Moröns nyförvärv Oumar Traore leder skytteligan i herrtrean när serien nu går på sommaruppehåll.
När vi möts vid Bryggarbacken och traskar upp till stadsparken för att söka skugga under en av den senaste veckans stekheta dagar är det vad vi ska prata om. Men vi ska också prata om var det började och söka svar på vem Oumar Traore är, vem han varit och vem han vill bli.
Som i varje saga finns det en början och det är där vi inleder.
Uppvuxen i Stockholmsförorterna Jordbro och Skarpnäck skulle det tidigt visa sig att Oumar Traore var en stor talang i fotbollen. När han gick från pojke till ungdom hamnade han i AIK:s akademi och därifrån tog han sig hela vägen till Sveriges pojklandslag.
En tid Oumar minns med värme:
– Det var bra tider då när jag var i AIK. Fotboll går upp och ned, men då var det bara uppåt. De senaste åren har jag haft stora skadeproblem och jag har inte kunnat utvecklats som jag velat men när jag står här i dag har jag samma drömmar nu som jag hade när jag var liten och spelade i AIK.
Tiden som pojklandslagsspelare och framstående forward i AIK har inte bara gett honom fina minnen – det har också gett Oumar kontakter, och när han scrollar igenom sina meddelanden på sociala medier har han konversationer med etablerade proffs som han själv spelat med eller mot. Kontakter han använder som drivkraft i jakten på sina drömmar.
– Ja, jag känner många som spelar i Allsvenskan och utomlands så jag tittar på dem och använder deras framgångar som motivation till min resa.
Kan du ge exempel på spelare du har kontakt med?
– Jag pratar en del med Jesper Karlsson (AZ Alkmaar, Holland, och svenska herrlandslaget), Joel Asoro (Djurgårdens IF och tidigare proffs i Sunderland, England) och Joseph Colley (IK Sirius). Sen skriver jag ibland med Paolos Abraham som spelade för AIK i allsvenskan.
Ni spelade på samma nivå i ungdomsåren, nu är de proffs och du spelar för Morön BK i division III norra Norrland. Tär det på dina drömmar eller känner du att du fortfarande kan nå dit?
– Ja, hundra procent. De flesta ger upp tidigt om de inte har lyckats när de är 19 eller 20 år. Man kan lika gärna lyckas när man är 25, vissa blomstrar tidigt samtidigt som vissa gör det sent så man ska inte ge upp bara för man inte är i en proffsliga när man är 20.
Oumar nämner flera namn men utelämnar en välkänd spelare som under EM var en av Sveriges bästa spelare. För under tiden i AIK kom nämligen Oumar att bilda anfallspar med Alexander Isak som är på väg att bli en etablerad stjärna i en av världens bästa ligor.
– Jag pratar inte så mycket med honom för vi var inte så nära men vi spelade ihop. Vi spelade som forwardspar i många matcher men är inte bästa vänner, vi bara känner till varandra.
Förstod du då att Isak skulle bli så här bra?
– Nej, faktiskt inte. Han var bra så klart men han var inte den som stack ut i AIK på den tiden. Men han har lagt ned det hårda jobbet och tränat mycket. Jag känner hans brorsa som har berättat hur mycket Alex har tränat och det tar man också till sig.
Blir det en extra drivkraft för dig när du ser att en du tidigare spelade på topp med nu är på den yttersta världsnivån?
– Exakt. Det blir ju så när man känner till de flesta spelarna som har lyckats då känner man att ”jag kan också det där”.
Han minns tiden i AIK med värme och kunde som plats i ett av Sveriges bästa pojklag. Men som förortsgrabb i Sveriges huvudstad kommer inte utmaningarna bara på gräsplanen. Den senaste tiden har gängkriminaliteten skapat flera rubriker hos kvällstidningar och ofta går det att läsa om skjutningar, mord och våld i förorterna.
Samtalet blir djupare, Oumar tänker efter lite extra och det märks att samtalsämnet är tungt.
– Det är enkelt att hamna snett i förorten och många förortsgrabbar hamnar lätt på fel ställen med fel människor. Det gör att om man satsar på fotbollen så måste man välja vilka vänner man har och vilka man är med.
Har du upplevt våldet själv?
– Ja, det är klart. Bor man i förorten måste man välja rätta människor runtomkring sig annars kan man hamna sett. Man kan ju hälsa på fel människor men man behöver inte hänga med dem.
– För mig är det bara fotboll och det vet alla som känner mig.
Bara för drygt en vecka sedan handlade rubrikerna om en man som sköts till döds intill en fotbollsplan i en av Stockholms förorter – rubriker som nådde Oumar uppe i Skellefteå.
– Det är hemskt att läsa om det där. Man känner alltid folk som känner den som drabbas.
Det måste vara läskigt att veta att våldet alltid är nära?
– Ja det är jättehemskt. Man känner sig inte säker där för man vet ju aldrig vad som kan hända. Jag känner folk som har drabbats av våldet.
Har du haft bekanta som blivit skjutna?
– Ja, det är tragiskt men det har jag för jag känner ändå till ganska många i Stockholm.
Hur kopplar man bort sånt där?
– Fotbollen är ett sätt att koppla bort det där och så länge jag vet att jag vill satsa på fotbollen så behöver man inte springa runt och tänka på sånt där. Men sen kan man ju dö på andra sätt också, jag hade en bekant som dog i en turnering i Jordbro när han spelade fotboll.
Tack vare kompisen Enoch Mbala hamnade Oumar Traore. Nu vill han använda tiden i Morön BK för att ta sig till nästa nivå.
För att lätta upp stämningen och aktualisera intervjun släpper vi prat om förorten och blickar mot nutid. Framför mig står en stor och till syns stark kille som av sin tränare beskrivs som en "Romelu Lukaku eller Harry Kane-typ" som i straffområdet använder sin styrka för att ta emot boll och ta skott med försvare tätt inpå sig. En naturlig målskytt som med ett målsnitt på 1,5 mål per match verkligen gjort succé under sin första tid i Morön BK:
– Den första tiden här har varit bra. Morön har tagit hand om mig på ett bra sätt och tränarna har varit väldigt fina. Sedan har det så klart varit skönt att få göra en del mål.
Är du nöjd med dina sex mål så här långt?
– Ja, det är jag även om jag alltid vill göra fler. Jag är forward så jag måste göra mina mål för att kunna gå vidare i karriären, som forward handlar det mycket om att göra mål.
Att han hamnade i just Morön BK har han kompisen Enoch Mbala, back i Morön, att tacka för. Det var han som först hörde av sig till Oumar varpå Moröns tränare Simon Eriksson tog kontakt innan kontraktet skrevs. Oumar berättar att han upplever Morön som en bra plats att växa på och att han här kan få verktygen till att gå vidare i karriären.
Vad är det framför allt du lägger tid på här uppe och vad är det du vill utveckla?
– Jag vill utveckla allt. Det jag är dålig på vill jag bli bra på och det jag redan är bra på vill jag bli ännu bättre på.
Vad gör du för att nå dina drömmar, är det mycket individuell träning?
– Jag brukar köra mycket på gymmet för att bygga upp mig. Jag var ju skadad så jag kör hårt där för att förebygga så jag inte åker på nya skador.
Morön har bara hunnit spela fem matcher av säsongen och mycket återstår innan säsongen 2021 är slut. Men det kommer alltid en nästa säsong och Oumar är tydlig med att han vill fortsätta resan uppåt:
– Jag vet inte var jag kommer spela nästa säsong eller var jag vill vara. Men jag vill uppåt, allt kommer handla om mig för jag måste fortsätta spela bra och göra mina mål sen får vi se om jag fortsätter resan med Morön eller inte.
Alexander Isak är Real Sociedads och Sveriges stora anfallsvapen på landslagsnivå. Kompisar och tidigare lagkamrater spelar på proffsnivå runt om i världen. Än har Oumar inte gett upp drömmen om att även han nå dit:
– Ja, exakt. Min dröm är att bli proffs och jag tror att Morön kan hjälpa mig på den resan.