och ingen hade så mycket att säga. Sen kom en frustration eftersom ingen riktigt förstod vad som just hade hänt, särskilt eftersom de inte gav någon förklaring till beslutet de tagit, säger Emma.
– Sen var det ju så sjukt att vi inte ens fick en chans att lösa tränare själva, fortsätter Hanna.
De fyra tjejerna, som berättar att övriga delar av laget delar samma åsikter, menar att det inför mötet med Myckles styrelse inte hade funnits några tecken på att ett beslut om nedläggning var nära. Tvärtom hade de fått veta att det inför årets säsong skulle vara lättare att hitta nya ledare eftersom Myckle under föregående säsong hade berättat att de visste om flera tränare med utgående kontrakt.
– När vi fick veta det blev det också lättare för oss som ställde upp med att tvätta tröjor, bära grejer till träningar och så under förra säsongen när vi hade ledarbrist, säger Emma.
Vad jag förstått hade ni inom spelartruppen dessutom ett par namn ni visste kunde ställa upp som tränare för er?
– Ja, precis. Vi hade ju flera personer vi visste kunde vara tränare för vårt lag, säger tjejerna unisont.
Beslutet att lägga ned laget blev sedan svårare att förstå när de samtidigt visste att även herrlaget saknade tränare under samma tid som damlaget lades ned – en tränarsituation som inte löstes förrän två månader senare.
– Exakt, och det blev det ju inte bättre när Myckle så långt senare presenterade en ny tränare till herrlaget. Då hörde vi av oss igen till klubben men fick bara förklaringen att Myckles herrlag hade engagerat sig själva för att hitta tränare och det är ju rätt sjukt för Myckle lade ju samtidigt ned vårt lag trots att vi spelare hade flera personer som hade kunnat tränat oss och vi ville ju engagera oss i tränarrekryteringen men vi fick inte ens chansen.
Vidare berättar tjejerna att de misstänker att en situation från fjolårssäsongen ligger bakom Myckles beslut – den uppmärksammade händelsen när spelartruppen ville byta ut huvudtränaren Lennart Larsson till Benneth Dahlgren, varpå allt slutade med att styrelsen ändå ställde sig på Lennart Larssons sida vilket gjorde att spelarnas önskan om att få Benneth som huvudtränare i stället mynnade ut i att han tvingades lämna Myckle.
– Allt började då, det är vi helt säkra på och det är därför det blev så här, avslutar tjejerna.
Efter att ha träffat de fyra tjejerna ringer Norran upp Anna Burström, som är ordförande i Myckles IK.
Varför bestämde ni att lägga ned damlaget?
– Det var ett jättesvårt beslut, men utifrån den information vi hade då och utifrån att division I innebär en del framförhållning och planering så upplevde vi att det beslutet var det enda vi kunde fatta. Men det var så klart jättetråkigt beslut, och inget lätt beslut, säger hon.
Tjejerna vi träffade berättar att ni under mötet först gick igenom vilka motståndare och vilka långa bortaresor de skulle ha under säsongen för att sedan avsluta med att meddela nedläggningen, varför valde ni att göra på det sättet?
– Då tror jag att det blivit ett missförstånd, för det är ingenting jag vet. Det är tråkigt att de upplevde det så.
Hur kommer det sig att ni redan i januari lägger ned laget när det finns spelare men bara saknas tränare?
– Det är ju lite andra beslutandetider beroende på vilken division man spelar i, sen har vi ju en sådan organisation i Myckle att vi i ledarstaben kring lagen är de som jobbar med såna saker. Det är mest att det är olika tider och olika stora beslut beroende på division som gjorde oss tvungna att ta beslutet.
Ni får kritik för att ni inte involverade tjejerna i tränarrekryteringen samtidigt som de fått veta att spelartruppen i herrlaget fick hjälpa till med rekryteringen av sin tränare. Om det är så, varför gjorde ni skillnad på herr- och damlag?
– Jag förstår vilken konversation de hänvisar till, men ledargruppen runt herrlaget är de som jobbat med att hitta tränare till herrlaget. Jag kan inte säga att det är spelarna i herrlaget som hjälpte till att leta tränare. Men vi hade ingen mer tid på oss i division I för damerna, tidsgränsen var passerad.
Tjejerna berättar också om hur svårt de haft att nå fram till styrelsen trots att de ringt flera gånger och fastän styrelsen sa att alla som ville kunde kontakta er. En tjej berättar också att du stängde av hennes notiser när hon skrev till dig?
– Jag brukar tysta ned notiser alla kvällar för att inte bli störd på natten. Men jag kan förstå att det de upplever det tråkigt att de inte kunnat nå oss, men jag har inte avsiktligt tystat ned någon.
De menar att situationen med Lennart Larsson och Benneth Dahlgren i fjol gjort att ni i styrelsen inte velat anstränga er för att hitta tränare i år, vad säger du om det?
– Det är tråkigt om de kände så för vi har jobbat på allt vi har kunnat men deras upplevelser måste ju få vara deras upplevelser, säger Anna Burström.
Är det något ni känner att ni gjort annorlunda med facit i hand?
– Man kan väl alltid göra på ett annorlunda sätt men jag vet inte om vi kommit till något annat resultat.